Hämmande substanser.

Nu tänkte jag skriva om ett ämne som är föga känt både för blandkostare, vegetarianer och veganer, och det ämnet är alltså hämmande substanser.

Med hämmande substanser menar jag substanser som förhindrar upptaget av ex. mineraler.
De två substanserna jag tänker gå in på är Fytinsyra och Oxalsyra, och jag börjar med den förra:

Fytinsyra är fosforhaltigt ämne som verkar hämmande på upptaget av bl.a. järn, zink och kalcium, genom att, under vissa förhållanden, tillsammans med mineralerna bilda svårlösliga salter, vilket gör försvårar upptaget av dessa. Fytinsyra finner man i spannmål, baljväxter, nötter och frön.
Fytinsyra kan brytas ned och/eller elimineras helt genom att ett enzym som heter fytas aktiveras.*

Fytas finns i de produkter man finner fytinsyra i och aktiveras genom:

• Blötläggning i uppvärmt vatten (40-80C). Fytaset i spannmål tål upp till 80 grader, men i andra vegetabilier kan det förstöras vid så höga temperaturer; nedbrytningen av fytinsyra är effektivast runt 55 grader för alla vegetabilier.

• Groddning av baljväxter och frön, då fytinsyran förbrukas under groddningen.

• Låta bröd jäsa länge. Omkring 50% av fytinsyran bryts ned vid en vanlig jästid (30+30 minuter) om hälften av mjölet som används är rågmjöl, då råg har en hög fytas aktivitet.

•  Baka med surdeg istället för vanlig jäst. Vid surdegsbakning bryts mellan 80 och 100% av fytinsyran ned.

• Inkludera vitamin C eller mjölksyrade grönsaker i måltiden, då detta gör att upptaget av järn ökar och man överkommer då ganska lätt fytinsyrans negativa inverkan på järnupptaget.**

Det finns även teorier om att människans mage och tarm kan vänja sig vid ett högt intag av fytinsyra, och att syran då inte inverkar negativt på upptaget av mineraler. Det finns dock studier som inte har kunnat uppvisa någon sådan tillvänjning, men att personerna i studierna ändå uppvisat normal järnstatus.***

Sammfattningsvis så kan man helt enkelt säga: Grodda dina frön och baljväxter, baka gärna med surdeg (eller ha långa jästider när du bakar bröd) och inkludera gärna vitamin C och/eller mjölksyrade grönsaker i måltiderna.
Hoppas jag har skänkt någon kunskap till någon och att ni känner er lite klokare än ni gjorde när ni vaknade imorse. Nästa inlägg kommer att handla om Oxalsyra.

Kärlek och respekt till mina systrar och bröder, kärlek och respekt för Gaia förblöder.



Källor:
* Boken Vegansk näringslära på vetenskaplig grund, Björn Petterson, 2005, sid. 47.
** Torelm, I & Bruce, Å. Fytinsyra i lvsmedel. Vår föda, 1982; 34:79-86.
    Salovaara, H & Göransson, M. Nedbrytning av fytinsyra vid framställning av surt och osyrat bröd. Näringsforskning 1983; 27:97-101.
*** Brune, M., Rossander, L & Hallberg, L. Iron absorbtion: no intestinal adaption to a high phytate diet. Am J Clin Nutr 1989; 49:524-5.

Hyaluronsyra - Tupparnas nya öde.

(Jag får be om ursäkt på förhand för att inlägget är lite rörigt, men jag får svårt att koncentrera mig när jag blir arg).



Nu i veckan avslöjade P1s Kaliber att det i dagens Sverige finns människor som föder upp tuppar enbart för deras röda kams skull; kammen blir sedan till antirynkkrämer och läppförstoringsmedel, resten av tuppen mals ned till antingen minkmat eller biogas. (Klicka här för att läsa artikeln)

Ja, hur sinnessjukt det än låter så är det helt sant, och tydligen har det blivit ganska populärt.
En av de nya användningsområdena för hyaluronsyran är att tillverka fillers av dem, som man fyller upp sina läppar med. Människans fåfänga och det blinda följandet av systemets order slutar aldrig att förvåna. När syran är i "fillerform" så kallas den för Dermavisc, som man sprutar in  i ex. läpparna för att få dem att bli "putigare".
Tupparna som tvingas offra sina kammar och liv för denna fåfängliga styggelse lever sina liv instängda i burar. En repporter för P1s Kaliber fick komma till en farm där de föder upp tupparna enbart för deras kammar och här är ett utdrag av vad hon skriver i artikeln på Sveriges radios hemsida:

"Det är fem långa rader med burar staplade på varandra. Tre tuppar i varje bur där det enda jag kan se är deras huvuden som sticker ut genom buren när de ska äta ur rännan med foder.
Tupparna är vita och de har stora röda kammar. Kammar som är så stora att vissa hänger ner framför ögonen på tupparna. Tupparna är avlade just för att få en kam med så mycket och bra hyaluronsyra som möjligt. Hyaluronsyran som i form av fillers säljs för flera tusen kronor millilitern.
Eftersom tupparna föds upp enbart för sina kammar klassas de som försöksdjur i Sverige. Uppfödaren har gått med på att jag får komma hit, han har inget att dölja säger han, men han vill inte att hans namn eller vart farmen ligger kommer fram eftersom det finns en hotbild mot honom som djuruppfödare."

