Ett "argument" som folk ofta har när de motsätter sig en vegansk kost-/livshållning är att man som vegan inte får i sig alla de näringsämnen man behöver, andra argument är att djurens ändå kommer dö, oavsett om den enskilda individen avstår från att konsumera produkter som kommer från djur; argumenten är många, men oftast inte särskilt genomtänkta. Jag tänkte att jag skulle, med en liten inläggsserie, sticka hål på dessa argument, eller myter.
Jag tänkte börja med argumentet: "Djuren kommer dö, oavsett om den enskilde individen byter till en vegansk/vegetarisk kost-/livshållning!"
Till att börja med så bör det sägas att man genom att välja en vegansk livshållning indirekt räddar flera hundra djur under sin tid här på jorden. Enligt en beräkning av Djurens Rätt är det så att:
"En allätare bidrar i genomsnitt till att 14 fåglar och däggdjur dödas årligen.(1-8) Till det kommer uppskattningsvis 2000 fiskar per person.(9) Att det är så många beror på att antalet fiskar inte bara utgörs av dem som äts direkt av människor. Siffran inkluderar också de fiskar som använts som djurfoder, och alltså har ätits av de grisar, höns, kycklingar och odlade fiskar som varje allätare äter kött eller ägg ifrån."
Anledningen till att siffran gällande fiskar endast är uppskattat är för att det är väldigt svårt att beräkna ett mer exakt antal fiskar, då det inte finns någon utförlig statistik för hur många fiskar som fångas, "odlas", importeras, respektive exporteras. Och jag håller verkligen med Djurens Rätt i att det är
"ett tydligt tecken på vilken låg status fiskar har i vårt samhälle idag."
Räkor, musslor, kräftor, humrar, krabbor och andra havslevande djur och moluskdjur finns det ingen statistik gällande, eller ens uppskattningar om, antalet liv som årligen skördas.
Och i och med det att, oavsett om det gäller djur (mänskliga som icke-mänskliga), tyger, grönsaker, eller vad handelsvaran (för det är ju det som djuren ses som i vårt skruvade samhälle) må vara, styrs marknaden av efterfrågan och tillgång. Så om en enskild individ väljer att bojkotta (för veganism/vegetarianism är ju i grund och botten en bojkott) alla "produkter" som kommer från de djurutnyttjande industrierna så sänks alltså efterfrågan med en enhet. Får individen i fråga under sin livstid en eller två till individer att inse att det faktiskt är ett stort fel i att utnyttja djur och får de individerna att också bojkotta den djurutnyttjande industrins "produkter" så sänks ju efterfrågan med ytterligare en respektive två enheter.
Om hjulet rullar vidare så så sänks efterfrågan med allt fler och fler enheter, vilket leder att man till slut måste sänka utbudet av produkter skapade av djur för att inte gå med förlust pga produkter som måste slängas i och med den sänkta efterfrågan, vilket i slutändan leder till att djur faktiskt räddas av att man som enskild individ väljer en vegansk/vegetarisk kost-/livshållning. Det är ju så marknadens logik går. Självklart hade det varit önskvärt om det inte fanns en sådan marknad som vi för tillfället har, utan helst hade man ju sett att samhället var uppbyggt på en grund av socialism, solidaritet, kärlek och respekt, utan den s.k "fria marknaden", men nu ser samhället ut som det gör och det mest effektiva man själv kan göra är en total bojkott av den djurutnyttjande industrins "produkter"; för i slutändan leder det ju trots allt till att färre djur måste lida under människans tyranniska hand.
Kom ihåg bröder och systrar: Kärlek och respekt över alla världens gränser! Vi ska ej längre stå stilla och stampa, vi måste reagera, agera och gå framåt, framåt, framåt!
Källor:
1. Jordbruksverket (2007) Animalieproduktion. Års- och månadsstatistik - 2007:11.
2. Jordbruksverket. Värphönsregistret. Personligt meddelande 2007-02-12.
3. Sametinget (2007) Statistik över renslakt för slaktåret 2006/2007 (1/7 2006 – 30/6 2007). Dnr 2007-1800.
4. Jordbruksverket. Personligt meddelande 2006-11-07.
5. Jordbruksverket (2007) Års- och månadsstatistik – 2007:9.
6. Djurens Rätt (2005) Ur den jagades synvinkel – En rapport om djur som utsätts för lidande och död.
7. Svenska Jägareförbundets viltövervakning. Avskjutningsstatistik för svenska viltarter. Hemsida: http://www.jagareforbundet.se/Viltet/Viltovervakningen. Sidan besökt 2010-11-09.
8. LRF (2007) Kött 2006. LRFs Sammanställning av Svensk och Utländsk Marknadsstatistik för Kött. Hemsida: http://www.swedishmeats.com/web/1.0.1.0/109/K%C3%B6tt.pdf. Sidan besökt 2010-11-09.
fredag 2 september 2011
tisdag 16 augusti 2011
Om vi glömmer oss själv.
Om vi glömmer oss själva, vilka är vi då?
Om vi glömmer djuren, glömmer vi också oss själva då?
Ja, jag får nog lov att säga att vi gör det. I och med att vi själva är djur och inget annat så glömmer vi oss själva och vår egen historia om vi glömmer de icke-mänskliga djuren. Vi själva levde för inte så länge sedan kring Riftdalen i Afrika och gick på alla fyra. Vad gör oss då olika de djur som går på alla fyra nu? Vad ger oss rätten att döda och äta dessa djurs kroppar, eller bära dessa djurs hudar?
Något som slår mig varenda dag är den sjukliga apati det är som visar sig på olika sätt runt om på vår planet. Apati för fattiga, apati för sjuka, apati för vilseledda, apati för de icke-mänskliga djuren.
Vid mångt mer än ett tillfälle har jag sett min lillebror äta enbart köttfärsen när det äts tacos i mina föräldrars hem; det skulle aldrig falla honom in att faktiskt ta grönsaker tillsammans med färsen, och absolut inte ta grönsaker istället för färsen. Varje gång jag bevittnar detta, eller liknande fall, sitter jag och funderar för mig själv på om han verkligen skulle insistera på att slippa äta grönsakerna och enbart få äta köttfärsen när det bjuds på tacos om han verkligen visste vad historia som låg bakom färsen i hans tortillabröd. Och om jag skulle försöka visa honom eller mina föräldrar, eller nästan vem som helst för den delen, hur det ser ut på ett slakteri, eller under vilka förfärliga förhållanden djuren lever innan de sänds till sitt livs sista anhalt skulle de med all säkerhet bara vända bort huvudet och säga: "Usch, jag vill inte se. Det är så hemskt". Men sen skulle de utan betänkligheter fortsätta äta djurens lik.
Och jag tycker att det är denna "se ingen ondska-apatin" som färgar vårat samhälle i de allra flesta fall. Och om man tvingas se det onda och hemska så säger man bara "usch så hemskt. Så där ska det ju inte få gå till", men bryr sig faktiskt innerst inte. Det är en apati som får mig fysiskt illamående och gör ont ända in i själen.
