Nu har jag fått ett högst opersonligt mail från KO, konsumentombudsmannen:
"Tack för din anmälan.
Anmälningar och synpunkter från allmänheten är mycket värdefulla och till stor hjälp i Konsumentverkets omvärldsbevakning. Din anmälan förs in i vår ärendedatabas och kan komma att ligga till grund för tillsynsärenden gentemot näringsidkare. I de fall Konsumentverket agerar utifrån en anmälan lämnas inga besked om detta till anmälaren."
Det är bara att hålla tummarna och hoppas att de tar kontakt med Dermavisc och lyckas bättre än jag gjorde i försöket att få dem att skriva mer om sin produkts ursprung.
Ha det underbart, alla!
måndag 12 december 2011
Musik - Glödgar vår strävans brasa.
Jag tänkte, för ovanlighetens skull, tipsa om lite musik.
Musik för er som gillar hiphop och reggae, musik om veganism, kampanda, solidaritet, självtro och -anda.
Svenska akademien: Rödgrön reggae/hiphop när den är som bäst. Med rötterna i Landskrona, Skåne, ångade Svenska akademien på i flera år, med texter om att man måste tro på sig själv, komma upp ur soffan och få göra´t gjort. Med Carl-Martin "Sture Allén d.y" Vikingsson och Ivan "General Knas" Olausson i fronten skanderar de ut de svagas viljan till annat, viljan till förändring med kärlek, inte pengar, som grund.
En låt som är relevant att tipsa om, då detta är en djurrättsblogg, är såklart "ProteinPornografi".
Sedan vill jag även tipsa om Mårten "Promoe" Edh, som med sin tunga hiphop skanderar både veganism och antikapitalism. Skivorna som jag särskilt vill tipsa om är Long distance runner, och White Man´s Burden. Låtar på dessa skivor som jag verkligen kan tipsa om är "Long distance runner", "Constant Consumption", Fast Food World" och "Songs of Joy".
Hoppas ni finner musiken bra och tar till er dess budskap, vilket kan sammanfattas med orden: Vägra låta dig styras, tro på dig själv och det du tror på och få göra´t gjort!
Kärlek och respekt till er, mina systrar och bröder! Kampen mot förtrycket går vidare, med kärlekskrigare ständigt i fronten.
Musik för er som gillar hiphop och reggae, musik om veganism, kampanda, solidaritet, självtro och -anda.
Svenska akademien: Rödgrön reggae/hiphop när den är som bäst. Med rötterna i Landskrona, Skåne, ångade Svenska akademien på i flera år, med texter om att man måste tro på sig själv, komma upp ur soffan och få göra´t gjort. Med Carl-Martin "Sture Allén d.y" Vikingsson och Ivan "General Knas" Olausson i fronten skanderar de ut de svagas viljan till annat, viljan till förändring med kärlek, inte pengar, som grund.
En låt som är relevant att tipsa om, då detta är en djurrättsblogg, är såklart "ProteinPornografi".
Sedan vill jag även tipsa om Mårten "Promoe" Edh, som med sin tunga hiphop skanderar både veganism och antikapitalism. Skivorna som jag särskilt vill tipsa om är Long distance runner, och White Man´s Burden. Låtar på dessa skivor som jag verkligen kan tipsa om är "Long distance runner", "Constant Consumption", Fast Food World" och "Songs of Joy".
Hoppas ni finner musiken bra och tar till er dess budskap, vilket kan sammanfattas med orden: Vägra låta dig styras, tro på dig själv och det du tror på och få göra´t gjort!
Kärlek och respekt till er, mina systrar och bröder! Kampen mot förtrycket går vidare, med kärlekskrigare ständigt i fronten.
Åter uppdatering om utvecklingen på hyaluronfronten.
Nu har jag sett till att KO-anmäla Dermavisc för vilseledande marknadsföring, alternativt bristfällig marknadsföring/information.
Har ännu inte fått något svar från företaget i fråga, men det kunde man kanske inte förvänta sig heller.
Nu får vi vänta och se vad KonsumentOmbudsmannen har att säga om saken.
Kärlek och respekt, till alla där ute i vinterregnet!
