Snart vinter igen - åter dags att klä sig i döda djur.

Nu kommer snart vintern till Sverige igen och folk ser till att leta reda på sina pälsar för att kunna glänsa i designers dyrköpta kreationer. Det är dock inte lika roligt för minkarna.

Minkarnas liv på svenska minkfarmer:
I Sverige dödas varje år 1 200 000 minkar.* Minkarna lever sina liv i små, små burar under fruktansvärda förhållanden; döda minkar som ligger i burarna tillsammans med sina levande syskon; minkar som lever i sin egen avföring. "70-85% av de vuxna djuren på farmerna utför stereotypa beteenden".**

Minkarna lever på i burar som är 30*90*45cm, och i buren finns en liten "lya" där det finns lite halm åt dem.
Denna yta är långt ifrån tillräcklig för en mink, då en minks revir vanligtvis är en till sex kilometer långt och sträcker sig alltid utmed vatten; minkar lever stora delar av sitt liv i just vatten, att simma är ett naturligt beteende som de aldrig får utlopp för på farmerna.*** Den trånga boytan gör att de aldrig får utlopp för sina naturliga beteenden, vilket bl.a. leder till att de ger sig på varandra och slåss och bits; minkar med avbitna öron är inte helt ovanligt (och i och med den "sanitära olägenhet" som råder i burarna blir såren allt som oftast mycket infekterade, vilket åsamkar minkarna mycket smärta); även stereotypa beteenden är mycket vanligt (stereotypa beteenden är upprepade rörelser utan syfte som uppkommer av att djuren inte får utlopp för sitt naturliga beteenden, t.ex. vaggande med huvuden, bitande i buren, att vanka av och an på samma plats, osv).

Minkarna får mat två gånger om dagen genom att en gröt av spannmål och restprodukter från fisk- och köttindustrin läggs ovanpå taket, så att minkarna sedan får slicka i sig den. Minkarna föds oftast i maj och får stanna hos sin mamma tills de blivit 8 veckor gamla, sedan placeras de parvis, oftast hane och hona, nya burar.
I dessa burar får de leva sina liv fram till november-december, då det är dags att ta livet av dem. De placeras då i en låda som fylls med koldioxid.*1 Detta sätt att döda dem på är för att man inte vill skada deras päls.

Minkarnas liv i naturen:
I naturen lever minkarna ensamma och hävdar sina egna revir, som kan vara från en till sex kilometer långa och befinner sig helst i närheten av vattendrag och sjöar. Minkarnas föda är varierande, men består i huvudsak av större kräftdjur, grodor och mindre däggdjur, och simfåglar. Vintertid äter de mest fisk.
Minkarnas parningsperiod är omkring februari till april och minkarna föds efter 40-75 dagar. Minkarna öppnar sina ögon efter ungefär en månad och stannar hos modern i omkring 16 veckor. Minkarna blir könsmogna efter ett år och blir omkring 4 år gamla.**1



Två år i rad har Djurrättsalliansen släppt videor som de filmat på svenska minkfarmer (2010 och 2011). Dessa videor pekar klart och tydligt på svenska minkfarmers bristande hänsyn till djuren de tvingat in i de små burarna (och även bryter mot svensk djurskyddslag). Jag vill varna känsliga tittare för starka bilder!

En månad efter den första videon (videon ovan) släppts hade många gårdar blivit inspekterade och Djurrättsalliansen var återigen där med sina kameror. Detta är vad de fann:

Jag vill återigen varna för starka bilder!

 

Minkarnas liv ska och får inte se ut såhär! Det är upp till oss, dig och mig, att göra skillnad för dessa vackra djur. Deras liv ligger i våra händer, inte minkfarmarnas; om vi inte försöker nå ett samhälle där minkar får leva i frihet har vi deras blod på våra händer. Gör det du kan för minkarna redan idag, oavsett om det är att samla in namn på protestlistor mot pälsfarmning, att sätta sig utanför en pälsaffär med en skylt som visar ens avsky för industrin, eller vad det än må vara. Bara vi gör någonting.

Som jag alltid säger: Ett samhälle utan förtryck kan enbart byggas på kärlek och respekt! 



Källor:
* European Fur Breeders’ Association. Annual Report 2009. Internet: http://www.efba-eu.com/download/annual_report/2009/index.html.
** Lindberg H (2004) Beteenderesponser hos farmuppfödda minkar (Mustela vison) hållna i stora och berikade burar. Studentarbete 28 Institutionen för husdjurens miljö och hälsa, SLU, Skara.  
Axelsson H m fl (2009) Behaviour in female mink housed in enriched standard cages during winter. Applied Animal Behaviour Science 121, 222–229.

*** Djurens välfärd och pälsdjursnäringsutredningen, SOU 2003:86.
*1 Djurens välfärd och pälsdjursnäringsutredningen, SOU 2003:86.
**1 http://sv.wikipedia.org/wiki/Minkar

Djurens liv är ingen detalj.

Varje år i Sverige dödas ca 1 200 000 minkar och ca 1000 chinchillor för deras päls, antingen för att bli hela kappor eller för att bli detaljer på jackor, handskar, osv.
Eftersom det är minkfarmningen som är mest omfattande i Sverige tänkte jag skriva lite om den istället för att skriva om både den och chinchillafarmningen (jag menar inte att på något förringa chinchillornas liv, minkfarmningen kommer jag ta upp i ett annat inlägg).

"Djur ska hållas och skötas i en god djurmiljö och på ett sådant sätt att det främjar deras hälsa och ger dem möjlighet att bete sig naturligt.." - Djurskyddslagen (1988:538) § 4

Minkar har hållits i fångenskap i Sverige sedan början av 1900-talet för att sveriges societet skulle kunna klä sig i det senaste modet (och för att kunna exportera det senaste modet till andra länders societet).
Under den korta tid de får tillbringa i detta jordeliv lever de i total misär (minkar på svenska farmer föds i maj och dödas i november-december; fria minkar lever i ca 11 år).