Om vi glömmer folket i Syrien, Egypten och Turkiet (bara för att nämna några) som kämpar och dör för sina rättigheter; om vi glömmer djuren som dör i sin egen avföring varje dag, världen över; om vi glömmer katterna som blir gasade till döds i Göteborg bara för att de inte har en "ägare"; om vi glömmer de fattiga och utslagna som tigger sig till sitt dagliga bröd; om vi glömmer trebarnsmamman som varje dag sliter för att hålla ihop sin familj, sin ekonomi, sitt döda äktenskap och gömmer sin ångest i flaskan; om vi glömmer oss själva, vilka är vi då?
Min tro på att kärleken är den enda allsmäktiga kraften i vår värld blir stundvis rubbad och jag börjar tvivla. När jag ser och tänker på vad som händer ute i vår värld börjar jag tvivla; kommer kärleken verkligen att stå segrande ur denna kamp som utspelar sig framför oss? Ja, jag tror faktiskt att den kommer det. Även onda handlingar är handlingar av kärlek. Missriktad, förvriden och förvirrad kärlek; kärleken till pengar, kärleken till Gud, kärleken till sitt land, kärleken till sin nästa; all denna kärlek kan riktas fel och i ett fingerknäpp bli till hat och ondska. Vi måste lära oss att rikta vår kärlek till det som är gott och sant. Rikta den till att hjälpa och älska andra, hjälpa och älska oss själva, hjälpa och älska djuren.
Kom ihåg, hat och ondska är missriktad kärlek. Kom ihåg hur du riktar din kärlek.
Om vi glömmer djuren, glömmer vi också oss själva då?
Ja, jag får nog lov att säga att vi gör det. I och med att vi själva är djur och inget annat så glömmer vi oss själva och vår egen historia om vi glömmer de icke-mänskliga djuren. Vi själva levde för inte så länge sedan kring Riftdalen i Afrika och gick på alla fyra. Vad gör oss då olika de djur som går på alla fyra nu? Vad ger oss rätten att döda och äta dessa djurs kroppar, eller bära dessa djurs hudar?
Något som slår mig varenda dag är den sjukliga apati det är som visar sig på olika sätt runt om på vår planet. Apati för fattiga, apati för sjuka, apati för vilseledda, apati för de icke-mänskliga djuren.
Vid mångt mer än ett tillfälle har jag sett min lillebror äta enbart köttfärsen när det äts tacos i mina föräldrars hem; det skulle aldrig falla honom in att faktiskt ta grönsaker tillsammans med färsen, och absolut inte ta grönsaker istället för färsen. Varje gång jag bevittnar detta, eller liknande fall, sitter jag och funderar för mig själv på om han verkligen skulle insistera på att slippa äta grönsakerna och enbart få äta köttfärsen när det bjuds på tacos om han verkligen visste vad historia som låg bakom färsen i hans tortillabröd. Och om jag skulle försöka visa honom eller mina föräldrar, eller nästan vem som helst för den delen, hur det ser ut på ett slakteri, eller under vilka förfärliga förhållanden djuren lever innan de sänds till sitt livs sista anhalt skulle de med all säkerhet bara vända bort huvudet och säga: "Usch, jag vill inte se. Det är så hemskt". Men sen skulle de utan betänkligheter fortsätta äta djurens lik.
Och jag tycker att det är denna "se ingen ondska-apatin" som färgar vårat samhälle i de allra flesta fall. Och om man tvingas se det onda och hemska så säger man bara "usch så hemskt. Så där ska det ju inte få gå till", men bryr sig faktiskt innerst inte. Det är en apati som får mig fysiskt illamående och gör ont ända in i själen.
Om vi glömmer folket i Syrien, Egypten och Turkiet (bara för att nämna några) som kämpar och dör för sina rättigheter; om vi glömmer djuren som dör i sin egen avföring varje dag, världen över; om vi glömmer katterna som blir gasade till döds i Göteborg bara för att de inte har en "ägare"; om vi glömmer de fattiga och utslagna som tigger sig till sitt dagliga bröd; om vi glömmer trebarnsmamman som varje dag sliter för att hålla ihop sin familj, sin ekonomi, sitt döda äktenskap och gömmer sin ångest i flaskan; om vi glömmer oss själva, vilka är vi då?
Min tro på att kärleken är den enda allsmäktiga kraften i vår värld blir stundvis rubbad och jag börjar tvivla. När jag ser och tänker på vad som händer ute i vår värld börjar jag tvivla; kommer kärleken verkligen att stå segrande ur denna kamp som utspelar sig framför oss? Ja, jag tror faktiskt att den kommer det. Även onda handlingar är handlingar av kärlek. Missriktad, förvriden och förvirrad kärlek; kärleken till pengar, kärleken till Gud, kärleken till sitt land, kärleken till sin nästa; all denna kärlek kan riktas fel och i ett fingerknäpp bli till hat och ondska. Vi måste lära oss att rikta vår kärlek till det som är gott och sant. Rikta den till att hjälpa och älska andra, hjälpa och älska oss själva, hjälpa och älska djuren.
Kom ihåg, hat och ondska är missriktad kärlek. Kom ihåg hur du riktar din kärlek.
lördag 13 augusti 2011
Forts. Kalvkött - Det verkliga priset.
Jag får börja med att be om ursäkt för att det tagit sådan tid för mig att fortsätta inlägget om kalvkött, men det har hela tiden kommit saker i vägen (plus att jag är väldigt, väldigt glömsk). Jag kortar medvetet ned inlägget ganska grovt, just för att jag känner att det finns många fler ämnen och områden jag vill vidröra.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Förutom påtvingad kronisk anemi görs kalvarna medvetet väldigt svaga genom att man inte tillåter dem att motionera, eller överhuvudtaget röra på sig som kalvar normalt gör under sin uppväxt, just för att de ska bilda så lite muskler som möjligt eftersom ju mindre muskler en kalv har i kroppen desto mörare blir köttet.
Detta är alltså köttkalvarnas öde i korthet: Slits från sin moder i alldeles för tidig ålder, utan att ens få dricka den välbehövda modersmjölken; utsätts för påtvingad kronisk anemi; vägras rörelsefrihet; förvägras motion; och sedan dödas vid omkring 18 månaders ålder.
Allt detta bara för att välbeställda (ofta) vita herrar och damer ska få avnjuta den delikatess som vitt, mört kalvkött sjukt nog utgör. Jag undrar om de skulle kunna tänka sig att äta mänskliga spädbarn på samma sätt..
Vi måste få ett stopp för detta makabra "hanterande" av kalvar, precis som vi måste få ett stopp för hur djur behandlas inom alla grenar på det sjuka och vridna djurutnyttjande trädet.
Stå på torg och hustak med megafon och skrik ut för rättvisan! Rädda höns, släpp minkarna fria och (särskilt riktat till Djurrättsalliansen) fortsätt dokumentera hur de icke-mänskliga djuren faktiskt har det!
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Förutom påtvingad kronisk anemi görs kalvarna medvetet väldigt svaga genom att man inte tillåter dem att motionera, eller överhuvudtaget röra på sig som kalvar normalt gör under sin uppväxt, just för att de ska bilda så lite muskler som möjligt eftersom ju mindre muskler en kalv har i kroppen desto mörare blir köttet.