Har ännu inte fått något svar från företaget i fråga, men det kunde man kanske inte förvänta sig heller.
Nu får vi vänta och se vad KonsumentOmbudsmannen har att säga om saken.
Kärlek och respekt, till alla där ute i vinterregnet!
onsdag 7 december 2011
Uppdatering och hyaluronsyra.
Jag har precis skickat iväg ett mail till företaget Dermavisc, som får sin hyaluronsyra från Bohus Biotech AB.
Detta gjorde jag eftersom jag ser på deras hemsida att det inte står någonting om ursprunget från vilket deras hyaluronsyra kommer; det enda som står (och detta verkar de vara otroligt stolta över) är att det har ett naturligt ursprung. Och företaget som förser dem med deras produkt är ju då Bohus Biotech AB, vilka, som jag skrivit i tidigare inlägg, är ett av de ledande svenska företaget inom produktion av hyaluronsyra tillverkad av tuppkammar.
Mitt mail, och vädjan, till dem lyder som följer:
"Dålig upplysning av dåliga människor.
Hej!
Jag har en liten undran: varför informerar ni inte på hemsidan om vart ni får eran hyaluronsyra ifrån? Det enda ni skriver på hemsidan är att den är "naturlig", och inte kemisk, men ni skriver ingenting om att tuppar föds upp och får sätta livet till enbart för att ni ska få eran älskade hyaluronsyra så att ni kan göra era fula ansikten och själar ännu fulare.
Kunder som funderar på att använda era produkter har rätt till att få veta exakt vad som ligger bakom era produkter; att tuppar lider och dör pga att ni leker gud.
Jag har då alltså en liten uppmaning till er: Skriv vart era produkter kommer ifrån, vilket lidande som ligger bakom dem; var åtminstone ärliga mot dem ni är beroende utav: era kunder!
Hoppas med hela mitt hjärta att ni kommer på bättre tankar och slutar plåga ihjäl djur enbart för eran egen vinnings och fåfängas skull.
//Patrik, djurratt-veganism.blogspot.com"
Nu är det bara att vänta och se vad de kan tänkas att ha att säga till sitt försvar.
Jag hoppas, som jag skrev i mailet, att de tar sitt förnuft till fånga, kommer på bättre tankar, och slutar ha ihjäl djur, men något som tyvärr är mer realistiskt att hoppas på är ju att de åtminstone ska börja skriva på sin hemsida vart deras produkt kommer ifrån.
Jag återkommer med uppdateringar om detta när och om jag får svar.
Tills dess, gå inte på deras lögner om att du är för ful, inte duger och måste spruta eller stryka på dig massa hyaluronsyra sprungen av plågade tuppar bara för att du ska bli vacker och duga.
Du är vacker precis som du är! Tro på dig själv; din själ, ditt utseende, din personlighet, allt detta som gör dig är vackert; gå inte på deras lögner!
Kärlek, respekt och lycka till alla!
Detta gjorde jag eftersom jag ser på deras hemsida att det inte står någonting om ursprunget från vilket deras hyaluronsyra kommer; det enda som står (och detta verkar de vara otroligt stolta över) är att det har ett naturligt ursprung. Och företaget som förser dem med deras produkt är ju då Bohus Biotech AB, vilka, som jag skrivit i tidigare inlägg, är ett av de ledande svenska företaget inom produktion av hyaluronsyra tillverkad av tuppkammar.
Mitt mail, och vädjan, till dem lyder som följer:
"Dålig upplysning av dåliga människor.
Hej!
Jag har en liten undran: varför informerar ni inte på hemsidan om vart ni får eran hyaluronsyra ifrån? Det enda ni skriver på hemsidan är att den är "naturlig", och inte kemisk, men ni skriver ingenting om att tuppar föds upp och får sätta livet till enbart för att ni ska få eran älskade hyaluronsyra så att ni kan göra era fula ansikten och själar ännu fulare.
Kunder som funderar på att använda era produkter har rätt till att få veta exakt vad som ligger bakom era produkter; att tuppar lider och dör pga att ni leker gud.
