En ofta förbisedd grupp djur som dagligen serveras på tallrikar världen över är fåren och lammen, och det skrivs alldeles för lite om industrin som ligger bakom morden på alla dessa får och lamm. Därför tänkte jag tillägna ett inlägg eller två för att visa lammens verklighet.
Varje år slaktas omkring 250.000 får och lamm i Sverige (drygt 221.000 lamm under 2011(1)).
Får och lamm är bland de djur som har "turen" att, enligt lag, få vara ute minst 2 månader (2 månader i norra Sverige; Dalarna och uppåt, 3 månader i mellansverige; Värmland och neråt till Blekinge, Skåne och Halland där de minst ska vara ute 4 månader om året(2)). Denna tid på året infaller mellan 1 maj-15 oktober.
I större besättningar är det dock inte allt för ovanligt att fåren tvingas vistas inomhus vintertid, och där i trånga (minsta yta för ett lamm <15kg: 0.5kvm, minsta yta för dräktig tacka: 1.2kvm(3)), mörka utrymmen. Vissa besättningar ser även till att tackorna får lamm på hösten, vilket innebär att vissa lamm aldrig får se solen eller äta färskt gräs, då lamm i regel slaktas vid 6 månaders ålder.
De får och lamm som får stå inne under längre perioder, dvs under vinterhalvåret, får minskad kontakt med människor och en ökad rädsla för det okända då de vistas i ogästvänliga och onaturliga förhållanden, vilket leder till ökad stress vid infångande, transport och hantering vid veterinärvård, klippning, slakt, osv.
Enligt lagen ska får, och vissa getter av "ullras", klippas med högst ett års intervall (4). Klippningen anses som nödvändig, då fåren inte klarar sig med all den ull de bär på kroppen. Detta kan mycket väl stämma - att de inte klarar av att ha all sin ull på kroppen - men det har en väldigt enkel förklaring: selektiv framavling. Ullen som vi förknippar får med idag hör egentligen inte fåren till, får har ursprungligen samma sträva päls som en vanlig get (för er som klappat ett får och en get vet att skillnaden på fårets ull och getens päls inte är särskilt liten).
Denna "nödvändiga" klippning av ullen innebär svår stress för fåren(5), och för er som sett ett får klippas vet att det innebär ett stort mått av våld och tvång för att hålla fast och klippa fåren.
Och det krävs såklart inget geni eller en etolog för att förstå att det vid detta svåra tvång och våld lätt uppkommer skador på fåret, både fysiska och psykiska.
"Ullen är en fantastisk gåva fåren skänker oss", heter det enligt Lammproducenternas hemsida(6), men snarare är det helt tvärtom: ullen är en gåva från människan - en gåva i form av en enorm björntjänst.
Vid slakt bedövas fåren med elektricitet, genom en tång som förs till deras huvud och skickar en stark stöt till fårets hjärna. Sedan hängs de upp i benen och får halsen uppskurna för att sedan tömmas på blod. En svensk studie visar dock att upp till 20% av svenska får och lamm går upp till 69 sekunder mellan bedövningen och själva dödandet, vilket innebär en stor risk för att djuret ska vakna upp innan halsen skärs upp(7).
Till sist kräver mitt hjärta att jag skriver några rader om vallning.
Vallning har i studier påvisats vara (vilket egentligen vem som helst kan räkna ut med lilltån) väldigt stressande för får och lamm; studier visar att ett får som ser en man med hund närma sig får en ökad hjärtfrekvens på upp till 84 slag/minut(!). Detta tål att jämföras med den genomsnittliga frekvensökningen när ett får skiljs från sin flock, vilket är 20 slag/minut(8). Det bör även tilläggas att får är väldigt, väldigt beroende av sin flock och klarar av ensamhet väldigt dåligt; man brukar säga att "ett får är inget får".
Usch, varje gång jag skriver sådana här inlägg så tåras ögonen av sorg över att det jag skriver om pågår i skrivande stund, vilket gör mig allt mer beslutsam i mitt arbete för djurens rätt till sina liv, och allt mer fast vid min ståndpunkt att de faktiskt har rätt till sina egna liv; att den djurutnyttjande industrin en dag måste, skall och kommer vara ett minne blott!
Jag hoppas att jag har skänkt lite insikt in i fårens och lammens liv, och inspirerat mina bröder och systrar i kampen för djurens frigörelse att kämpa än hårdare och än idogare för djuren!
Och ha i åtanke att får och lamm är de djur i Sverige som har "tur" gällande sina förhållanden.
Kärlek och respekt till er alla där ute i kampen!
Kampen får vidare och för varje dag så växer vår styrka som en dag ska krossa den djurutnyttjande industrin!
Källor:
(1): http://www.sjv.se/webdav/files/SJV/Amnesomraden/Statistik%2C%20fakta/Animalieproduktion/JO48SM1207/JO48SM1207.pdf
(2): http://www.jordbruksverket.se/amnesomraden/djur/farochgetter/utevistelseochbetesgang.4.4b00b7db11efe58e66b8000574.html
(3): http://www.jordbruksverket.se/amnesomraden/djur/farochgetter/mattistallochbyggnader.4.4b00b7db11efe58e66b8000720.html
(4): http://www.jordbruksverket.se/amnesomraden/djur/farochgetter/skotsel.4.4b00b7db11efe58e66b8000533.html
(5): Hargreaves & Hutson (1990) Changes in heart rate, plasma cortisol and haematocrit of sheep during a shearing procedure. Applied Animal Behaviour Science 26, 1-2, 91-101.
(6): Lammproducenterna (2010). Att klippa ett får – både vetenskap och konst. Hemsida: www.lammproducenterna.se, besökt 2010-12-09.
(7): Livsmedelsverket (2010) Djurskydd vid slakt - ett kontrollprojekt. Livsmedelsverkets rapportserie nr 16/2010.
(8): Fraser & Broom (1997) Farm animal behaviour and welfare. CABI Publishing.