Detta är alltså köttkalvarnas öde i korthet: Slits från sin moder i alldeles för tidig ålder, utan att ens få dricka den välbehövda modersmjölken; utsätts för påtvingad kronisk anemi; vägras rörelsefrihet; förvägras motion; och sedan dödas vid omkring 18 månaders ålder.
Allt detta bara för att välbeställda (ofta) vita herrar och damer ska få avnjuta den delikatess som vitt, mört kalvkött sjukt nog utgör. Jag undrar om de skulle kunna tänka sig att äta mänskliga spädbarn på samma sätt..
Vi måste få ett stopp för detta makabra "hanterande" av kalvar, precis som vi måste få ett stopp för hur djur behandlas inom alla grenar på det sjuka och vridna djurutnyttjande trädet.
Stå på torg och hustak med megafon och skrik ut för rättvisan! Rädda höns, släpp minkarna fria och (särskilt riktat till Djurrättsalliansen) fortsätt dokumentera hur de icke-mänskliga djuren faktiskt har det!
lördag 23 juli 2011
Get up, Stand up!
Jag fick för några dagar sedan en kommentar på mitt inlägg om kalvkött där jag jämför inciminatörer med våldtäktsmän. Det var min broders fru som skrev kommentaren. Tydligen var hon bl.a arg för just den jämförelsen då hennes pappa har sysslat med just det och att hennes föräldrar livnärt sig på att förslava djur och profitera på deras mjölk. Jag står helt fast vid att inciminatörer som jobbar inom den djurutnyttjande industrin är våldtäktsmän. Enligt mig går det inte att se det på ett annat sätt och jag tycker att det är väldigt konstigt att gemene man anser fallet som annorlunda. Jag kommer inte sluta skriva om och kommer aldrig att sluta arbeta mot orättvisorna som sker mot djur varje dag, bara för att folk skriver arga kommentarer!
Hon skrev även och kallade mig för djurplågare. Denna anklagelsen grundas på den otroligt lösa uppfattningen hon fick när hon besökte mig för att gratulera mig till min son. Vid den tidpunkten hade jag 8 katter boende hemma i en lägenhet som var omkring 50kvm stor, och detta ansåg hon vara djurplågeri. Jag håller helt med om att det är en alldeles för liten yta att ha så många katter på. Men jag tror inte man kan anse det vara djurplågeri när man vet anledningen till att jag hade så många katter. Denna anledning var att jag och min dåvarande flickvän hade räddat 5 katter från att bli avlivade. De 5 katterna som vi räddat har vi sedan länge omplacerat. Vi har även omplacerat en av de tre katterna vi hade innan, så nu har jag bara två katter kvar.
Hon klagade även över att det saknas källhänvisningar till all information jag ger er, detta kommer inom en snar framtid. Det har hela tiden varit meningen att jag ska ha med källhänvisningar, men det har bara inte blivit av att jag skrivit med det. Men som sagt, det kommer inom en snar framtid. Troligtvis innan måndag.
Ett meddelande till kommentarsförfattaren: Mari, läs lite och titta lite djupare, istället för att bara se på ytan, nästa gång du bestämmer dig för att lämna en kommentar av det där slaget här, eller nästa gång du kallar mig för djurplågare. Och jag har för det första aldrig ens hört talas om berikad tofu, och det är absolut inget jag måste äta för att överleva. Man lever ett väldigt gott liv på enbart grönsaker, baljväxter, nötter, spannmålsprodukter och rotfrukter; ett mycket bättre och hälsosammare liv än om man envisar sig med att trycka i sig sina syskondjurs lik som täpper till blodkärlen, e-coli, salmonella och ger en tjocktarmscancer. För det andra så släpper tillverkningen ut mycket mindre växthusgaser än köttindustrin släpper ut. Köttindustrin släpper ut 40% mer växthusgaser än all världens transport släpper ut!
Som sagt, Mari, läs på lite innan du sätter dig ned och skriver sådana kommentarer.
Kärlek och respekt till alla!
Hon skrev även och kallade mig för djurplågare. Denna anklagelsen grundas på den otroligt lösa uppfattningen hon fick när hon besökte mig för att gratulera mig till min son. Vid den tidpunkten hade jag 8 katter boende hemma i en lägenhet som var omkring 50kvm stor, och detta ansåg hon vara djurplågeri. Jag håller helt med om att det är en alldeles för liten yta att ha så många katter på. Men jag tror inte man kan anse det vara djurplågeri när man vet anledningen till att jag hade så många katter. Denna anledning var att jag och min dåvarande flickvän hade räddat 5 katter från att bli avlivade. De 5 katterna som vi räddat har vi sedan länge omplacerat. Vi har även omplacerat en av de tre katterna vi hade innan, så nu har jag bara två katter kvar.
Hon klagade även över att det saknas källhänvisningar till all information jag ger er, detta kommer inom en snar framtid. Det har hela tiden varit meningen att jag ska ha med källhänvisningar, men det har bara inte blivit av att jag skrivit med det. Men som sagt, det kommer inom en snar framtid. Troligtvis innan måndag.
Ett meddelande till kommentarsförfattaren: Mari, läs lite och titta lite djupare, istället för att bara se på ytan, nästa gång du bestämmer dig för att lämna en kommentar av det där slaget här, eller nästa gång du kallar mig för djurplågare. Och jag har för det första aldrig ens hört talas om berikad tofu, och det är absolut inget jag måste äta för att överleva. Man lever ett väldigt gott liv på enbart grönsaker, baljväxter, nötter, spannmålsprodukter och rotfrukter; ett mycket bättre och hälsosammare liv än om man envisar sig med att trycka i sig sina syskondjurs lik som täpper till blodkärlen, e-coli, salmonella och ger en tjocktarmscancer. För det andra så släpper tillverkningen ut mycket mindre växthusgaser än köttindustrin släpper ut. Köttindustrin släpper ut 40% mer växthusgaser än all världens transport släpper ut!
Som sagt, Mari, läs på lite innan du sätter dig ned och skriver sådana kommentarer.
Kärlek och respekt till alla!
tisdag 5 juli 2011
Insticks-inlägg om djurvänlig festival.
Hej alla!
Måste bara sticka in detta lilla inlägg innan jag skriver fortsättningen på kalvköttsinlägget och informera om att snart drar 2011 års Öland Roots igång!
En av anledningarna till att jag nämner detta är att man på festivalen uteslutande säljer vegetarisk och vegansk mat, vilket är otroligt bra och vackert gjort av dem. Man skriver på hemsidan att anledningen bakom beslutet att enbart sälja vegetariskt och veganskt är för att man vill göra ett mindre fotavtryck på miljön; men vilken anledningen än är så är det helt underbart!
Och inte nog med att de valt att vara en mer djurvänlig festival, det kommer ju vara otroligt bra och vacker musik också. Bland artisterna som spelar hittar man: Stures dansorkester, Labyrint, Queen omega, Mark Wonder, Glesbygd´n, Alvaret, Herb-a-lize it sound, Junior Kelly, Million Stylez, All about dubstep, Curfew steppas, Joey Fever, Slag från hjärtat, och många, många fler feta artister.
Är otroligt glad att Öland Roots (sedan ett eller några år tillbaka) uteslutit köttet från sin meny i matstånden på festivalområdet och kört helt på I-tal foods.
