Oväntad, men väldigt välkommen, uppmärksamhet!

Igår när jag kollade min mail fick jag se att jag fått ett mail från Borås Tidning, där det stod att reportern som skrev ville att jag skulle kontakta honom per telefon, då han inte kunde få tag på mitt mobilnummer; detta efter att ha hittat min anmälan till KO.

I morse satte jag mig vid telefonen och ringde Borås Tidning och fick där ge en kort intervju och blev ombedd att maila över en bild på mig själv till artikeln. Så nu kommer en kort intervju med mig, angående min anmälan, finnas i Borås Tidning på lördag, troligtvis.

Men det slutar inte där: Min kära flickvän ringde mig kort efter att jag pratat med Borås Tidning och bad mig kolla in en blogg som Djurens Rätts webredaktör, Peter Nilsson, skriver. Där finner jag att han kommenterat min anmälan med orden "Det här är ju alldeles galant!", vilket gladde mig. Han länkar även i inlägget till en artikel på P4-sjuhärads hemsida, där de under den finurliga titeln "Tupp i ansiktet kan ge emotionell skada" skriver om min KO-anmälan.

Det känns otroligt roligt att detta fått så mycket uppmärksamhet, och jag hoppas verkligen att folk tar till sig detta nu och bojkottar Dermavisc och, om de tvunget vill spruta in eller smeta på sig hyaluronsyra, väljer ett annat, icke-animaliskt, alternativ! Och det faktum att Dermavisc nu skriver på sin hemsida att deras produkt kommer från tuppkammar känns såklart även det väldigt bra, då även det kanske får folk att tänka till, och avstå från deras produkt, och att min anmälan faktiskt haft den effekt jag från början sökte.

Kärlek och respekt!

Uppdatering från KO.

Nu har jag fått ett högst opersonligt mail från KO, konsumentombudsmannen:

"Tack för din anmälan.


Anmälningar och synpunkter från allmänheten är mycket värdefulla och till stor hjälp i Konsumentverkets omvärldsbevakning. Din anmälan förs in i vår ärendedatabas och kan komma att ligga till grund för tillsynsärenden gentemot näringsidkare. I de fall Konsumentverket agerar utifrån en anmälan lämnas inga besked om detta till anmälaren."

Det är bara att hålla tummarna och hoppas att de tar kontakt med Dermavisc och lyckas bättre än jag gjorde i försöket att få dem att skriva mer om sin produkts ursprung.

Ha det underbart, alla!

Åter uppdatering om utvecklingen på hyaluronfronten.

Nu har jag sett till att KO-anmäla Dermavisc för vilseledande marknadsföring, alternativt bristfällig marknadsföring/information.
Har ännu inte fått något svar från företaget i fråga, men det kunde man kanske inte förvänta sig heller.
Nu får vi vänta och se vad KonsumentOmbudsmannen har att säga om saken.

Kärlek och respekt, till alla där ute i vinterregnet!

Uppdatering och hyaluronsyra.

Jag har precis skickat iväg ett mail till företaget Dermavisc, som får sin hyaluronsyra från Bohus Biotech AB.
Detta gjorde jag eftersom jag ser på deras hemsida att det inte står någonting om ursprunget från vilket deras hyaluronsyra kommer; det enda som står (och detta verkar de vara otroligt stolta över) är att det har ett naturligt ursprung. Och företaget som förser dem med deras produkt är ju då Bohus Biotech AB, vilka, som jag skrivit i tidigare inlägg, är ett av de ledande svenska företaget inom produktion av hyaluronsyra tillverkad av tuppkammar.
Mitt mail, och vädjan, till dem lyder som följer:

"Dålig upplysning av dåliga människor.


Hej!


Jag har en liten undran: varför informerar ni inte på hemsidan om vart ni får eran hyaluronsyra ifrån? Det enda ni skriver på hemsidan är att den är "naturlig", och inte kemisk, men ni skriver ingenting om att tuppar föds upp och får sätta livet till enbart för att ni ska få eran älskade hyaluronsyra så att ni kan göra era fula ansikten och själar ännu fulare.
Kunder som funderar på att använda era produkter har rätt till att få veta exakt vad som ligger bakom era produkter; att tuppar lider och dör pga att ni leker gud.


Jag har då alltså en liten uppmaning till er: Skriv vart era produkter kommer ifrån, vilket lidande som ligger bakom dem; var åtminstone ärliga mot dem ni är beroende utav: era kunder!