Ett av företagen som använder sig av hyaluronsyra för att tillverka t.ex. fillers är Bohus Biotec, och såhär säger företagets VD, Daniel Ogbonnaya, om företaget: ”Strömstad är tvåa i Sverige med att tillverka den här typen av produkt, men här används riktiga tuppkammar i stället för syntetisk hyaluronsyra.”
 Han säger det precis som om det vore något att skryta om; att tillverka fåfänglighetsprodukter utav kännande, levande varelser som inte vill något hellre än att sprätta, reproducera sig, äta, flaxa med vingarna, sandbada och bara leva sitt liv. Istället tvingas de leva i trånga burar för att sedan avlivas, bli av med kammen och bli nedmalda till minkmat eller biobränsle.
Vart är vårat samhälle på väg?!

Nu tänker jag byta lite riktning på inlägget till en annan, absolut inte orelaterad, men som inte rör just djurrättsaspekten av inlägget:

Detta, att tillverka "skönhetsprodukter" utav djur är bara ännu ett steg och ännu ett bevis på människans förfall in i ett system som är dömt att falla, och det kommer falla snart.
Om vi ser till den stora bilden, så är inte just detta steg så svårt att förutse. Sedan långt, långt tillbaks har "skönhet" i form av fina frisyrer, kläder och smink varit för de välbeställda; fogdar och odalsherrar, kungar och drottningar, hertigar och hertiginnor. Och enda sedan kapitalismens verkliga intåg (i och med industriella revolutionen) så har människor strävat efter att bli "lyckade" - dvs rika och "lyckliga" - eftersom detta nu var något som var möjligt för lite fler människor att åstadkomma; man var inte längre riktigt lika beroende av vilket släktnamn man bar, och behövde inte i lika stor utsträckning gifta sig rik, nu kunde "vem som helst" bli rik och lyckad och se lika vacker ut som sina förebilder. Detta har fått fortgå och utvecklas till någon sorts mani där alla vill bli kända och rika, och se vackra (och därigenom rika) ut, och i och med Hollywoods, musikindustrins och modevärldens inflytande med "förebilder" som Marylin Monroe, Beyonce, Tyra Banks och genom mer eller mindre kluriga reklamer där de visar vackra, smala, rika kvinnor (och säger att "Nu kan du bli lika vacker, smal och rik som dem) så kuvas dagens kvinnor till att tro att de inte duger om de inte ser ut som modellerna de ser på film eller i reklamerna och därför gör de i princip allt för att se ut som "en kvinna ska se ut". Ex. på detta är att de blir anorektiska eller bullimiska, går i skor som är dåliga för deras fötter, ben och kroppen i sin helhet, tränar halvt ihjäl sig, äter bantningspiller och fyller sina läppar med produkter skapade av tuppars kammar samtidigt som de försöker "lyckas" i karriären, skaffa barn och vara en supermamma och självklart tillfredsställa sin man; om man inte lyckas med allt detta ses man som ett misslyckande, någon det är synd om. Och folk undrar varför konsumtionen av antidepressiva har ökat med raketartat det senaste decenniet. Och vem är det som ligger bakom allt detta? Som alltid (eller åtminstone i regel) är det just den feta vite mannen.

Ja, jag skulle kunna gnälla vidare om detta hur länge som helst, men jag väljer att inte göra det, då detta trots allt är en blogg om djurs rättigheter och inte en blogg inriktad på anti-kapitalism.
Nu fortsätter inlägget om tupparna:

Nu är det ju så att det faktiskt är olagligt att inom EU testa kosmetika på djur, men detta smiter ju dessa pengalystna as undan genom att rubricera tupparna som försöksdjur och att man faktiskt inte testar kosmetika på dem, utan bara gör det av deras kammar (på vilket sätt det skulle vara bättre än att testa kosmetika på dem är helt bortom mig). Detta är avskyvärt och får verkligen inte hända i dagens samhälle.
Men som "den fria marknaden" dikterar, så skall det också vara.
Men vi kan göra något för dessa tuppar, engagera er i eran lokala djurrättsorganisation, oavsett om det är Djurens rätt, Djurrättsalliansen, eller vad det än må vara, bara man gör någonting; starta en facebookgrupp mot denna sinnessjuka industri; gör som jag, starta en blogg och skriv om detta, så fler människor får upp ögonen för vad som verkligen händer i detta "upplysta" (men snarare bländade) samhälle; om du inte redan lever veganskt så börja med det, du kanske inte räddar just dessa tuppar från sitt öde, men du hjälper i alla fall andra djur från att gå liknande öden till mötes. Bara du gör någonting. Djuren får verkligen inte ha det så här! Det är inte acceptabelt! Ensam må vara svag, men tillsammans är vi starka!
För varje dag som går blir vi fler och fler vegetarianer och veganer i det här samhället och en vacker dag kommer vi vara tillräckligt många för att få ett totalt avskaffande av den djurutnyttjande industrin och det kapitalistiska samhället, men fram tills det, för att citera Sture Allén d.y: 
"Annorlunda
Om vi fegar förblir vi förevigt bundna
Lösningen kan vänta bakom nästa krök
Första steget dit blir att göra ett försök
(Och handla) Annorlunda
För den som bygger något nytt måste grunda
Inget mer heligt än livet
Ifrågasätt och ta inget för givet"

Fan, det går verkligen inte gå till så här! Jag blir så jävla arg så jag inte vet vart jag ska ta vägen, ärligt talat. Vad fan håller folk på med!? Jag vet att det här inlägget blev en aning rörigt, men jag har svårt att koncentrera mig när jag blir förbannad. Jag ber om ursäkt om det är allt för förvirrande.