För er som gillar reggae och älskar gemenskap, veganmat, öl, havet, Öland, fred och kärlek, köp biljett till årets festival nu. Det finns fortfarande kvar, men antagligen inte länge till, då festivalen de senaste fyra åren varit helt slutsåld!
Ha det fint alla, och hoppas att man träffar någon av er på Öland om en dryg vecka!
Djuren och folket först, kostymer och slips sist!
Måste bara sticka in detta lilla inlägg innan jag skriver fortsättningen på kalvköttsinlägget och informera om att snart drar 2011 års Öland Roots igång!
En av anledningarna till att jag nämner detta är att man på festivalen uteslutande säljer vegetarisk och vegansk mat, vilket är otroligt bra och vackert gjort av dem. Man skriver på hemsidan att anledningen bakom beslutet att enbart sälja vegetariskt och veganskt är för att man vill göra ett mindre fotavtryck på miljön; men vilken anledningen än är så är det helt underbart!
Och inte nog med att de valt att vara en mer djurvänlig festival, det kommer ju vara otroligt bra och vacker musik också. Bland artisterna som spelar hittar man: Stures dansorkester, Labyrint, Queen omega, Mark Wonder, Glesbygd´n, Alvaret, Herb-a-lize it sound, Junior Kelly, Million Stylez, All about dubstep, Curfew steppas, Joey Fever, Slag från hjärtat, och många, många fler feta artister.
Är otroligt glad att Öland Roots (sedan ett eller några år tillbaka) uteslutit köttet från sin meny i matstånden på festivalområdet och kört helt på I-tal foods.
För er som gillar reggae och älskar gemenskap, veganmat, öl, havet, Öland, fred och kärlek, köp biljett till årets festival nu. Det finns fortfarande kvar, men antagligen inte länge till, då festivalen de senaste fyra åren varit helt slutsåld!
Ha det fint alla, och hoppas att man träffar någon av er på Öland om en dryg vecka!
Djuren och folket först, kostymer och slips sist!
fredag 1 juli 2011
Kalvkött - Det verkliga priset.
Kalvkött förknippas ofta med lite "finare" resturanger och butikskedjor, och den som vill köpa en bit mört, ljust kalvkött får vara redo att betala stora pengar för det. Men de som betalar det allra högsta priset är självklart kalvarna.
Kalvarna som blir till "delikat", mört och ljust kött på någon högbeställd persons tallrik kommer allt som oftast från mjölkkor, alltså kor inom mjölkindustrin. Kor inom mjölkindustrin, precis som alla andra djur, måste kalva för att producera mjölk, eftersom mjölken som kommer ju faktiskt inte är till för människor att dricka, utan för kalven. För att kor ständigt ska producera mjölk som "bonden" ska kunna tjäna pengar på måste kon tvångsbefruktas, antingen genom artificiell incimination, eller genom att en tjur tas in för att befrukta henne. De kvigkalvar som den våldtagna kon föder tas ganska snart från sin mamma för att födas upp i en annan anläggning, för att sedan få tillbringa sitt liv som mjölkko, och även hon bli tvångsbefruktad och mjölkad flera gånger om dagen, precis som sin mor (mer om mjölkkor kommer i ett annat inlägg). De tjurkalvar som föds går däremot ett annat öde till mötes (jag menar absolut inte att förringa den hemska situation som kvigkalvar tvingas in i); vissa av dem går direkt till utfodringsanläggningar där de matas med alldeles för mycket (och fel) mat, som kan innehålla både tillväxthormon och antibiotika, för att sedan, när de nåt önskad storlek och vikt, skickas till slakteriet; vissa andra kalvar däremot går ett öde av ribbgolv och ständig anemi till mötes; slaktkalvarnas öde.
De kalvar som inte åker vidare till utfodringsläggningar blir skickade till andra ställen, där de ska nå en så hög vikt så snabbt som möjligt, med minsta möjliga tillgång till motion och minsta möjliga järnintag.
Man ger kalven så lite järn som möjligt för att något snille har kommit underfund med att det är "fint" med kött som är ljust och kommer från kalvar som inte bildat så mycket muskler, så att köttet är så mört som bara möjligt.
Kalven som normalt sett hade fått i sig järn genom att äta gräs och annat foder som nötdjur vanligtvis äter tvingas till ett liv där kosten är mycket noga uträknad för att bara ge så lite järn som behövs för att kalven ska överleva tills den nått den önskade vikten (om ens det). Detta tar sig olika former av uttryck, både i att det finns ett specialdesignat kalvfoder för kalvar som ska gå till slakt innan vuxen ålder, men även i hur kalven lever.
Eftersom motion ofta är strängligen förbjudet för kalvarna så lever de i bås som bara är lite större än deras egen kropp. Men eftersom de inte ska kunna få i sig järn utöver det de får i sig från sin specialkost så är båsen gjorda av trä; det är rekommenderat att inget som kalven kan komma att slicka på får vara gjort av järn, då det kan få köttet att få mer röd färg än vad som anses önskvärt och blir därmed mindre dyrsålt. Det finns även en anledning till att båsen inte "bör" vara mycket större än kalven själv, eftersom att kalven kan, om den hade haft frihet till att göra så, slicka på de ribborna i båset som den urinerat på, för att få i sig järnet som går ut ur urinen. I anläggningar där kalven tillåts att kunna vända sig om så kan detta vara en direkt hälsorisk för kalven, då den i sina försök att slicka i sig det lilla järn som finns i urinen lätt kan få i sig sin egen avföring, vilket kan göra den väldigt sjuk. Kort sagt, allt järn kalven skulle kunna slicka i sig går bort.
Båsens golv är, likt golvet hos burhöns och illrar, är gjort så att djurets avföring och urin lätt ska kunna spolas bort. Men istället för att använda sig av nät, vilket är fallet för höns och illrar, använder man sig av ribbor liknande de som fungerar som båsets väggar. Detta är otroligt obekvämt för kalven att stå på, och det gör ont att både stå upp och ligga ned. Båsets lilla storlek gör det även omöjligt för kalven att ligga naturligt. Ribborna som utgör golvet gör att kalven kan få svåra problem med både klövar och knän, och liknar i mångt och mycket (förutom avståndet mellan ribborna) de ribbor man lägger ut när en väg går igenom en kohage.
Jag inser nu att detta inlägget kommer bli mycket långt, så jag gör en dags paus här och fortsätter i ett nytt inlägg imorgon, så man hinner läsa och smälta all text.
Kalvarna som blir till "delikat", mört och ljust kött på någon högbeställd persons tallrik kommer allt som oftast från mjölkkor, alltså kor inom mjölkindustrin. Kor inom mjölkindustrin, precis som alla andra djur, måste kalva för att producera mjölk, eftersom mjölken som kommer ju faktiskt inte är till för människor att dricka, utan för kalven. För att kor ständigt ska producera mjölk som "bonden" ska kunna tjäna pengar på måste kon tvångsbefruktas, antingen genom artificiell incimination, eller genom att en tjur tas in för att befrukta henne. De kvigkalvar som den våldtagna kon föder tas ganska snart från sin mamma för att födas upp i en annan anläggning, för att sedan få tillbringa sitt liv som mjölkko, och även hon bli tvångsbefruktad och mjölkad flera gånger om dagen, precis som sin mor (mer om mjölkkor kommer i ett annat inlägg). De tjurkalvar som föds går däremot ett annat öde till mötes (jag menar absolut inte att förringa den hemska situation som kvigkalvar tvingas in i); vissa av dem går direkt till utfodringsanläggningar där de matas med alldeles för mycket (och fel) mat, som kan innehålla både tillväxthormon och antibiotika, för att sedan, när de nåt önskad storlek och vikt, skickas till slakteriet; vissa andra kalvar däremot går ett öde av ribbgolv och ständig anemi till mötes; slaktkalvarnas öde.