Jag har då alltså en liten uppmaning till er: Skriv vart era produkter kommer ifrån, vilket lidande som ligger bakom dem; var åtminstone ärliga mot dem ni är beroende utav: era kunder!
Hoppas med hela mitt hjärta att ni kommer på bättre tankar och slutar plåga ihjäl djur enbart för eran egen vinnings och fåfängas skull.
//Patrik, djurratt-veganism.blogspot.com"
Nu är det bara att vänta och se vad de kan tänkas att ha att säga till sitt försvar.
Jag hoppas, som jag skrev i mailet, att de tar sitt förnuft till fånga, kommer på bättre tankar, och slutar ha ihjäl djur, men något som tyvärr är mer realistiskt att hoppas på är ju att de åtminstone ska börja skriva på sin hemsida vart deras produkt kommer ifrån.
Jag återkommer med uppdateringar om detta när och om jag får svar.
Tills dess, gå inte på deras lögner om att du är för ful, inte duger och måste spruta eller stryka på dig massa hyaluronsyra sprungen av plågade tuppar bara för att du ska bli vacker och duga.
Du är vacker precis som du är! Tro på dig själv; din själ, ditt utseende, din personlighet, allt detta som gör dig är vackert; gå inte på deras lögner!
Kärlek, respekt och lycka till alla!
fredag 2 december 2011
Imazalil - Clementin, någon?
Häromdagen köpte jag mig ett nät med 1.5kg clementiner, för att jag gillar clementiner och ser det som en bra källa till vitamin C. Då det sällan finns ekologiskt odlade clementiner så brukar jag köpa de som är billigast och känns mig hyffsat nöjd med det. Den här gången såg jag dock att det stod något på plasten, där det står information om clementinerna, såsom ursprungsland, vikt, osv: "Skalet behandlat med Imazalil".
Detta reagerade jag på och bestämde mig för att kolla upp; jag har hela tiden vetat att de sprutar bekämpningsmedel på clementinerna, men jag har inte kollat upp vad för bekämpningsmedel, då jag inte vetat vart jag skulle börja leta; nu hade jag dock ett namn att gå efter.
Imazalil är ett medel som används mot svampangrepp.
Imazalil förhindrar att ämnet ergosterol bildas, vilket stör svampenscellens uppbyggnad; Imazalil används oftast till odling av stråsäd och potatis.*
Imazalil är dåligt på flera olika sätt, bl.a så binds det i jordpartiklar, har låg rörlighet och lång halveringstid (9 månader). Detta innebär att marken lätt tar upp ämnet och att det inte ger sig av i första taget, utan ligger kvar där det fallit och förpestar jorden i ung. 1½ år.
Men i rapporten jag läser vill man gärna lugna och försäkra om att "det skall dock påpekas att de halter
av imazalil som sprids vid betning är relativt låga."*
För det första: Vad menas med "relativt låga"? Det känns väldigt luddigt att skriva så; jag vet inte om de som skrivit rapporten vill dölja någonting, eller hur det ligger till riktigt..
För det andra: Vem bryr sig (ärligt talat) om halterna som sprids vid betning är "relativt" låga? Om det är ett giftigt ämne, som enbart används för att människor ska garanteras att deras förgiftade mat inte är svampangripen, som tas upp av djur som betar på området där ämnet använts så spelar det ingen roll om halterna som tas upp är "relativt" låga; djuren ska inte förgiftas, oavsett i vilken utsträckning, bara för att vi vill äta förgiftad mat!
Imazalil har en "medelhög akut giftighet för vattenlevande organismer", och vid längre tids tillförsel så räcker det med endast små doser för att det ska förgifta vattenlevande organismer.
Även om Imazalil har låg rörlighet så förhindrar icke detta ämnet från att hamna i vattendrag och sjöar; vid regn, bevattning och dylikt så kan ju s.k partikelbunden ytavrinning uppstå, (i laboratorietester visar det sig att ämnet stannar i de översta 5cm av jordskiktet)*vilket medför att ämnet kan röra på sig och spridas till t.ex. vattendrag, och där förgifta även de vattenlevande organismerna.