Även i så här bistra inlägg måste jag ändå säga att ni måste, måste komma ihåg, och försöka leva efter att: Endast med kärlek och respekt kan vi alla leva i frihet. Gå med kärleken och ni kommer att gå rätt, bröder och systrar. Och försök, försök att göra någonting för att dra ditt strå till stacken.
Kärlek och respekt!

Demonstrera på pälsfria fredagen!

Text direkt tagen från Djurrättsalliansens hemsida:

"Vi har alla sett bilderna från svenska minkfarmer. På djur som ligger döda, halvätna i burarna, på månadsgamla valpar som biter varandra så pälsen färgas röd av blod. I smutsiga skjul sitter just nu en miljon minkar inspärrade och stressen driver dem till vansinne. Minkar är i det vilda ensamlevande djur och de utvecklar kannibalism och självstympning av att trängas med tusentals andra. I vinter kommer de att gasas till döds för att bli pälskappor och detaljer på kläder och så fortsätter det, år efter år.

Den statliga pälsdjursutredningen konstaterade för över tjugo år sedan att pälsfarmerna inte levde upp till lagkravet att djuren ska kunna bete sig naturligt. Utredning efter utredning konstaterar samma sak, att minkfarmerna bryter mot lagen, men politikerna gör ingenting.

Den sista fredagen i november firas Pälsfria Fredagen med protester världen över. Vi väljer att ta protesterna ut till farmerna, där djuren sitter inspärrade just nu, medan du läser den här texten. Vi kommer samlas i Svedala och gå ut till Aggarp, där en av Skånes sista farmer finns. Djurrättsalliansen tillsammans med Svedala mot Päls arrangerar ett fackeltåg och bjuder in alla djurvänner för att kräva ett slut på djurplågeriet.
Farmarnas tid har runnit ut för längesen,
-Det är dags att stänga pälsfarmerna!

Samling 18.00 på Stortorget i Svedala
Gemensam bussresa arrangeras från Malmö och Lund. Resan kommer kosta 60 kronor tur och retur.
Anmäl dig via mail malmo@djurrattsalliansen.se eller ring/smsa: 0736-586593.
För mer information om våra utredningar se: www.sveketmotminkarna.se"

En dag ska alla djur leva i frihet.

Ja, då var det åter dags för en bokrecension och denna gången har jag läst en alldeles fantastisk bok om civil olydnad för djuren. Boken heter En dag ska alla djur leva i frihet Civil olydnad för djuren - Red. Johan Jaatinen.

Denna bok är varken skriven som ett skönlitterärt eller facklitterärt verk utan är helt enkelt en samling av dagböcker, tankar och slutpläderingar skrivna av folk som genomfört civil olydnads-aktioner för djuren och är dedikerad "till alla er som vi lämnade kvar i burarna".
Förordet är skrivet av Mian Lodalen (Smulklubbens skamlösa systrar, 2003) och det hon skriver i förordet är verkligen så man känner efter att ha läst boken: "Jag blir upprymd och glad när jag läser berättelserna i denna bok. Märkligt kan man tycka med tanke på hur många eländesbeskrivningar den rymmer: de miljoner burhönornas oacceptabla - och faktiskt olagliga - livsvillkor; kultingar som kastreras utan bedövning, minkarnas minimala utrymme i burar där de är inspärrade tills de är tillräckligt stora för att med gas avlivas - till absolut ingen nytta."
Bland de som nämns finner man inte någon mindre än Pelle Strindlund, medförfattare till Djurrätt och socialism (2001) och författare till Jordens herrar - Slaveri, förtryck och våldets försvarare (2011).

Man blir fantastiskt inspirerad av och glad över att det faktiskt finns människor som vågar riskera fängelsestraff, böter och villkorliga domar för att hjälpa djuren till ett bättre liv. Det är på tiden att i alla fall några av dessa personer får vara en liten stund i strålkastarljuset, för dessa människors mod och styrka är verkligen något beundransvärt.

I boken finner man även argumenteringar skrivna av bokens redaktör Johan Jaatinen i vilka han argumenterar både för och emot civil olydnad som medel på vår väg mot en bättre värld. Texterna är väl skrivna och han har bra belägg för det han skriver; det märks att han läst och tänkt en hel del.

För min egen del kan jag bara säga att jag verkligen beundrar alla de som vågar sig ut till hönserier, slakterier och andra ställen där djur lider och verkligen gör något; räddar höns, oskadliggör slakteriutrustning, osv. Dessa människor förtjänar att hyllas för deras mod och deras handlingskraft!
Jag ställer mig alltid bakom de som utför civil olydnads-aktioner för rättvisa när systemet falierar, så länge aktionerna inte skadar någon kännande varelse, är fredlig och har ett tydligt mål; från att sätta sig i vägen för dörren till en pälsaffär med en skylt där man skrivit vad man tycker om pälsindustrin, till att bryta sig in på slakterier och oskadliggöra slakteriutrustning.