De kalvar som inte åker vidare till utfodringsläggningar blir skickade till andra ställen, där de ska nå en så hög vikt så snabbt som möjligt, med minsta möjliga tillgång till motion och minsta möjliga järnintag.
Man ger kalven så lite järn som möjligt för att något snille har kommit underfund med att det är "fint" med kött som är ljust och kommer från kalvar som inte bildat så mycket muskler, så att köttet är så mört som bara möjligt.
Kalven som normalt sett hade fått i sig järn genom att äta gräs och annat foder som nötdjur vanligtvis äter tvingas till ett liv där kosten är mycket noga uträknad för att bara ge så lite järn som behövs för att kalven ska överleva tills den nått den önskade vikten (om ens det). Detta tar sig olika former av uttryck, både i att det finns ett specialdesignat kalvfoder för kalvar som ska gå till slakt innan vuxen ålder, men även i hur kalven lever.
Eftersom motion ofta är strängligen förbjudet för kalvarna så lever de i bås som bara är lite större än deras egen kropp. Men eftersom de inte ska kunna få i sig järn utöver det de får i sig från sin specialkost så är båsen gjorda av trä; det är rekommenderat att inget som kalven kan komma att slicka på får vara gjort av järn, då det kan få köttet att få mer röd färg än vad som anses önskvärt och blir därmed mindre dyrsålt. Det finns även en anledning till att båsen inte "bör" vara mycket större än kalven själv, eftersom att kalven kan, om den hade haft frihet till att göra så, slicka på de ribborna i båset som den urinerat på, för att få i sig järnet som går ut ur urinen. I anläggningar där kalven tillåts att kunna vända sig om så kan detta vara en direkt hälsorisk för kalven, då den i sina försök att slicka i sig det lilla järn som finns i urinen lätt kan få i sig sin egen avföring, vilket kan göra den väldigt sjuk. Kort sagt, allt järn kalven skulle kunna slicka i sig går bort.
Båsens golv är, likt golvet hos burhöns och illrar, är gjort så att djurets avföring och urin lätt ska kunna spolas bort. Men istället för att använda sig av nät, vilket är fallet för höns och illrar, använder man sig av ribbor liknande de som fungerar som båsets väggar. Detta är otroligt obekvämt för kalven att stå på, och det gör ont att både stå upp och ligga ned. Båsets lilla storlek gör det även omöjligt för kalven att ligga naturligt. Ribborna som utgör golvet gör att kalven kan få svåra problem med både klövar och knän, och liknar i mångt och mycket (förutom avståndet mellan ribborna) de ribbor man lägger ut när en väg går igenom en kohage.
Jag inser nu att detta inlägget kommer bli mycket långt, så jag gör en dags paus här och fortsätter i ett nytt inlägg imorgon, så man hinner läsa och smälta all text.
onsdag 29 juni 2011
Kloning av djur - nej, jag skojar inte.
EU kommer snart att besluta om huruvida den europeiska djurutnyttjande industrin ska få börja klona djur för att sedan sälja deras kroppar i form och kotletter, rökt skinka eller kalkonbröst.
Idén att klona djur är lika absurd som den låter. Det är inte bara ineffektivt, då det är hög dödlighet p.g.a svåra graviditeter bland djur som klonas; det är även ett stort slöseri med pengar (som skulle kunna gå till mer behövande), då det är dyrt att forska på hur man på bästa sätt ska kunna klona ett djur.
För mig är idén om att klona djur bortom mitt tankesätt; det är så otroligt främmande. Varför göra detta?
Det är bara för att kanske inom några år kunna utnyttja djuren på ett ännu effektivare och mer smärtsamt sätt, bara för att folk tror att de inte klarar sig utan att äta skinka till jul, eller äta köttbullar till sitt potatismos.
Det är även ett sätt för de djurutnyttjande industrierna att ytterligare distansera folk från att djuren faktiskt är levande, kännande individer som lider i sin fångenskap. Det är ett sätt för dem att få oss att gå ännu ett steg längre mot Descartes´ syn på djur; så att folk, som Descartes ska tycka att djur är maskiner som vi mänskliga djur ska få styra och ställa hur vi vill med, och att det "därför är berättigat av oss att kräva stek till middagen eller skinka till djur". (Mer om Descartes längst ner på sidan).
Meningen med denna bloggen är inte bara att försöka sprida kunskap om djurens lidande till (förhoppningsvis) massorna, utan även för att visa på vad man kan göra för att försöka sätta käppar i hjulen på den djurutnyttjande industrin; så vi förhoppningsvis får se en avveckling av densamme.
Därför råder jag er, med tanke på ämnet i inlägget, att gå in på Eurogroup for animals´ sida där man kan skriva på en lista mot att kloning av djur för livsmedelsindustrin införs i EU.
Eurogroup for animals är Djurens rätt´s samarbetsorganisation som för djurens talan nere i Europa. Genom att gå in på deras kampanjsida kan du vara med och göra skillnad för djuren. Skriv upp ditt namn på listan, det tar inte lång tid och verkar inte som mycket, men tillsammans är vi starka och kan göra skillnad för djuren.
Som sagt, ingen kan göra allt, men alla kan göra något.
René Descartes var en fransk filosof som levde 1596-1650, och är känd för att ha myntat uttrycket och tanken "Corgito, ergo sum" ("jag tänker, alltså finns jag").
Han är även känd för att ha liknat djur vid automatiska maskiner som står till människans förfogande. Han menade att djur inte tänker, och därför inte kan, eller ska/borde, tillskansas de rättigheter som vi mänskliga djur har. För mer information om René Descartes klicka på länken.
Idén att klona djur är lika absurd som den låter. Det är inte bara ineffektivt, då det är hög dödlighet p.g.a svåra graviditeter bland djur som klonas; det är även ett stort slöseri med pengar (som skulle kunna gå till mer behövande), då det är dyrt att forska på hur man på bästa sätt ska kunna klona ett djur.
För mig är idén om att klona djur bortom mitt tankesätt; det är så otroligt främmande. Varför göra detta?
Det är bara för att kanske inom några år kunna utnyttja djuren på ett ännu effektivare och mer smärtsamt sätt, bara för att folk tror att de inte klarar sig utan att äta skinka till jul, eller äta köttbullar till sitt potatismos.
Det är även ett sätt för de djurutnyttjande industrierna att ytterligare distansera folk från att djuren faktiskt är levande, kännande individer som lider i sin fångenskap. Det är ett sätt för dem att få oss att gå ännu ett steg längre mot Descartes´ syn på djur; så att folk, som Descartes ska tycka att djur är maskiner som vi mänskliga djur ska få styra och ställa hur vi vill med, och att det "därför är berättigat av oss att kräva stek till middagen eller skinka till djur". (Mer om Descartes längst ner på sidan).