Hoppas med hela mitt hjärta att ni kommer på bättre tankar och slutar plåga ihjäl djur enbart för eran egen vinnings och fåfängas skull.


//Patrik,  djurratt-veganism.blogspot.com"


Nu är det bara att vänta och se vad de kan tänkas att ha att säga till sitt försvar.
Jag hoppas, som jag skrev i mailet, att de tar sitt förnuft till fånga, kommer på bättre tankar, och slutar ha ihjäl djur, men något som tyvärr är mer realistiskt att hoppas på är ju att de åtminstone ska börja skriva på sin hemsida vart deras produkt kommer ifrån.

Jag återkommer med uppdateringar om detta när och om jag får svar.

Tills dess, gå inte på deras lögner om att du är för ful, inte duger och måste spruta eller stryka på dig massa hyaluronsyra sprungen av plågade tuppar bara för att du ska bli vacker och duga.
Du är vacker precis som du är! Tro på dig själv; din själ, ditt utseende, din personlighet, allt detta som gör dig är vackert; gå inte på deras lögner!

Kärlek, respekt och lycka till alla!  

Imazalil - Clementin, någon?

Häromdagen köpte jag mig ett nät med 1.5kg clementiner, för att jag gillar clementiner och ser det som en bra källa till vitamin C. Då det sällan finns ekologiskt odlade clementiner så brukar jag köpa de som är billigast och känns mig hyffsat nöjd med det. Den här gången såg jag dock att det stod något på plasten, där det står information om clementinerna, såsom ursprungsland, vikt, osv: "Skalet behandlat med Imazalil".
Detta reagerade jag på och bestämde mig för att kolla upp; jag har hela tiden vetat att de sprutar bekämpningsmedel på clementinerna, men jag har inte kollat upp vad för bekämpningsmedel, då jag inte vetat vart jag skulle börja leta; nu hade jag dock ett namn att gå efter.

Imazalil är ett medel som används mot svampangrepp.
Imazalil förhindrar att ämnet ergosterol bildas, vilket stör svampenscellens uppbyggnad; Imazalil används oftast till odling av stråsäd och potatis.*

Imazalil är dåligt på flera olika sätt, bl.a så binds det i jordpartiklar, har låg rörlighet och lång halveringstid (9 månader). Detta innebär att marken lätt tar upp ämnet och att det inte ger sig av i första taget, utan ligger kvar där det fallit och förpestar jorden i ung. 1½ år.
Men i rapporten jag läser vill man gärna lugna och försäkra om att "det skall dock påpekas att de halter
av imazalil som sprids vid betning är relativt låga."*
För det första: Vad menas med "relativt låga"? Det känns väldigt luddigt att skriva så; jag vet inte om de som skrivit rapporten vill dölja någonting, eller hur det ligger till riktigt..
För det andra: Vem bryr sig (ärligt talat) om halterna som sprids vid betning är "relativt" låga? Om det är ett giftigt ämne, som enbart används för att människor ska garanteras att deras förgiftade mat inte är svampangripen, som tas upp av djur som betar på området där ämnet använts så spelar det ingen roll om halterna som tas upp är "relativt" låga; djuren ska inte förgiftas, oavsett i vilken utsträckning, bara för att vi vill äta förgiftad mat!

Imazalil har en "medelhög akut giftighet för vattenlevande organismer", och vid längre tids tillförsel så räcker det med endast små doser för att det ska förgifta vattenlevande organismer.
Även om Imazalil har låg rörlighet så förhindrar icke detta ämnet från att hamna i vattendrag och sjöar; vid regn, bevattning och dylikt så kan ju s.k partikelbunden ytavrinning uppstå, (i laboratorietester visar det sig att ämnet stannar i de översta 5cm av jordskiktet)*vilket medför att ämnet kan röra på sig och spridas till t.ex. vattendrag, och där förgifta även de vattenlevande organismerna.