Detta är absolut en läsvärd bok och absolut prisvärd bok. Läs denna bok och låt dig inspireras av dessa vackra människorna!
Jag tänkte avsluta med ett citat ur boken: "Världens djur finns till för sin egen skull. De skapades inte för människor mer än svarta människor skapades för vita eller kvinnor för män." - Alice Walker.

Och kom ihåg: Endast kärlek och respekt kan bygga vårt drömsamhälle; ett samhälle utan fördomar och förtryck.


Boken finns att köpa i Djurens rätts webshop. Där kan man även köpa "Djurrätt och socialism" och många, många andra bra böcker. Boken har ISBNnr: 91-974132-3-2.

Snart vinter igen - åter dags att klä sig i döda djur.

Nu kommer snart vintern till Sverige igen och folk ser till att leta reda på sina pälsar för att kunna glänsa i designers dyrköpta kreationer. Det är dock inte lika roligt för minkarna.

Minkarnas liv på svenska minkfarmer:
I Sverige dödas varje år 1 200 000 minkar.* Minkarna lever sina liv i små, små burar under fruktansvärda förhållanden; döda minkar som ligger i burarna tillsammans med sina levande syskon; minkar som lever i sin egen avföring. "70-85% av de vuxna djuren på farmerna utför stereotypa beteenden".**

Minkarna lever på i burar som är 30*90*45cm, och i buren finns en liten "lya" där det finns lite halm åt dem.
Denna yta är långt ifrån tillräcklig för en mink, då en minks revir vanligtvis är en till sex kilometer långt och sträcker sig alltid utmed vatten; minkar lever stora delar av sitt liv i just vatten, att simma är ett naturligt beteende som de aldrig får utlopp för på farmerna.*** Den trånga boytan gör att de aldrig får utlopp för sina naturliga beteenden, vilket bl.a. leder till att de ger sig på varandra och slåss och bits; minkar med avbitna öron är inte helt ovanligt (och i och med den "sanitära olägenhet" som råder i burarna blir såren allt som oftast mycket infekterade, vilket åsamkar minkarna mycket smärta); även stereotypa beteenden är mycket vanligt (stereotypa beteenden är upprepade rörelser utan syfte som uppkommer av att djuren inte får utlopp för sitt naturliga beteenden, t.ex. vaggande med huvuden, bitande i buren, att vanka av och an på samma plats, osv).

Minkarna får mat två gånger om dagen genom att en gröt av spannmål och restprodukter från fisk- och köttindustrin läggs ovanpå taket, så att minkarna sedan får slicka i sig den. Minkarna föds oftast i maj och får stanna hos sin mamma tills de blivit 8 veckor gamla, sedan placeras de parvis, oftast hane och hona, nya burar.
I dessa burar får de leva sina liv fram till november-december, då det är dags att ta livet av dem. De placeras då i en låda som fylls med koldioxid.*1 Detta sätt att döda dem på är för att man inte vill skada deras päls.

Minkarnas liv i naturen:
I naturen lever minkarna ensamma och hävdar sina egna revir, som kan vara från en till sex kilometer långa och befinner sig helst i närheten av vattendrag och sjöar. Minkarnas föda är varierande, men består i huvudsak av större kräftdjur, grodor och mindre däggdjur, och simfåglar. Vintertid äter de mest fisk.
Minkarnas parningsperiod är omkring februari till april och minkarna föds efter 40-75 dagar. Minkarna öppnar sina ögon efter ungefär en månad och stannar hos modern i omkring 16 veckor. Minkarna blir könsmogna efter ett år och blir omkring 4 år gamla.**1



Två år i rad har Djurrättsalliansen släppt videor som de filmat på svenska minkfarmer (2010 och 2011). Dessa videor pekar klart och tydligt på svenska minkfarmers bristande hänsyn till djuren de tvingat in i de små burarna (och även bryter mot svensk djurskyddslag). Jag vill varna känsliga tittare för starka bilder!

En månad efter den första videon (videon ovan) släppts hade många gårdar blivit inspekterade och Djurrättsalliansen var återigen där med sina kameror. Detta är vad de fann:

Jag vill återigen varna för starka bilder!

 

Minkarnas liv ska och får inte se ut såhär! Det är upp till oss, dig och mig, att göra skillnad för dessa vackra djur. Deras liv ligger i våra händer, inte minkfarmarnas; om vi inte försöker nå ett samhälle där minkar får leva i frihet har vi deras blod på våra händer. Gör det du kan för minkarna redan idag, oavsett om det är att samla in namn på protestlistor mot pälsfarmning, att sätta sig utanför en pälsaffär med en skylt som visar ens avsky för industrin, eller vad det än må vara. Bara vi gör någonting.

Som jag alltid säger: Ett samhälle utan förtryck kan enbart byggas på kärlek och respekt! 



Källor:
* European Fur Breeders’ Association. Annual Report 2009. Internet: http://www.efba-eu.com/download/annual_report/2009/index.html.
** Lindberg H (2004) Beteenderesponser hos farmuppfödda minkar (Mustela vison) hållna i stora och berikade burar. Studentarbete 28 Institutionen för husdjurens miljö och hälsa, SLU, Skara.  
Axelsson H m fl (2009) Behaviour in female mink housed in enriched standard cages during winter. Applied Animal Behaviour Science 121, 222–229.