Meningen med denna bloggen är inte bara att försöka sprida kunskap om djurens lidande till (förhoppningsvis) massorna, utan även för att visa på vad man kan göra för att försöka sätta käppar i hjulen på den djurutnyttjande industrin; så vi förhoppningsvis får se en avveckling av densamme.
Därför råder jag er, med tanke på ämnet i inlägget, att gå in på Eurogroup for animals´ sida där man kan skriva på en lista mot att kloning av djur för livsmedelsindustrin införs i EU.
Eurogroup for animals är Djurens rätt´s samarbetsorganisation som för djurens talan nere i Europa. Genom att gå in på deras kampanjsida kan du vara med och göra skillnad för djuren. Skriv upp ditt namn på listan, det tar inte lång tid och verkar inte som mycket, men tillsammans är vi starka och kan göra skillnad för djuren.
Som sagt, ingen kan göra allt, men alla kan göra något.
René Descartes var en fransk filosof som levde 1596-1650, och är känd för att ha myntat uttrycket och tanken "Corgito, ergo sum" ("jag tänker, alltså finns jag").
Han är även känd för att ha liknat djur vid automatiska maskiner som står till människans förfogande. Han menade att djur inte tänker, och därför inte kan, eller ska/borde, tillskansas de rättigheter som vi mänskliga djur har. För mer information om René Descartes klicka på länken.
fredag 24 juni 2011
Vegansk surdegsblogg.
Jag fick en förfrågan via en kommentar om ifall jag inte kunde ge lite tips på bra vegomat till barn, men då jag inte är särskilt bra på att laga mat enligt recept så kan jag inte riktigt rekommendera några särskilda recept till barnmat. Jag lagar allt som oftast mat genom att gå lite på känn, och lagar ingen särskild mat till Miliam, utan han äter samma mat som jag äter.
Men det jag däremot kan göra är att lägga upp recept för något som ligger mig väldigt varmt om hjärtat; nämligen bröd. Jag älskar att baka bröd, i alla dess former, och köper i princip aldrig bröd i affären, utan bakar allt mitt bröd själv. Och en sorts brödbak har fångat mitt intresse det senaste halvåret, och det är surdegsbröd. Det är alldeles fantastiskt gott, får längre hållbarhet än vanligt bröd, smular mindre, har lägre GI-värde än vanligt bröd, och kroppen tar lättare till sig näringen i ett surdegsbröd än ett vanligt bröd. Anledningen till det är att allt spannmål innehåller något som heter Fytinsyra, som blockerar en del av vissa mineraler som finns i brödet (mestadels järn, kalcium och magnesium). Men när man bakar bröd på surdeg så förbrukas i princip 100% av fytinsyran under jäsningen (vanlig "dubbeljäsning" med jäst förbrukar omkring 70-80% av fytinsyran), vilket gör att kroppen lättare tar upp dessa mineraler.
Det var nu ett tag sedan jag läste näringslära, så någon som är mer insatt får rätta mig om jag har fel, men jag tror bestämt att det var så.
Alltså, från idag kommer det finnas en vegansk surdegsblogg med adressen: vegansktsurdegsbrod.blogspot.com.
Hoppas många kommer hitta dit och finna mycket glädje av den.
Ha det fint alla!
Men det jag däremot kan göra är att lägga upp recept för något som ligger mig väldigt varmt om hjärtat; nämligen bröd. Jag älskar att baka bröd, i alla dess former, och köper i princip aldrig bröd i affären, utan bakar allt mitt bröd själv. Och en sorts brödbak har fångat mitt intresse det senaste halvåret, och det är surdegsbröd. Det är alldeles fantastiskt gott, får längre hållbarhet än vanligt bröd, smular mindre, har lägre GI-värde än vanligt bröd, och kroppen tar lättare till sig näringen i ett surdegsbröd än ett vanligt bröd. Anledningen till det är att allt spannmål innehåller något som heter Fytinsyra, som blockerar en del av vissa mineraler som finns i brödet (mestadels järn, kalcium och magnesium). Men när man bakar bröd på surdeg så förbrukas i princip 100% av fytinsyran under jäsningen (vanlig "dubbeljäsning" med jäst förbrukar omkring 70-80% av fytinsyran), vilket gör att kroppen lättare tar upp dessa mineraler.
Det var nu ett tag sedan jag läste näringslära, så någon som är mer insatt får rätta mig om jag har fel, men jag tror bestämt att det var så.
Alltså, från idag kommer det finnas en vegansk surdegsblogg med adressen: vegansktsurdegsbrod.blogspot.com.
Hoppas många kommer hitta dit och finna mycket glädje av den.
Ha det fint alla!
torsdag 23 juni 2011
Djurens liv är ingen detalj.
Varje år i Sverige dödas ca 1 200 000 minkar och ca 1000 chinchillor för deras päls, antingen för att bli hela kappor eller för att bli detaljer på jackor, handskar, osv.
Eftersom det är minkfarmningen som är mest omfattande i Sverige tänkte jag skriva lite om den istället för att skriva om både den och chinchillafarmningen (jag menar inte att på något förringa chinchillornas liv, minkfarmningen kommer jag ta upp i ett annat inlägg).
"Djur ska hållas och skötas i en god djurmiljö och på ett sådant sätt att det främjar deras hälsa och ger dem möjlighet att bete sig naturligt.." - Djurskyddslagen (1988:538) § 4
Minkar har hållits i fångenskap i Sverige sedan början av 1900-talet för att sveriges societet skulle kunna klä sig i det senaste modet (och för att kunna exportera det senaste modet till andra länders societet).
Under den korta tid de får tillbringa i detta jordeliv lever de i total misär (minkar på svenska farmer föds i maj och dödas i november-december; fria minkar lever i ca 11 år).
Minkarna lever i stålnätsburar om 30*90*45cm (bredd, djup, höjd). De får mat en till två gånger om dagen, och maten består mestadels av gröt gjord på spannmål och biprodukter från kött- och fiskeindustrin. Maten får minkarna genom att den läggs på taket av deras bur, så dom får stå och slicka i sig maten.
Skötseln av minkarna på de svenska farmerna är allt annat än bra, som Sverige (dvs de som valde att titta, istället för att hålla för ögonen och öronen) fick se när Djurrättsalliansen förra året släppte en video där de filmat hur Sverige, som ju faktiskt har "världens bästa djurskyddslag", behandlar sina minkar. I burarna kunde döda och skadade minkar filmas. Minkar skadas genom att de, likt höns, attackerar varandra pga stressen det innebär att dygnet runt vara instängd och leva i den misär de faktiskt lever i.
Minkvalparna föds, som sagt, i maj och dödas i november-december. Innan en avelsmink ska få valpar hålls minken ensam i en bur, året om; förutom på vintern då hon ska befruktas. När valparna sedan föds på våren hålls de i en bur tillsammans med mamman tills de blivit åtta veckor gamla. Pga den stressiga miljön och att minkarna inte får något utlopp för sina naturliga beteenden är det inte ovanligt att valparna attackerar varandra, bitar av varandra öronen eller t.o.m dödar varandra (även fall av kannibalism kan observeras!). Efter att de slitits från sin mamma vid åtta veckors ålder placeras de i burar två och två, oftast en hane och en hona.