Minkarna lever i stålnätsburar om 30*90*45cm (bredd, djup, höjd). De får mat en till två gånger om dagen, och maten består mestadels av gröt gjord på spannmål och biprodukter från kött- och fiskeindustrin. Maten får minkarna genom att den läggs på taket av deras bur, så dom får stå och slicka i sig maten.
Skötseln av minkarna på de svenska farmerna är allt annat än bra, som Sverige (dvs de som valde att titta, istället för att hålla för ögonen och öronen) fick se när Djurrättsalliansen förra året släppte en video där de filmat hur Sverige, som ju faktiskt har "världens bästa djurskyddslag", behandlar sina minkar. I burarna kunde döda och skadade minkar filmas. Minkar skadas genom att de, likt höns, attackerar varandra pga stressen det innebär att dygnet runt vara instängd och leva i den misär de faktiskt lever i.

Minkvalparna föds, som sagt, i maj och dödas i november-december. Innan en avelsmink ska få valpar hålls minken ensam i en bur, året om; förutom på vintern då hon ska befruktas. När valparna sedan föds på våren hålls de i en bur tillsammans med mamman tills de blivit åtta veckor gamla. Pga den stressiga miljön och att minkarna inte får något utlopp för sina naturliga beteenden är det inte ovanligt att valparna attackerar varandra, bitar av varandra öronen eller t.o.m dödar varandra (även fall av kannibalism kan observeras!). Efter att de slitits från sin mamma vid åtta veckors ålder placeras de i burar två och två, oftast en hane och en hona.

Bristen på att få utlopp för sina naturliga beteenden gör även att de flesta (ca 85%, enligt en undersökning gjord av SLU) ett stereotypt beteende. Ett stereotypt beteende är en upprepad rörelse utan egentligt syfte.
Hos minkarna kan det visa sig genom att dom springer fram och tillbaka i buren, vaggar med huvudet, gnager på buren, cirkulerar med huvudet, osv. Ett stereotypt beteende uppkommer när ett djur som är starkt motiverat att utföra sitt naturliga beteende, men nekas detta.
Många av de minkar som inte utvecklar detta beteende blir istället helt apatiska och bara sitter stilla i sin bur. Denna apati kan vara ärftlig och kommer ifrån att minkarna har blivit totalt psykiskt nedbrutna av den miljö de tvingas att vistas i.

Likt burhöns hålls minkarna i nätburar av stål, även golvet är gjort av nät. Att även golvet är gjort av detta nät är för att avföringen från minkarna ska ramla ner på marken, istället för i buren, för att på så sätt slippa dyra kostnader för tömning av burarna och undvika rymningsförsök vid rengöringen. Men i många burar ramlar inte all avföring ner på marken, utan samlas istället i buren, vilket leder till att deras redan lilla boendeyta reduceras ännu mer, då minkarna ogärna går i sin egen avföring. Vissa burar är så fyllda med avföring att minkarna ändå tvingas gå i den (t.ex. för att gå och dricka vatten), vilket kan leda till svåra frätskador på tassarna. Och inte helt olikt burhöns kan denna vistelse i, eller väldigt nära, mycket avföring leda till skador på lungor, ögon och hals (pga att de ständigt andas in de gaser som bildas när från avföringen, såväl direkt som när den börjar brytas ned).

Efter att de levt sina tillgivna sex månader i sina ståltrådsburar slängs de i en låda där de blir ihjälgasade med hjälp av koldioxid. Att bli avlivad med koldioxid är smärtsamt, skapar stark ångest och kvävningskänslor.
Innan dödar kommer i form av en roterande trumma som fylls med koldioxid dör ca 20% av minkarna till följd av svält, skador eller kraftig nedkylning.

Minkfarmning klassas som miljöfarlig verksamhet, och tillstånd krävs enligt miljöbalken för att få driva en minkfarm. Miljöpåverkan från en enda minkfarm med 4000 avelshonor motsvarar påverkan som görs av ett normalstort pappersbruk eller en färgfabrik!

Minkar som dör i burarna ska direkt avlägsnas från de andra minkarna för att minska smittspridning och för att förhindra att attrahera vilda djur, men trots detta fann Djurrättsalliansen döda minkar som lagts nedanför, eller ovanpå, burarna; minkar som slängts i skogen, i träd; minkar som slängts vartsomhelst, runtomkring och på området.
När jag kollar på Djurrättsalliansen´s film och ser alla dessa "skugghus", som de kallas, kan jag inte tänka på annat än bilder jag sett av Treblinka, Buchenwald, Auschwitz-Birkenau eller Dachau.

Minkfarmningen måste stoppas nu. Vi kan verkligen inte vänta. Minkarna kan inte vänta. Just nu när du läser dessa rader lever hundratusentals minkar i total misär. De har precis slitits från sin mamma och lever två och två på en yta som inte motsvarar mer än ett uppslagen morgontidning, medans deras mödrar sitter ensamna i burar som är ännu mindre. Se till att Du är med i kampen mot att minkfarmerna stängs.
Gå in på hemsidan Sveket mot minkarna och se filmen, skänk en slant till Djurrättsalliansen, skicka ett förskrivet e-mail till sveriges rikstadspartier, eller läs mer om vad just Du kan göra för att hjälpa minkarna.
Du kan även gå in på Djurens rätt´s hemsida och läsa mer om minkarnas vidriga levnadssituation och läsa mer om vad Du kan göra för dessa stackars djur.
Kom ihåg: Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Var med och se till att burarna töms.
Minkarnas liv är ingen detalj!