*** Djurens välfärd och pälsdjursnäringsutredningen, SOU 2003:86.
*1 Djurens välfärd och pälsdjursnäringsutredningen, SOU 2003:86.
**1 http://sv.wikipedia.org/wiki/Minkar

Ett litet utdrag..

.. ur Naturskyddsföreningens faktaunderlag för Miljövänliga veckan, Mat för ett bättre klimat:

"KÖTTET OCH MILJÖN
Svenskt jordbruk har över de senaste hundra åren genomgått en stor omvandling. Inte minst
har det skett en ökad specialisering; fler företag har antingen bara växtodling eller i stort sett
bara djurhållning. Det är ekonomiskt rationellt, men innebär också att fördelningen av till
exempel djurgödsel är ojämn över landet och att foder transporteras långa sträckor från
växtodlingsföretag till djurtäta områden.
En av de negativa miljökonsekvenserna av köttproduktionen är övergödning. Enligt
genomförda livscykelanalyser sker en mycket stor del av utsläppen av övergödande ämnen
fram tills dess att produkten lämnar gårdsgrinden, i form av kväveläckage från åkermarken
och ammoniak från djurgödseln. Mest utsatt är därför de områden som har en hög
koncentration av djurproduktion, framför allt Skåne och Västkusten. Även jordtypen spelar
roll - sandjordar är mer läckagebenägna - liksom medeltemperaturen – läckagen blir mindre i
norr där det är kallare.
Vattenåtgången vid animalieproduktionen är en stor miljöfråga, inte minst i ett globalt
perspektiv då vatten är en bristvara i många länder. Djuruppfödning kräver mycket mer vatten
än växtodling. Till exempel behövs runt 1000 liter vatten för att odla ett kilo rotfrukter eller
baljväxter, medan det för framställningen av ett kilo nötkött kan krävas över 15 000 liter
vatten.11
Globalt sett har animalieproduktionen stor påverkan på miljön. Den tar stora arealer av
jordens landyta i anspråk, och nyanläggning av betesmarker och foderodling är en av de störst
bidragande orsakerna till att regnskog och savanner skövlas och plöjs upp. Av världens totala
landyta används ungefär en tredjedel till djurhållning. Stora delar av denna mark kan inte
användas för annat än bete. Den går inte att odla på. Tyvärr används inte bara sådan mark för
att föda djuren utan köttproduktionen tar också stora delar av den odlingsbara marken i
anspråk genom att foder odlas på åkern. Av den totala landytan på jorden utgörs 11 procent av
åkermark varav en tredjedel av åkermarken används för produktion av foder, till exempel i
form av spannmål, majs och soja. Av all spannmål som odlas i världen går cirka en tredjedel
till foder. I Sverige är motsvarande siffror än högre. Foder odlas på 70 procent av åkerarealen
och 50 procent av spannmålen går till foder...12"

11 Michael Löfroth (2007), Virtuellt vatten, Eko nr 2, s. 31 (WWF), och SIWI (2003), Let it Reign: The New Water Paradigm for Global Food Security, s. 3
12 Livsmedelsverket, På väg mot miljöanpassade kostråd

Järn-myten.

Många blandkostare tror att det är en omöjlighet för veganer att få i sig adekvata mängder järn, i och med att vi inte äter sådant som många av dem anser är de enda källorna till järn, dvs kött. Detta handlar inte om något annat än okunskap och lögner.

Järn är vad som behövs för att kroppen ska kunna skapa hemoglobin. Hemoglibon är de röda blodkropparna som transporterar syret från lungorna ut till kroppens celler (järn finns även i flera ställen av kroppen t.ex. i form av myoglobin, vilket är det som färgar våra muskler röda).

Det finns två olika sorters järn: Hemjärn och icke-hemjärn. Hemjärn finns enbart i animalier och järnet man kan få i sig från att äta djur är till ung. 40% hemjärn. Icke-hemjärn finns i vegetabilier och finns även i djurs "järndepåer".
I och med att hemjärn är det järn som förknippas med att äta djur så utgår många blandkostare från att det enbart finns en sorts järn och att man endast kan få i sig det genom att äta djur (eller så tror de att vegetabilier är så järnfattiga att man måste äta otroliga mängder för att få i sig adekvata mängder järn). Nu är det ju faktiskt så att uppskattningsvis 90% av det järn den genomsnittlige (dvs blandkostare) får i sig genom kosten faktiskt är icke-hemjärn. Så att påstå att det enda sättet att få i sig järn är genom att äta kött (med anledning av att det är enda källan till hemjärn) är alltså väldigt felaktig.