Bristen på att få utlopp för sina naturliga beteenden gör även att de flesta (ca 85%, enligt en undersökning gjord av SLU) ett stereotypt beteende. Ett stereotypt beteende är en upprepad rörelse utan egentligt syfte.
Hos minkarna kan det visa sig genom att dom springer fram och tillbaka i buren, vaggar med huvudet, gnager på buren, cirkulerar med huvudet, osv. Ett stereotypt beteende uppkommer när ett djur som är starkt motiverat att utföra sitt naturliga beteende, men nekas detta.
Många av de minkar som inte utvecklar detta beteende blir istället helt apatiska och bara sitter stilla i sin bur. Denna apati kan vara ärftlig och kommer ifrån att minkarna har blivit totalt psykiskt nedbrutna av den miljö de tvingas att vistas i.
Likt burhöns hålls minkarna i nätburar av stål, även golvet är gjort av nät. Att även golvet är gjort av detta nät är för att avföringen från minkarna ska ramla ner på marken, istället för i buren, för att på så sätt slippa dyra kostnader för tömning av burarna och undvika rymningsförsök vid rengöringen. Men i många burar ramlar inte all avföring ner på marken, utan samlas istället i buren, vilket leder till att deras redan lilla boendeyta reduceras ännu mer, då minkarna ogärna går i sin egen avföring. Vissa burar är så fyllda med avföring att minkarna ändå tvingas gå i den (t.ex. för att gå och dricka vatten), vilket kan leda till svåra frätskador på tassarna. Och inte helt olikt burhöns kan denna vistelse i, eller väldigt nära, mycket avföring leda till skador på lungor, ögon och hals (pga att de ständigt andas in de gaser som bildas när från avföringen, såväl direkt som när den börjar brytas ned).
Efter att de levt sina tillgivna sex månader i sina ståltrådsburar slängs de i en låda där de blir ihjälgasade med hjälp av koldioxid. Att bli avlivad med koldioxid är smärtsamt, skapar stark ångest och kvävningskänslor.
Innan dödar kommer i form av en roterande trumma som fylls med koldioxid dör ca 20% av minkarna till följd av svält, skador eller kraftig nedkylning.
Minkfarmning klassas som miljöfarlig verksamhet, och tillstånd krävs enligt miljöbalken för att få driva en minkfarm. Miljöpåverkan från en enda minkfarm med 4000 avelshonor motsvarar påverkan som görs av ett normalstort pappersbruk eller en färgfabrik!
Minkar som dör i burarna ska direkt avlägsnas från de andra minkarna för att minska smittspridning och för att förhindra att attrahera vilda djur, men trots detta fann Djurrättsalliansen döda minkar som lagts nedanför, eller ovanpå, burarna; minkar som slängts i skogen, i träd; minkar som slängts vartsomhelst, runtomkring och på området.
När jag kollar på Djurrättsalliansen´s film och ser alla dessa "skugghus", som de kallas, kan jag inte tänka på annat än bilder jag sett av Treblinka, Buchenwald, Auschwitz-Birkenau eller Dachau.
Minkfarmningen måste stoppas nu. Vi kan verkligen inte vänta. Minkarna kan inte vänta. Just nu när du läser dessa rader lever hundratusentals minkar i total misär. De har precis slitits från sin mamma och lever två och två på en yta som inte motsvarar mer än ett uppslagen morgontidning, medans deras mödrar sitter ensamna i burar som är ännu mindre. Se till att Du är med i kampen mot att minkfarmerna stängs.
Gå in på hemsidan Sveket mot minkarna och se filmen, skänk en slant till Djurrättsalliansen, skicka ett förskrivet e-mail till sveriges rikstadspartier, eller läs mer om vad just Du kan göra för att hjälpa minkarna.
Du kan även gå in på Djurens rätt´s hemsida och läsa mer om minkarnas vidriga levnadssituation och läsa mer om vad Du kan göra för dessa stackars djur.
Kom ihåg: Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Var med och se till att burarna töms.
Minkarnas liv är ingen detalj!
Eftersom det är minkfarmningen som är mest omfattande i Sverige tänkte jag skriva lite om den istället för att skriva om både den och chinchillafarmningen (jag menar inte att på något förringa chinchillornas liv, minkfarmningen kommer jag ta upp i ett annat inlägg).
"Djur ska hållas och skötas i en god djurmiljö och på ett sådant sätt att det främjar deras hälsa och ger dem möjlighet att bete sig naturligt.." - Djurskyddslagen (1988:538) § 4
Minkar har hållits i fångenskap i Sverige sedan början av 1900-talet för att sveriges societet skulle kunna klä sig i det senaste modet (och för att kunna exportera det senaste modet till andra länders societet).
Under den korta tid de får tillbringa i detta jordeliv lever de i total misär (minkar på svenska farmer föds i maj och dödas i november-december; fria minkar lever i ca 11 år).
Minkarna lever i stålnätsburar om 30*90*45cm (bredd, djup, höjd). De får mat en till två gånger om dagen, och maten består mestadels av gröt gjord på spannmål och biprodukter från kött- och fiskeindustrin. Maten får minkarna genom att den läggs på taket av deras bur, så dom får stå och slicka i sig maten.
Skötseln av minkarna på de svenska farmerna är allt annat än bra, som Sverige (dvs de som valde att titta, istället för att hålla för ögonen och öronen) fick se när Djurrättsalliansen förra året släppte en video där de filmat hur Sverige, som ju faktiskt har "världens bästa djurskyddslag", behandlar sina minkar. I burarna kunde döda och skadade minkar filmas. Minkar skadas genom att de, likt höns, attackerar varandra pga stressen det innebär att dygnet runt vara instängd och leva i den misär de faktiskt lever i.
Minkvalparna föds, som sagt, i maj och dödas i november-december. Innan en avelsmink ska få valpar hålls minken ensam i en bur, året om; förutom på vintern då hon ska befruktas. När valparna sedan föds på våren hålls de i en bur tillsammans med mamman tills de blivit åtta veckor gamla. Pga den stressiga miljön och att minkarna inte får något utlopp för sina naturliga beteenden är det inte ovanligt att valparna attackerar varandra, bitar av varandra öronen eller t.o.m dödar varandra (även fall av kannibalism kan observeras!). Efter att de slitits från sin mamma vid åtta veckors ålder placeras de i burar två och två, oftast en hane och en hona.
Bristen på att få utlopp för sina naturliga beteenden gör även att de flesta (ca 85%, enligt en undersökning gjord av SLU) ett stereotypt beteende. Ett stereotypt beteende är en upprepad rörelse utan egentligt syfte.
Hos minkarna kan det visa sig genom att dom springer fram och tillbaka i buren, vaggar med huvudet, gnager på buren, cirkulerar med huvudet, osv. Ett stereotypt beteende uppkommer när ett djur som är starkt motiverat att utföra sitt naturliga beteende, men nekas detta.
Många av de minkar som inte utvecklar detta beteende blir istället helt apatiska och bara sitter stilla i sin bur. Denna apati kan vara ärftlig och kommer ifrån att minkarna har blivit totalt psykiskt nedbrutna av den miljö de tvingas att vistas i.