Man har även så klart gjort s.k LD50-tester med Imazalil på bl.a fåglar (japansk vaktel och ringduva), daggmaskar, fiskar (regnbågslax, guldfisk, zebrafisk samt Lepomis macrochirus), hinnkräftor, alger, råttor och kaniner. Vid LD-50-testerna på de två sistnämnda tittade man på hur hög toxicitet ämnet hade vid: oralt intag, hudupptag, samt inhalation (det bör återigen nämnas att uppgifter om hur giftigt ämnet är på människor saknas). Känns som väldigt trevliga och sympatiska människor som använder sig av, och forskar på/med, Imazalil.
Det man kom fram till efter dessa tester var att Imazalil har måttlig till medelhög giftighet; hur giftigt det är på människor har man såklart inga uppgifter på..
Man har gjort tester på råttor också, för att se hur giftigt ämnet var och se vilka organ i kroppen som blir angripna av ämnet osv, och man kom fram till att: "I djurförsök tas ämnet upp, omvandlas och utsöndras relativt snabbt. Imazalil ansamlas inte i kroppen.
Vid upprepad tillförsel under längre tid till råtta är levern målorgan. Påverkan sker vid förhållandevis
höga doser. Imazalil har inte visats vara cancerframkallande eller ge skador på arvsmassan. Ämnet påverkar inte heller fortplantning eller foster."*
Min första reaktion när jag läste detta var: Nemen oj, vilken himla tur att vi vet det. Då är det ju fritt fram att använda det, vilket jävla tur..
Jag blir så otroligt trött på människans konstanta behov av att leka gud och leka med både djur och natur; det finns ju ekologiskt odlade clementiner, och dem är det absolut inget fel på (om inte annat så är de faktiskt mycket godare än de "traditionellt" odlade), det enda som saken handlar om är som vanligt största möjliga inkomst för minsta möjliga utgift. Om clementinodlarna kan få ut fler clementiner till sina kunder och det inte blir så mycket svinn p.g.a t.ex. svampangrepp, så är det klart att de sprutar på Imazalil på sina frukter, oberoende av konsekvenserna; vem bryr sig väl om naturen, för att inte tala om de otaliga djur som mist sina liv och lidit för att ta fram produkten.
Jag tycker att världen bara blir mer och mer skrämmande för var dag som går, snart kommer vi inte ens kunna dricka kranvatten utan att det innehåller gifter som någon forskare bestämt ska vara där för att det motverkar bakterietillväxt i varmvatten, eller något annat löjligt.
En sak är då säker: Från och med nu ska jag endast köpa ekologiska citrusfrukter, oavsett om det är lite dyrare, för jag vill inte bidra till en så otroligt godtycklig användning av ett ämne som är bevisat skadligt för såväl mänskliga och icke-mänskliga djur som natur.
Jag vill bara säga: Usch, kapitalismen!, du äcklar mig!
Handla med kärlek och respekt till din nästa, vara det ett mänskligt eller icke-mänskligt djur, eller en växt; utför varje handling med kärlek och respekt till dig själv, din nästa och moder Gaia.
Källhänvisning:
* http://apps.kemi.se/bkmregoff/Bkmblad/Imazalil.pdf
Detta reagerade jag på och bestämde mig för att kolla upp; jag har hela tiden vetat att de sprutar bekämpningsmedel på clementinerna, men jag har inte kollat upp vad för bekämpningsmedel, då jag inte vetat vart jag skulle börja leta; nu hade jag dock ett namn att gå efter.
Imazalil är ett medel som används mot svampangrepp.
Imazalil förhindrar att ämnet ergosterol bildas, vilket stör svampenscellens uppbyggnad; Imazalil används oftast till odling av stråsäd och potatis.*
Imazalil är dåligt på flera olika sätt, bl.a så binds det i jordpartiklar, har låg rörlighet och lång halveringstid (9 månader). Detta innebär att marken lätt tar upp ämnet och att det inte ger sig av i första taget, utan ligger kvar där det fallit och förpestar jorden i ung. 1½ år.
Men i rapporten jag läser vill man gärna lugna och försäkra om att "det skall dock påpekas att de halter
av imazalil som sprids vid betning är relativt låga."*
För det första: Vad menas med "relativt låga"? Det känns väldigt luddigt att skriva så; jag vet inte om de som skrivit rapporten vill dölja någonting, eller hur det ligger till riktigt..