Man har även så klart gjort s.k LD50-tester med Imazalil på bl.a fåglar (japansk vaktel och ringduva), daggmaskar, fiskar (regnbågslax, guldfisk, zebrafisk samt Lepomis macrochirus), hinnkräftor, alger, råttor och kaniner. Vid LD-50-testerna på de två sistnämnda tittade man på hur hög toxicitet ämnet hade vid: oralt intag, hudupptag, samt inhalation (det bör återigen nämnas att uppgifter om hur giftigt ämnet är på människor saknas). Känns som väldigt trevliga och sympatiska människor som använder sig av, och forskar på/med, Imazalil.
Det man kom fram till efter dessa tester var att Imazalil har måttlig till medelhög giftighet; hur giftigt det är på människor har man såklart inga uppgifter på..
Man har gjort tester på råttor också, för att se hur giftigt ämnet var och se vilka organ i kroppen som blir angripna av ämnet osv, och man kom fram till att: "I djurförsök tas ämnet upp, omvandlas och utsöndras relativt snabbt. Imazalil ansamlas inte i kroppen.
Vid upprepad tillförsel under längre tid till råtta är levern målorgan. Påverkan sker vid förhållandevis
höga doser. Imazalil har inte visats vara cancerframkallande eller ge skador på arvsmassan. Ämnet påverkar inte heller fortplantning eller foster."*
Min första reaktion när jag läste detta var: Nemen oj, vilken himla tur att vi vet det. Då är det ju fritt fram att använda det, vilket jävla tur..

Jag blir så otroligt trött på människans konstanta behov av att leka gud och leka med både djur och natur; det finns ju ekologiskt odlade clementiner, och dem är det absolut inget fel på (om inte annat så är de faktiskt mycket godare än de "traditionellt" odlade), det enda som saken handlar om är som vanligt största möjliga inkomst för minsta möjliga utgift. Om clementinodlarna kan få ut fler clementiner till sina kunder och det inte blir så mycket svinn p.g.a t.ex. svampangrepp, så är det klart att de sprutar på Imazalil på sina frukter, oberoende av konsekvenserna; vem bryr sig väl om naturen, för att inte tala om de otaliga djur som mist sina liv och lidit för att ta fram produkten.
Jag tycker att världen bara blir mer och mer skrämmande för var dag som går, snart kommer vi inte ens kunna dricka kranvatten utan att det innehåller gifter som någon forskare bestämt ska vara där för att det motverkar bakterietillväxt i varmvatten, eller något annat löjligt.

En sak är då säker: Från och med nu ska jag endast köpa ekologiska citrusfrukter, oavsett om det är lite dyrare, för jag vill inte bidra till en så otroligt godtycklig användning av ett ämne som är bevisat skadligt för såväl mänskliga och icke-mänskliga djur som natur.

Jag vill bara säga: Usch, kapitalismen!, du äcklar mig!

Handla med kärlek och respekt till din nästa, vara det ett mänskligt eller icke-mänskligt djur, eller en växt; utför varje handling med kärlek och respekt till dig själv, din nästa och moder Gaia. 

Källhänvisning:
 * http://apps.kemi.se/bkmregoff/Bkmblad/Imazalil.pdf  

Hyaluronsyra - Tupparnas nya öde.

(Jag får be om ursäkt på förhand för att inlägget är lite rörigt, men jag får svårt att koncentrera mig när jag blir arg).



Nu i veckan avslöjade P1s Kaliber att det i dagens Sverige finns människor som föder upp tuppar enbart för deras röda kams skull; kammen blir sedan till antirynkkrämer och läppförstoringsmedel, resten av tuppen mals ned till antingen minkmat eller biogas. (Klicka här för att läsa artikeln)

Ja, hur sinnessjukt det än låter så är det helt sant, och tydligen har det blivit ganska populärt.
En av de nya användningsområdena för hyaluronsyran är att tillverka fillers av dem, som man fyller upp sina läppar med. Människans fåfänga och det blinda följandet av systemets order slutar aldrig att förvåna. När syran är i "fillerform" så kallas den för Dermavisc, som man sprutar in  i ex. läpparna för att få dem att bli "putigare".
Tupparna som tvingas offra sina kammar och liv för denna fåfängliga styggelse lever sina liv instängda i burar. En repporter för P1s Kaliber fick komma till en farm där de föder upp tupparna enbart för deras kammar och här är ett utdrag av vad hon skriver i artikeln på Sveriges radios hemsida:

"Det är fem långa rader med burar staplade på varandra. Tre tuppar i varje bur där det enda jag kan se är deras huvuden som sticker ut genom buren när de ska äta ur rännan med foder.
Tupparna är vita och de har stora röda kammar. Kammar som är så stora att vissa hänger ner framför ögonen på tupparna. Tupparna är avlade just för att få en kam med så mycket och bra hyaluronsyra som möjligt. Hyaluronsyran som i form av fillers säljs för flera tusen kronor millilitern.
Eftersom tupparna föds upp enbart för sina kammar klassas de som försöksdjur i Sverige. Uppfödaren har gått med på att jag får komma hit, han har inget att dölja säger han, men han vill inte att hans namn eller vart farmen ligger kommer fram eftersom det finns en hotbild mot honom som djuruppfödare."