Icke-hemjärn är lite svårare för kroppen att ta upp, men det finns knep för att öka kroppens absorbtionsförmåga gällande järn: Det har t.ex. visat sig att vitamin C kan öka kroppens förmåga att absorbera järn och även dämpa de negativa effekterna t.ex. fytater har på järnupptaget (mer om fytater och andra hämmande substanser kommande inlägg). En forskare vid namn Leif Hallberg och hans kollegor har undersökt sambandet mellan intaget av vitamin C och järnupptag. De har visat att om innehållet i en traditionell västerländsk måltid fördubblas så ökar upptaget av järn med 0.1mg för personer utan järndepåer och 0.3mg hos de som har järndepåer.* Det finns även forskningsresultat som visat att intaget av vitamin C kan ha en än mer stimulerande effekt hos vegetarianer/veganer vars kost enbart består av den med svårupptagliga formen av järn (alltså icke-hemjärn).**
Leif Hallberg och en annan forskare vid namn Rossander gjorde 1984 en undersökning för att utröna hur man skulle kunna öka järnupptaget i en typisk latin-amerikansk måltid bestående av majs, ris och svarta bönor.
Man upptäckte att om man lade till 75g kött till måltiden ökade järnupptaget med 0.17-0.45mg. Men om man lade till blomkål innehållande 65mg vitamin C till måltiden ökade järnupptaget med 0.17-0.65mg, vilket betydde att järnupptaget var mer än tre gånger så stort som det varit om man ätit enbart majs, ris och svarta bönor.***
Vitamin C är alltså det bästa att inkludera i en vegansk måltid för att maximera sitt järnupptag (gäller även andra kostvanor, så som blandkost). Enligt Leif Hallberg bör en vegetarisk/vegansk kost innehålla minst 75mg vitamin C för att man ska maximera sitt järnupptag (75mg vitamin C motsvarar ung. ett glas med 2dl apelsinjuice). Genom att tillföra minst 75mg vitamin C till sin måltid så blir upptaget av järn tre till fyra gånger så stort jämfört med om man inte skulle inkludera någon vitamin C i sin måltid.*1
Vitamin C är även viktigt för vegetarianer/veganer (och blandkostare för den delen) som röker, då rökning ökar kroppens behov av just detta vitamin.

Här är en tabell tagen ur boken "Vegansk näringslära på vetenskaplig grund", som visar hur man kan på en normal dag utan problem kan få i sig en adekvat mängd järn genom vegansk kost:

"Produkt                                                           mg järn                          mg vitamin C

4 skivor fullkornsbröd/knäckebröd                      2,4                                            0
250 g kokt pasta                                                 1,25                                          0
40g fiberhavregryn                                              2,2                                            0
100 g kokta bönor/linser                                     2,3                                             0
50 g tofu                                                             0,95                                          0
2 dl sojadryck                                                     0,8                                            0
2 dl sesamdryck                                                  3,2                                            0
20 g frön/nötter                                                   1,3                                            0
1 apelsin                                                             0,21                                          55,7
3 stycken torkade fikon                                       1,32                                          0
100 g bär                                                            0,6                                            33
200 g spenat/kål/broccoli                                     1,6                                            66
100 g övriga grönsaker/rotfrukter                         0,65                                          30

                                                                          Totalt                                      Totalt
                                                                          18,8mg                                    185mg"**1

Jag vill återigen påminna om att tabeller som denna inte behövs följas slaviskt, utan det finns självklart andra sätt att få i sig mer än tillräckliga mängder järn; jag skriver med tabellen mer som ett bra rättesnöre för den som är osäker. Och återigen vill jag puscha lite på att folk borde gå till sitt bibliotek och låna boken Vegansk näringslära på vetenskaplig grund, Björn Pettersson, 2005 (vegetarianer och veganer som blandkostare), då den hjälpt iallafall mig och gett mig otroligt mycket bra och matnyttig kunskap om de viktigaste mineralerna och vilka hämmande substanser man skall undvika och hur man minskar/eliminerar dem.

Sammanfattningsvis:

• Den mesta delen av det järn man får i sig som blandkostare (ung. 90%) består av icke-hemjärn, vilket är det järn som vegetarianer/veganer får i sig genom vegetabilisk kost.
• Vegetarianer/veganer likväl som blandkostare vinner mycket på att tillföra en C-vitaminkälla till sina måltider (t.ex. apelsin, bär, blomkål, osv).
• Rökning ökar behovet av vitamin C, vilket det gör det extra viktigt för alla rökare, oavsett kosthållning, att tillföra vitamin C till sin kost.

• Att tro att det är någon sorts omöjlighet eller att det ens är svårt för vegetarianer och veganer att få i sig en adekvat mängd järn är att vara felinformerad och beror på bristande kunskap i grundläggande näringslära.

 Och som alltid, mina systrar och bröder: Ett samhälle fritt från förtryck kan enbart byggas på kärlek och respekt!

Ha det riktigt underbart nu, alla ni som läser min blogg, och jag hoppas att jag kunnat bistå med iallafall lite nyttig kunskap.



Källor:


* R.S. Gibson med flera. Dietary strategies to improve the iron and zinc nutriture of young women following a vegetarian diet. Plant Foods Human Nutrition 51:1-16, 1997.
** R.S. Gibson med flera. Dietary strategies to improve the iron and zinc nutriture of young women following a vegetarian diet. Plant Foods Human Nutrition 51:1-16, 1997.
*** Hallberg, L. & Rosasnder, L. Improvment of iron nutrition in developing countries: comparison of adding meat, soy protein, ascorbic acid, citric acid and ferrous sulphate on iron absorbtion from a simple Latin American-type of meal. Am J Clin Nutr 1984 Apr; 39 (4): 577-83.
*1 Tabellen taget direkt ur boken "Vegansk näringslära på vetenskaplig grund, Björn Pettersson, 2005 (HÄLSAböcker/Energica Förlag AB).

Tabellen är som sagt även den tagen ur boken Vegansk näringslära på vetenskaplig grund, Björn Pettersson, 2005 (HÄLSAböcker/Energica Förlag AB).

