Djurrättsalliansen Borås - Här kommer vi!

I söndags (12/2) var det uppstartsmöte för Djurrättsalliansen Borås, och jag måste säga att trots att lokalavdelningsansvarige från DRA Göteborg inte kunde komma, så var det ett riktigt, riktigt lyckat möte. Vi var 8 pers - jag själv inräknad - som alla var väldigt ivriga över att komma igång med vårt arbete här i Borås snarast möjligt.
Vi kom till många bra beslut och står redan i startgroparna för både sms- och maillista, och en face book-sida. Och för er som vill komma med i vår mail-lista, så att ni kan delta i alla våra aktioner, protester, demonstrationer och möten så kan ni maila er mailadress till mig på: djurratt-veganism@live.se, så lägger jag till er i listan!
Vi har även kommit överens om att vi ska göra en pälsinventering här i stan, där vi ska gå runt till de olika klädaffärerna som finns här i stan, för att se om de har päls i sitt sortiment, fråga vart pälsen kommer ifrån, och om vi kan få boka ett möte med deras chef, för att diskutera pälsfrågan med denne; fråga om de kan tänkas sluta sälja kläder med päls; varför de säljer päls, osv.

Jag har även en idé om att göra en enkät som riktar sig mot folk med kläder med pälsdetaljer, för att fråga om de ens vet att det faktiskt är äkta päls de går runt och bär på, och varför de valde just det plagget, om de känner till - eller ens bryr sig - om pälsens ursprung, osv. Och samtidigt dela ut flygblad och informera om konsekvenserna av att bära päls.
Det är självfallet en idé som måste putsas och slipas till lite, men jag tror att grundidén kan vara bra. Ska maila ut mina tankar om detta till DRA Borås´ maillista snarast.

Idag ska jag även kontakta Studiefrämjandet för att höra vilka helger de har ledigt i lokalen, så ett nytt möte kan bokas där han från DRA Göteborg, som är ansvarig för lokalavdelningar, kan delta.

Åh, jag är verkligen, verkligen glad att det äntligen håller på att komma igång!

Kom ihåg, systrar och bröder, kärlek och respekt bygger en vackrare värld!
(Och ett leende smittar av sig!)

Ett kort, peppande instick:

"Vi bär en ny värld här i våra hjärtan
Och den världen växer för varje minut"

- Buenaventura Durruti

Behövs verkligen ett försvar?

Jag sitter och läser Pelle Strindlunds bok, Jordens Herrar - Slaveri, djurförtryck och våldets försvarare, och läste där om en tanke som jag inte tidigare reflekterat över.

I boken jämför Pelle argument och förtrycksförsvar som slaveripositiva använde sig av, när de skulle rättfärdiga förslavande av afrikaner, med de som används av de som är för dagens djurutnyttjande, och i kapitel 25, De är fanatiska, ställs frågan: Varför måste en livshållning (såsom veganism/vegetarianism) som bara vill att man ska visa respekt för allt levande - mänskliga som icke-mänskliga djur - försvaras gentemot en livshållning grundad på blodutgjutelse?

Han skriver om den förrymda slaven och abolotionisten Frederick Douglass, som 1852 höll ett tal i vilket han angrep slaveriet med ett otrolig pricksäkerhet: "Måste jag argumentera för att det är fel att göra människor till kreatur, att beröva dem deras frihet, att låta dem arbeta utan lön ... att prygla dem med käppar, att flå deras kroppar med piskan, att sälja dem på auktioner ...? Måste jag argumentera för att ett system som är så präglat av blod, och nedstänkt av smuts, är fel?"

Denna tanke har jag, i ärlighetens namn, aldrig reflekterat över, men när jag nu börjat göra det så är det slående att jag helt missat tanken, då den är lika sann och riktig idag, när man syftar på dagens djurindustri som den var då, när det gällde slaveriet. Varför ska vi inom djurrättsrörelsen behöva argumentera för att det är fel att hålla djur inlåsta i mörka, trånga stallar; hålla dem i burar, där de bor tillsammans med döda artfränder; neka dem deras naturliga beteende; låta bli att ta deras rika känsloliv i beaktelse; att långsamt och plågsamt döda dem i grymma djurförsök?

Det borde inte vara annat än sunt förnuft att se till både mänskliga och icke-mänskliga djurs rätt till respekt, kärlek, ömhet, och, inte minst, deras rätt till liv!

Pelle skriver vidare: "Douglass menar att det är en fråga om bevisbörda. Det är inte slaverimotståndarna som borde behöva argumentera för sin sak, utan den som vill upprätthålla den samhällsordning som bygger på att människor blir piskade", några rader ned fortsätter han: "Varför måste man ens argumentera för att den kost 'som är så präglad av blod' är fel?"

Och det är ju precis så som han skriver: det är inte vi, som är veganer/vegetarianer, och bara vill att man ska visa respekt för de som nu är förtryckta (gäller både mänskliga som icke-mänskliga djur), som ska försvara våra val, utan det är snarare de som håller på med utnyttjande och förtryck av alla slag - och de som stödjer de som utnyttjar och förtrycker, direkt eller indirekt - som ska behöva argumentera för att de ska fortsätta med sitt förtryck.
Det är inte vi, som vill ha fred, och visa kärlek och respekt till allt levande, som ska stå till svars för varför i hela fridens namn vi kommit med så "underliga" och "förryckta" idéer, det är de som medvetet skadar andra för egen vinning - ekonomisk som "gastronomisk" - som ska behöva försvara sina val!

Det kommer komma en recension på hela boken inom kort, men tills dess kan jag bara säga: Köp och läs boken!, den är verkligen värd varenda slant!
Pelle Strindlund är både otroligt påläst och vältalig, och hans sätt att skriva på är både målande och sakligt, vilket bidrar till väldigt bra och insiktsfull läsning.

Boken finns att köpa i Djurens rätt´s web-shop för 249kr för icke-medlemmar och 219kr för medlemmar.
Vill man köpa boken annorstädes kan man söka på ISBN-nummer: 978-91-85703-67-8, eller så kan man såklart, som min kära flickvän påpekade, låna den på närmsta bibliotek.


Ett kort tillägg: Jag fick äran att träffa Pelle i egen hög person på årets bokmässa, och fick boken signerad, efter seminariet som Djurens rätt arrangerat, där Pelle tillsammans med ordförande Camilla Björkbom diskuterade boken och parallellerna mellan dåtidens förtryck av svarta slavar och nutidens djurförtryck inom den djurutnyttjande. Varje gång jag öppnar boken och ser signeringen så blir jag alldeles varm i kroppen och får lite mer jävlaranamma i mig, och får mer kraft att kämpa vidare: "Patrik - god läsning & keep up the good work! Let´s fight on, Pelle"

Hoppas ni läser boken, för den är verkligen värd att läsa; den är otroligt välskriven och får många spörsmål att ställas, åtminstone hos mig (eller kanske snarare att den rätar ut frågetecken...).


Kärlek och respekt, systrar och bröder!