Ett av företagen som använder sig av hyaluronsyra för att tillverka t.ex. fillers är Bohus Biotec, och såhär säger företagets VD, Daniel Ogbonnaya, om företaget: ”Strömstad är tvåa i Sverige med att tillverka den här typen av produkt, men här används riktiga tuppkammar i stället för syntetisk hyaluronsyra.”
 Han säger det precis som om det vore något att skryta om; att tillverka fåfänglighetsprodukter utav kännande, levande varelser som inte vill något hellre än att sprätta, reproducera sig, äta, flaxa med vingarna, sandbada och bara leva sitt liv. Istället tvingas de leva i trånga burar för att sedan avlivas, bli av med kammen och bli nedmalda till minkmat eller biobränsle.
Vart är vårat samhälle på väg?!

Nu tänker jag byta lite riktning på inlägget till en annan, absolut inte orelaterad, men som inte rör just djurrättsaspekten av inlägget:

Detta, att tillverka "skönhetsprodukter" utav djur är bara ännu ett steg och ännu ett bevis på människans förfall in i ett system som är dömt att falla, och det kommer falla snart.
Om vi ser till den stora bilden, så är inte just detta steg så svårt att förutse. Sedan långt, långt tillbaks har "skönhet" i form av fina frisyrer, kläder och smink varit för de välbeställda; fogdar och odalsherrar, kungar och drottningar, hertigar och hertiginnor. Och enda sedan kapitalismens verkliga intåg (i och med industriella revolutionen) så har människor strävat efter att bli "lyckade" - dvs rika och "lyckliga" - eftersom detta nu var något som var möjligt för lite fler människor att åstadkomma; man var inte längre riktigt lika beroende av vilket släktnamn man bar, och behövde inte i lika stor utsträckning gifta sig rik, nu kunde "vem som helst" bli rik och lyckad och se lika vacker ut som sina förebilder. Detta har fått fortgå och utvecklas till någon sorts mani där alla vill bli kända och rika, och se vackra (och därigenom rika) ut, och i och med Hollywoods, musikindustrins och modevärldens inflytande med "förebilder" som Marylin Monroe, Beyonce, Tyra Banks och genom mer eller mindre kluriga reklamer där de visar vackra, smala, rika kvinnor (och säger att "Nu kan du bli lika vacker, smal och rik som dem) så kuvas dagens kvinnor till att tro att de inte duger om de inte ser ut som modellerna de ser på film eller i reklamerna och därför gör de i princip allt för att se ut som "en kvinna ska se ut". Ex. på detta är att de blir anorektiska eller bullimiska, går i skor som är dåliga för deras fötter, ben och kroppen i sin helhet, tränar halvt ihjäl sig, äter bantningspiller och fyller sina läppar med produkter skapade av tuppars kammar samtidigt som de försöker "lyckas" i karriären, skaffa barn och vara en supermamma och självklart tillfredsställa sin man; om man inte lyckas med allt detta ses man som ett misslyckande, någon det är synd om. Och folk undrar varför konsumtionen av antidepressiva har ökat med raketartat det senaste decenniet. Och vem är det som ligger bakom allt detta? Som alltid (eller åtminstone i regel) är det just den feta vite mannen.

Ja, jag skulle kunna gnälla vidare om detta hur länge som helst, men jag väljer att inte göra det, då detta trots allt är en blogg om djurs rättigheter och inte en blogg inriktad på anti-kapitalism.
Nu fortsätter inlägget om tupparna:

Nu är det ju så att det faktiskt är olagligt att inom EU testa kosmetika på djur, men detta smiter ju dessa pengalystna as undan genom att rubricera tupparna som försöksdjur och att man faktiskt inte testar kosmetika på dem, utan bara gör det av deras kammar (på vilket sätt det skulle vara bättre än att testa kosmetika på dem är helt bortom mig). Detta är avskyvärt och får verkligen inte hända i dagens samhälle.
Men som "den fria marknaden" dikterar, så skall det också vara.
Men vi kan göra något för dessa tuppar, engagera er i eran lokala djurrättsorganisation, oavsett om det är Djurens rätt, Djurrättsalliansen, eller vad det än må vara, bara man gör någonting; starta en facebookgrupp mot denna sinnessjuka industri; gör som jag, starta en blogg och skriv om detta, så fler människor får upp ögonen för vad som verkligen händer i detta "upplysta" (men snarare bländade) samhälle; om du inte redan lever veganskt så börja med det, du kanske inte räddar just dessa tuppar från sitt öde, men du hjälper i alla fall andra djur från att gå liknande öden till mötes. Bara du gör någonting. Djuren får verkligen inte ha det så här! Det är inte acceptabelt! Ensam må vara svag, men tillsammans är vi starka!
För varje dag som går blir vi fler och fler vegetarianer och veganer i det här samhället och en vacker dag kommer vi vara tillräckligt många för att få ett totalt avskaffande av den djurutnyttjande industrin och det kapitalistiska samhället, men fram tills det, för att citera Sture Allén d.y: 
"Annorlunda
Om vi fegar förblir vi förevigt bundna
Lösningen kan vänta bakom nästa krök
Första steget dit blir att göra ett försök
(Och handla) Annorlunda
För den som bygger något nytt måste grunda
Inget mer heligt än livet
Ifrågasätt och ta inget för givet"

Fan, det går verkligen inte gå till så här! Jag blir så jävla arg så jag inte vet vart jag ska ta vägen, ärligt talat. Vad fan håller folk på med!? Jag vet att det här inlägget blev en aning rörigt, men jag har svårt att koncentrera mig när jag blir förbannad. Jag ber om ursäkt om det är allt för förvirrande.

Även i så här bistra inlägg måste jag ändå säga att ni måste, måste komma ihåg, och försöka leva efter att: Endast med kärlek och respekt kan vi alla leva i frihet. Gå med kärleken och ni kommer att gå rätt, bröder och systrar. Och försök, försök att göra någonting för att dra ditt strå till stacken.
Kärlek och respekt!

LD50 (forts. på Försöksdjur - den vakna mardrömmen).

Bland dom allra grymmaste djurförsök som människor utsätter djur för är LD50-tester. LD50 står för: Leathal dosage 50% (dödlig dos i 50% av fallen), och går ut på att testa alla möjliga nya varor som "måste" testas innan de släpps ut på marknaden; allt från toalettrengöring och tvål till läkemedel och motorolja.

Det man gör helt enkelt när man utför dessa tester är att man antingen lägger substansen som ska testas på djurets öga (det är inte helt ovanligt att man syr fast ögonlocken, så djuret inte ska kunna blinka), lägger den på djurets hud eller ger det oralt. Och med "ger det oralt" menar jag inte att man lägger det lite snällt framför djuret och säger "kan du inte prova äta det där?". Man tar oftast en slang som man trycker ner i halsen på djuret och sprutar in substansen.

Ett exempel på hur ett LD50-test kan gå till: Amerikanska arméns institut för medicinsk forskning om infektionssjukdomar ville testa att förgifta råttor med T-2, för att se hur de reagerade. Enligt amerikas inrikesdepartement har detta gift "dessutom fördelen att utgöra ett effektivt terrorvapen. Det orsakar märkliga och fruktansvärda symptom". Symptomen kunde vara t.ex. kraftiga blödningar, blåsor och kräkningar.
Man gav råttorna substansen intramuskulärt, intravenöst och subkutant (dvs injiserades i muskelvävnaden, i venerna och under huden.) Man gav dem även substansen i bukhinnan, genom näsan och munnen och direkt på huden. Alla sju proven avsåg att fastställa LD50-värdet. Råttorna dog vanligtvis efter nio till arton timmar, men de som förgiftats genom skinnet behövde i genomsnitt sex dagar på sig att dö. Innan råttorna dog kunde de varken äta eller gå och deras hud och inälvor hade börjat ruttna; de var rastlösa och hade diarré.
Och vad kom man fram till? Att resultatet "helt överensstämde med tidigare publicerade försök med subakut och kronisk T-2-exponering"
Men så förträffligt, nu vet vi ännu mer att vi ska ge fan i att äta T-2. Ursäkta att jag låter brysk, men jag blir fruktansvärt upprörd när man gör så meningslösa tester på djur (eller gör tester på djur överhuvudtaget).