Detta är en fantastisk bok som fått mig att äta mycket mer näringsriktigt och kan varmt rekommendera den.
Boken finns ex. att köpa på: Bokia och har ISBN-nummer: 9185506796 (ISBN-13: 9789185506798)

Ett liv som gris, filmat av Djurrättsalliansen.

Här är en video som Djurrättsalliansen under två år filmat på ett flertal svenska grisfarmer.
Jag får be om ursäkt för språket, men världens bästa djursskyddslagar? My ass!
Detta är en video som jag tycker att hela sveriges befolkning borde se, så att folk inser vad som faktiskt ligger bakom julskinkan på bordet eller fläskbitarna och baconet de trycker i sig.
Jag vill varna känsliga tittare för väldigt starka bilder!

I Sverige mördas varje år 3000000 grisar*, och få vet beklagligt nog beklagligt nog inte vad som försiggår bakom dörrarna till de industriella uppfödningsanläggningarna. I den här videon visas verkligheten och den är långt ifrån vacker; grisar som ligger döda i sina stallar; griskultingar som slåss och skadar varandra; grisar som pga de sjuka förhållandena under vilka de tvingas leva, äter på sina döda familjemedlemmar.
Grisar är väldigt renliga djur, men tvingades på många av farmerna att leva i, och vara täckta av, sin egen avföring. Grisar behöver även material för att bygga ett tryggt bo för sig själv och sina barn, men på många av farmerna fanns inte ens hö att tillgå.

Djurrättsalliansen polisanmälde 92 grisfarmer, och en av dem var grisfarmen Blackstaby Gris AB, som anmäldes för brott mot djurskyddslagen på 12 punkter (farmen ägs av fd. ordföranden för Swedish Meats. Självklart lades förundersökningen ned, trots över 4 timmar filmat material och flera hundra bilder. Istället blev de två som vittnat om missförhållandena anmälda för olaga intrång, samtidigt som fd. ordföranden för Swedish Meats stämde Djurrättsalliansen på närmare en miljon(!) kronor.

Såhär får det verkligen inte gå till! När modiga, vackra människor vittnar om orätter och missförhållanden blir de åtalade, istället för att den som verkligen har felat får stå till svars för vad han gjort.
Du kan stödja vittnena och Djurrättsalliansen genom att klicka här.

Här är ännu en film som visar enbart grisfarmen Blackstaby Gris AB:

Jag vill återigen varna för starka bilder!

Kalcium-myten.

Man blir hela sin barndom matad med tanken på att det inte går att få i sig fullgott med kalcium om man inte dricker komjölk, och i skolmatsalar står det inte allt för sällan "Mjölk ger starka ben" på mjölkautomaterna.
Men nu är det ju faktiskt så att det nästan enbart är européer (vita människor) som dricker mjölk in i vuxen ålder; i många asiatiska länder är laktosintoleransen bland vuxna nära 100%. *

Många anser att dricka komjölk är något helt naturligt och ser inget fel i det alls. Att säga att det är naturligt är absolut inget argument som står särskilt motkraftigt ens mot den mildaste moralisk granskning, då människan är det enda djuret som indirekt diar en annan art. Och att dia en annan art är då inget jag kan se som särskilt naturligt, speciellt inte när de individer som berövas på sin mjölk stängs in och tvingas att kalva, separeras från sin avkomma och sedan bli mjölkad av maskiner som sliter hårt på både juver och spenar.
Många väljer att skilja på mjölkindustrin och köttindustrin, men det är faktiskt så att 65% av nötköttet kommer från djur inom mjölkindustrin.** Och omkring 55% av djuren inom mjölkindustrin står bundna inomhus större delen av året.***

Men, för att återgå till det ursprungliga ämnet för detta inlägg: Kalcium-myten:

Något som väldigt få människor vet att uttrycket "Mjölk ger starka ben" kan vara väldigt bedrägligt; ett högt intag av protein, särskilt animaliskt, kan göra att att kalcium löses ut ur benstommen och utsöndras i urinen.
Att detta sker beror på att animaliskt protein är väldigt koncentrerat och innehåller höga halter av svavelhaltiga aminosyror, som agerar syrabildande i kroppen. Dessa syror måste kroppen neutralisera genom att blanda det med baser, och ett ämne som väldigt effektivt gör syror med basiska är just kalcium; även en produktion av ammoniak som sker i njurarna funkar väldigt bra för att neutralisera syror, men det finns en begränsad mängd av ammoniak, och gränsen för hur mycket ammoniak kroppen kan använda överskrids lätt om man lever på en kost rik på animaliskt protein. Därför löser kroppen ut kalcium där det finns en "buffert" av kalcium, nämligen ben och tänder. Kalciumet som använts för att neutralisera syrorna försvinner sedan ut i urinen. Detta fenomen kallas i medicinska termer för Protein induced hypercalciuria. Det är förvisso främst intag av kött; fisk, fågel, nöt, fläsk och ägg som har denna kalciumutsöndrande effekt, men de flesta som dricker mjölk äter ju även kött och ägg.*1
Men det bör dock påpekas att spannmålsprodukter, fröer och nötter innehåller höga halter svavelhaltiga aminosyror.
I en undersökning som gjordes visade det sig att försökspersoner som åt 95g animaliskt protein om dagen behövde ett intag av 800mg kalcium för att hålla en positiv kalciumbalans (intaget är större än förlusten), och när proteinintaget höjdes till 142g per dag visades negativ kalciumbalans (förlusten är större än intaget) även vid så höga intag som 1400mg kalcium per dag.**1