För det andra: Vem bryr sig (ärligt talat) om halterna som sprids vid betning är "relativt" låga? Om det är ett giftigt ämne, som enbart används för att människor ska garanteras att deras förgiftade mat inte är svampangripen, som tas upp av djur som betar på området där ämnet använts så spelar det ingen roll om halterna som tas upp är "relativt" låga; djuren ska inte förgiftas, oavsett i vilken utsträckning, bara för att vi vill äta förgiftad mat!
Imazalil har en "medelhög akut giftighet för vattenlevande organismer", och vid längre tids tillförsel så räcker det med endast små doser för att det ska förgifta vattenlevande organismer.
Även om Imazalil har låg rörlighet så förhindrar icke detta ämnet från att hamna i vattendrag och sjöar; vid regn, bevattning och dylikt så kan ju s.k partikelbunden ytavrinning uppstå, (i laboratorietester visar det sig att ämnet stannar i de översta 5cm av jordskiktet)*vilket medför att ämnet kan röra på sig och spridas till t.ex. vattendrag, och där förgifta även de vattenlevande organismerna.
Man har även så klart gjort s.k LD50-tester med Imazalil på bl.a fåglar (japansk vaktel och ringduva), daggmaskar, fiskar (regnbågslax, guldfisk, zebrafisk samt Lepomis macrochirus), hinnkräftor, alger, råttor och kaniner. Vid LD-50-testerna på de två sistnämnda tittade man på hur hög toxicitet ämnet hade vid: oralt intag, hudupptag, samt inhalation (det bör återigen nämnas att uppgifter om hur giftigt ämnet är på människor saknas). Känns som väldigt trevliga och sympatiska människor som använder sig av, och forskar på/med, Imazalil.
Det man kom fram till efter dessa tester var att Imazalil har måttlig till medelhög giftighet; hur giftigt det är på människor har man såklart inga uppgifter på..
Man har gjort tester på råttor också, för att se hur giftigt ämnet var och se vilka organ i kroppen som blir angripna av ämnet osv, och man kom fram till att: "I djurförsök tas ämnet upp, omvandlas och utsöndras relativt snabbt. Imazalil ansamlas inte i kroppen.
Vid upprepad tillförsel under längre tid till råtta är levern målorgan. Påverkan sker vid förhållandevis
höga doser. Imazalil har inte visats vara cancerframkallande eller ge skador på arvsmassan. Ämnet påverkar inte heller fortplantning eller foster."*
Min första reaktion när jag läste detta var: Nemen oj, vilken himla tur att vi vet det. Då är det ju fritt fram att använda det, vilket jävla tur..
Jag blir så otroligt trött på människans konstanta behov av att leka gud och leka med både djur och natur; det finns ju ekologiskt odlade clementiner, och dem är det absolut inget fel på (om inte annat så är de faktiskt mycket godare än de "traditionellt" odlade), det enda som saken handlar om är som vanligt största möjliga inkomst för minsta möjliga utgift. Om clementinodlarna kan få ut fler clementiner till sina kunder och det inte blir så mycket svinn p.g.a t.ex. svampangrepp, så är det klart att de sprutar på Imazalil på sina frukter, oberoende av konsekvenserna; vem bryr sig väl om naturen, för att inte tala om de otaliga djur som mist sina liv och lidit för att ta fram produkten.
Jag tycker att världen bara blir mer och mer skrämmande för var dag som går, snart kommer vi inte ens kunna dricka kranvatten utan att det innehåller gifter som någon forskare bestämt ska vara där för att det motverkar bakterietillväxt i varmvatten, eller något annat löjligt.
En sak är då säker: Från och med nu ska jag endast köpa ekologiska citrusfrukter, oavsett om det är lite dyrare, för jag vill inte bidra till en så otroligt godtycklig användning av ett ämne som är bevisat skadligt för såväl mänskliga och icke-mänskliga djur som natur.
Jag vill bara säga: Usch, kapitalismen!, du äcklar mig!