LD-50-testen är verkligen något som vi borde jobba oss så långt bort från som möjligt. Dessa tester dödar och skadar djur (både fysiskt och psykiskt) dagligen världen över. Och det är inte bara militären som utför dessa tester, man testar som sagt allt möjligt, som hushållsvaror, vitaminer (ja, vitaminer kan också döda. I tillräckligt stora mängder. Och det ser forskarna till att djuren får.), motorolja, färg, förtunningsmedel; listan kan göras hur lång som helst.
Och ett väldigt stort fel med LD-50-tester är att resultaten man får på råttor, kaniner, hundar, fåglar, etc, inte alltid är överförbara på människor. Årligen dör tusentals människor av t.ex. läkemedel som man kommit fram till är "säkra", just p.g.a att reaktionerna djuren får inte är samma reaktioner människor får av substansen.
Ett ämne som t.ex. är väldigt skadligt och i hög grad är dödligt för människor kan vara i princip helt ofarligt för t.ex. hundar eller kaniner.

Men även om resultaten av LD-50-testen alltid skulle vara överförbara på människor så rättfärdigar de fortfarande inte att man kränker en annan individs rättigheter. Det rättfärdigar inte att man plågar och dödar tusentals djur bara för att några hundra människor eventuellt kan ha fördel av det. Att kränka en individs rättigheter på detta vis (gäller alla former av djurförsök) kan aldrig rättfärdigas, då det som kränks är det enda som aldrig får kränkas; rätten till frihet, rätten kroppslig integritet. Jag vet att du som läser detta inte skulle tycka att det vore en bra idé att utsätta dina nära eller ditt husdjur för experiment i forskningens namn, och lika lite tycker jag att djur ska användas för detsamma.

Nu för tiden finns det andra sätt att testa produkter på, istället för att använda djur. Metoder som är mycket mindre kostsamma och mycker mer exakta. Endast omkring 60% av LD-50-testen räknas som "säkra" medans man kan få en säkerhet på 85% när man använder nya metoder som utesluter onödigt lidande. Ett exempel på nyare tester som kan utföras är att testa produkterna på mänskliga blodplättar.

Jag vet att inlägget kan verka rörigt, men jag tror att ni förstår kontentan av det. Just i detta nu lider tusentals djur i onödan på forskningsanstalter världen över. Det är inte okej. Och vi måste visa att det inte är okej genom att köpa t.ex. smink, eller andra skönhetsprodukter såsom ex. deodorant, som inte är djurtestade. Ett enkelt sätt att förvissa sig om att man inte använder kosmetika eller hygienprodukter från märken som utför djurförsök, eller använder olika djurdelar som ingredienser är att ta en titt på Djurens rätt´s lista över djurvänliga företag.

Om du vill ha mer information om djurförsök, eller hur du kan vara en del i kampen för ett djurvänligare samhälle kan du gå in på Forska utan djurförsök´s hemsida.


Djurförsök av alla dess slag måste få ett slut. Och jag menar inte om 50 år, jag menar nu.
För att återigen låta Tom Regan´s ord klinga: Jag vill inte se större burar, jag vill se tomma burar!


För den som vill veta mer om just ämnet T-2, klicka på länken som följer: http://en.wikipedia.org/wiki/T-2_mycotoxin

Försöksdjur - den vakna mardrömmen.

Jag vet att rubriken låter väldigt rå, men jag vet inte hur jag ska formulera mig på ett bättre sätt. För det som rubriken antyder är faktiskt helt sant.

Djurförsök har gjorts sedan mycket lång tid tillbaks, men utan särskilt många nämnvärda framsteg gjorts. Visst har vissa saker gjorts bättre för vissa människor, men till vilken kostnad?

Jag kommer i detta inlägget gå in lite på ett av dom tusentals djurförsök som gjorts utan att några nämnvärda framsteg gjorts.
Martin Reite på University of Colorado gjorde t.ex. deprevitionsförsök på chimpansungar. Detta deprivitionsförsök gick till på följande vis: 7 chimpansungar separerades från sin moder vid födseln. Ungarna fick växa upp i "barnkammarmiljö" tills de nådde en ålder av sju till tio månader. Sedan sattes de i en isoleringscell i fem dagar. Under tiden i cellen skrek ungarna och slängde sej mot cellens väggar. I fem dagar!
Och vad drog man för slutsats av detta försök? Jo, att: "isolering av yngre chimpansungar kan medföra tydliga beteendeförändringar", och såklart att ytterligare forskning på området krävs.
Varför krävs ytterligare forskning? Om man tar en liten unge från sin mamma och sen slänger den i en isoleringscell så kan väl vem som helst förstå att den får beteendestörningar? Det tycker man ju inte behöver testas på djur.