Det har även gjorts en annan undersökning där personerna (unga vuxna) där sojaprodukter (tofu och sojamjölk) var den huvudsakliga proteinkällan och då behöll personerna i studien positiv kalciumbalans vid så lågt kalciumintag som 457mg per dag, även då proteinintaget var så högt som 90g per dag.
Undersökningens slutsats var således att: "Detta beror antagligen både på att tofu och sojamjölk innehåller lägre halter av svavelhaltiga aminosyror och på det höga fosforinnehållet i sojaproteinet".***1


År 1996 fann man i en studie "ett starkt samband mellan intaget av animaliskt protein och armfrakturer, medan inget samband mellan vegetabiliskt protein och frakturer kunde påvisas". Man kunde påvisa att kvinnor som åt kött 5 gånger i veckan eller mer hade löpte större risk att drabbas av frakturer i armarna än de som åt kött en gång i veckan eller mindre.*2

I Sverige äter den genomsnittlige personen 90g protein per dag, och ca 2/3 av proteinet i svenskarna kost är animaliskt, vilket kan ha stark negativ inverkan på proteinupptaget. Veganers intag av protein är däremot lägre och kommer uteslutande från vegetabilier. Men veganer använder sig ofta av sojaprodukter, vilket har en positiv verkan på kalciumupptaget, och dessa produkter ger även ett fullvärdigt protein, samt innehåller "en hel del kalcium samt östrogenliknande ämnen som visat sig kunna motverka uppkomsten av benskörhet".**2

"Studier visar att vegetarianer tar upp och behåller mer kalcium än icke-vegetarianer".***2



Här är en liten tabell som enkelt visar hur man kan tillgodose sitt kalciumbehov genom enbart vegansk kost: (Tabellen är tagen från boken "Vegansk näringslära på vetenskaplig grund, av Björn Petterson)

"Produkt                                                         mg kalcium
4 skivor fullkornsbröd                                     72
250 g kokt pasta                                              25
1 dl fiberhavregryn                                           23
100 g kikärtor/vita bönor                                  49-50
50 g tofu                                                           64
2 dl sojadryck                                                   38 (240 om
(alt berikad*)                                                   kalciumberikad)
2 dl sesamdryck                                               222
20 g nötter/frön                                                 34
1 apelsin                                                          48
3 torkade fikon                                                86
1 dl frysta hallon                                              19
200 g kål/broccoli/kronärtskocka                      95
100 g grönsaker/rotfrukter                               25

Totalt ca 800mg kalcium
*1000 om kalciumberikad"

Nu är det ju inte så att man slaviskt ska följa denna tabell, den är bara ett exempel. Sedan kan man ju göra ofantligt många variationer på mer eller mindre kalciumrika vegetabilier.
Jag äter absolut inte såhär duktigt, men det har mest att göra med att jag är en smula lat, och jag lider absolut ingen kalciumbrist.

Sammanfattning:

• Högt intag av protein, främst animaliskt protein, gör att kroppen löser ut kalcium ur benen som sedan utsöndras i urinen.
• Har man ett högt intag av animaliskt protein löper man större risk att få kalciumbrist och benskörhet än om ens protein enbart kommer från vegetabilier.
• Att använda sig av berikade drycker, såsom havredryck, sojadryck eller oberikad sesamdryck gör att man kan tillgodose sitt kalciumintag utan några större ansträngningar.

• Att man behöver dricka komjölk för att få i sig en adekvat mängd kalcium är inget annat än lögn och myt.

Ha det underbart alla där ute!
Och kom ihåg: Kärlek och respekt, för en bättre värld för både mänskliga och icke-mänskliga djur!

Källor:
*http://sv.wikipedia.org/wiki/Laktosintolerans
** Svensk Köttinformation (2011). Uppfödning av svensk nötboskap. Sidan besökt 2011-01-10.

*** Svensk Mjölk (2009) Mjölk i siffror 2009.

*1 Vegansk näringslära på vetenskaplig grund, Björn Pettersson, 2005 (HÄLSAböcker/Energica Förlag AB). Sid 53

**1 Vegansk näringslära på vetenskaplig grund, Björn Petterson, 2005 (HÄLSAböcker/Energica Förlag AB). Sid 54

***1 Zebel, M.b. Calcium utilization: effect of varying level and source of dietary protein. Am J Clin Nutr 1988; 48; 880-3

*2 Fskanich, D., Willett, W.C., Stampfer, M.J., Colditz, G.A. Protein consumption and bone fractures in women. Am J Epidemiol, 1996 Mar 1; 142 (5): 472-479

**2 Vegansk näringslära på vetenskaplig grund, Björn Pettersson, 2005(HÄLSAböcker/Energica Förlag AB).. Sid 56

***2 The American Dietetic Association: Position Paper on vegetarianism (1993)

Tabellen är som sagt även den tagen ur boken Vegansk näringslära på vetenskaplig grund, Björn Pettersson, 2005 (HÄLSAböcker/Energica Förlag AB).

Detta är en fantastisk bok som fått mig att äta mycket mer näringsriktigt och kan varmt rekommendera den.
Boken finns ex. att köpa på: Bokia och har ISBN-nummer: 9185506796 (ISBN-13: 9789185506798)