Likt burhöns hålls minkarna i nätburar av stål, även golvet är gjort av nät. Att även golvet är gjort av detta nät är för att avföringen från minkarna ska ramla ner på marken, istället för i buren, för att på så sätt slippa dyra kostnader för tömning av burarna och undvika rymningsförsök vid rengöringen. Men i många burar ramlar inte all avföring ner på marken, utan samlas istället i buren, vilket leder till att deras redan lilla boendeyta reduceras ännu mer, då minkarna ogärna går i sin egen avföring. Vissa burar är så fyllda med avföring att minkarna ändå tvingas gå i den (t.ex. för att gå och dricka vatten), vilket kan leda till svåra frätskador på tassarna. Och inte helt olikt burhöns kan denna vistelse i, eller väldigt nära, mycket avföring leda till skador på lungor, ögon och hals (pga att de ständigt andas in de gaser som bildas när från avföringen, såväl direkt som när den börjar brytas ned).
Efter att de levt sina tillgivna sex månader i sina ståltrådsburar slängs de i en låda där de blir ihjälgasade med hjälp av koldioxid. Att bli avlivad med koldioxid är smärtsamt, skapar stark ångest och kvävningskänslor.
Innan dödar kommer i form av en roterande trumma som fylls med koldioxid dör ca 20% av minkarna till följd av svält, skador eller kraftig nedkylning.
Minkfarmning klassas som miljöfarlig verksamhet, och tillstånd krävs enligt miljöbalken för att få driva en minkfarm. Miljöpåverkan från en enda minkfarm med 4000 avelshonor motsvarar påverkan som görs av ett normalstort pappersbruk eller en färgfabrik!
Minkar som dör i burarna ska direkt avlägsnas från de andra minkarna för att minska smittspridning och för att förhindra att attrahera vilda djur, men trots detta fann Djurrättsalliansen döda minkar som lagts nedanför, eller ovanpå, burarna; minkar som slängts i skogen, i träd; minkar som slängts vartsomhelst, runtomkring och på området.
När jag kollar på Djurrättsalliansen´s film och ser alla dessa "skugghus", som de kallas, kan jag inte tänka på annat än bilder jag sett av Treblinka, Buchenwald, Auschwitz-Birkenau eller Dachau.
Minkfarmningen måste stoppas nu. Vi kan verkligen inte vänta. Minkarna kan inte vänta. Just nu när du läser dessa rader lever hundratusentals minkar i total misär. De har precis slitits från sin mamma och lever två och två på en yta som inte motsvarar mer än ett uppslagen morgontidning, medans deras mödrar sitter ensamna i burar som är ännu mindre. Se till att Du är med i kampen mot att minkfarmerna stängs.
Gå in på hemsidan Sveket mot minkarna och se filmen, skänk en slant till Djurrättsalliansen, skicka ett förskrivet e-mail till sveriges rikstadspartier, eller läs mer om vad just Du kan göra för att hjälpa minkarna.
Du kan även gå in på Djurens rätt´s hemsida och läsa mer om minkarnas vidriga levnadssituation och läsa mer om vad Du kan göra för dessa stackars djur.
Kom ihåg: Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Var med och se till att burarna töms.
Minkarnas liv är ingen detalj!
torsdag 16 juni 2011
Djur har rättigheter.
Detta moraliska ställningstagande gäller för både icke-mänskliga och mänskliga djur. Precis som vi människor har rättigheten att bli behandlade med respekt för vår frihet, kroppsliga integritet och vår rättighet att slippa mentalt illamående p.g.a någon annans handlingar har de icke-mänskliga djuren samma rättigheter.
För att vi till fullo ska kunna stå för detta moraliska ställningstagande måste vi kämpa mot de djurutnyttjande industrierna, och även ställa oss emot det system som felar både mänskliga och icke-mänskliga djur dagligen; varje dag, året om: Nämligen kapitalismen.
Om vi inte avskaffar kapitalismen med anledning av jämslikhetsprincipen kan vi inte med full kraft närma oss ett samhälle fritt från förtryck av icke-mänskliga och mänskliga djur.
Sålänge det finns folk som tjänar pengar och får makt för att de utnyttjar andra individer och kränker andra individers rättigheter kan vi inte närma oss den garanti som behövs för att säkra att alla våras rättigheter respekteras; en garanti i form av ett helt igenom solidariskt, socialistiskt, samhälle.
Sålänge klassamhället fortsätter att existera kommer både mänskliga och icke-mänskliga djurs rättigheter fortsätta kränkas. Vi behöver inte bara kämpa för en revolution i hur människan behandlar, och kränker, djur; vi behöver en revolution i samhället i stort.
Vi kan inte stå och skandera att Djur har rättigheter, och borde släppas fria från de bojor som så länge fjättrat dem, utan att också erkänna - och skandera - att mänskliga djur har samma rättigheter.
De icke-mänskliga djurens frigörelse måste komma, likväl som de mänskliga djurens frigörelse måste komma.
Upp till kamp, för båd människa och djur
Sänk det system som vill ha oss i bur
Vägra skinn, och vägra läder
Djuren är våra syskon, inte kläder
Vägra "fler arbetstimmar" och "större profit"
Våra vägar leder någon annanstans, och aldrig dit
Sprid kärlekens budskap och låt det eka
Vi kan inte längre stå och trampande tveka
Vi måste slita kapitalismen itu
Och ropa från hustaken: Vi har fått nog nu!
För att vi till fullo ska kunna stå för detta moraliska ställningstagande måste vi kämpa mot de djurutnyttjande industrierna, och även ställa oss emot det system som felar både mänskliga och icke-mänskliga djur dagligen; varje dag, året om: Nämligen kapitalismen.
Om vi inte avskaffar kapitalismen med anledning av jämslikhetsprincipen kan vi inte med full kraft närma oss ett samhälle fritt från förtryck av icke-mänskliga och mänskliga djur.
Sålänge det finns folk som tjänar pengar och får makt för att de utnyttjar andra individer och kränker andra individers rättigheter kan vi inte närma oss den garanti som behövs för att säkra att alla våras rättigheter respekteras; en garanti i form av ett helt igenom solidariskt, socialistiskt, samhälle.
Sålänge klassamhället fortsätter att existera kommer både mänskliga och icke-mänskliga djurs rättigheter fortsätta kränkas. Vi behöver inte bara kämpa för en revolution i hur människan behandlar, och kränker, djur; vi behöver en revolution i samhället i stort.
Vi kan inte stå och skandera att Djur har rättigheter, och borde släppas fria från de bojor som så länge fjättrat dem, utan att också erkänna - och skandera - att mänskliga djur har samma rättigheter.
De icke-mänskliga djurens frigörelse måste komma, likväl som de mänskliga djurens frigörelse måste komma.
Upp till kamp, för båd människa och djur
Sänk det system som vill ha oss i bur
Vägra skinn, och vägra läder
Djuren är våra syskon, inte kläder
Vägra "fler arbetstimmar" och "större profit"
Våra vägar leder någon annanstans, och aldrig dit
Sprid kärlekens budskap och låt det eka
Vi kan inte längre stå och trampande tveka
Vi måste slita kapitalismen itu
Och ropa från hustaken: Vi har fått nog nu!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)