Handla med kärlek och respekt till din nästa, vara det ett mänskligt eller icke-mänskligt djur, eller en växt; utför varje handling med kärlek och respekt till dig själv, din nästa och moder Gaia.
Källhänvisning:
* http://apps.kemi.se/bkmregoff/Bkmblad/Imazalil.pdf
fredag 25 november 2011
Pälsfria fredagen - Miniaktion i Borås.
Idag var jag och två tappra djurrättare ute på Borås gator och delade ut Djurens rätt´s broschyrer "Djur är inte kläder" till folk och hade även väldigt fina och talande plakat med mycket versaler och röd tusch på.
Först stod vi utanför en butik som bl.a. säljer mössor med pälsdetaljer på och där var det många som tog emot broschyrerna med glada miner och en del gick även förbi och sa att de inte köper päls och att de inte tycker om pälsindustrin. Men en av personerna som gick förbi stack ut i mängden, minst sagt.
Jag står där utanför affären med mina plakat som det bl.a. står "PÄLS ÄR ALLTID MORD" och "PÄLS BÄRS AV VACKRA DJUR OCH FULA MÄNNISKOR" på, när jag ser en äldre herre som tar sikte på oss, och särskilt mig. Han kommer emot oss med en väldigt arg blick och bestämda steg, stannar ungefär två meter framför oss och tittar mig rakt in i ögonen en stund, sen tittar han ner i marken, spottar, tittar åter upp på mig och sedan vänder han på klacken och går. Mattias, en av de två jag var ute med, frågar honom något i stil med "Vad var det där om", och då tittar mannen på honom, tittar återigen ner i marken, spottar, säger att han "fick så mycket slem i halsen plötsligt" och går sedan därifrån.
Efter ett tag beger vi oss från den affären till nästa, en pälsaffär som heter Schlevin´s päls (om jag minns rätt). Där är det dock mer kämpigt och många som går förbi oss tackar bestämt nej till broschyrerna, eller ignorerar oss helt; en del går förbi och säger saker i stil med "Jag tycker päls är snyggt", osv, varpå vi replikerar med "På djuren, ja". Det kommer även fram en medelålders kvinna som säger vi inte ska hålla på som vi gör (vi gör inget annat än att stå med plakat och broschyrer utanför affären), för det är ju en stackars gammal gubbe som äger affären; dela ut broschyrer kan vi ju göra, men vi behöver inte stå där och se dumma ut, tyckte hon.
Jag frågar mig själv då följande (ursäkta franskan): Vad fan spelar det för roll om det är en gammal gubbe som äger affären? Blir det helt plötsligt rätt bara för att han är gammal? Om inte annat så borde det ju bli mindre rätt eftersom han, med hans höga ålder i åtanke, har haft bra många fler år att tänka över vad som är moraliskt rätt och fel än vad vi som stod där har haft.
En liten bild från mini-aktionen:
Tv: Niklas, Th: Jag.
I skyltfönstret bakom oss ligger mössor med bollar av päls, och andra pälsdetaljer, på.
Det är ett underligt samhälle man lever i när man står och försöker sprida budskap om kärlek (och protesterar mot något som 70% av svenska befolkningen faktiskt är emot!) och ändå måste motstå påhopp och försök till förnedran.
Vi gjorde inte mycket idag, men vi gjorde åtminstone något, och förhoppningsvis sådde vi ett frö hos någon eller några. Men en sak vet jag iallafall, det kommer inte vara sista gången som jag/vi är ute på stan i vinter och försöker öppna ögonen på folk och visa på orättvisor.
Gå med kärlek, systrar och bröder!
Först stod vi utanför en butik som bl.a. säljer mössor med pälsdetaljer på och där var det många som tog emot broschyrerna med glada miner och en del gick även förbi och sa att de inte köper päls och att de inte tycker om pälsindustrin. Men en av personerna som gick förbi stack ut i mängden, minst sagt.
Jag står där utanför affären med mina plakat som det bl.a. står "PÄLS ÄR ALLTID MORD" och "PÄLS BÄRS AV VACKRA DJUR OCH FULA MÄNNISKOR" på, när jag ser en äldre herre som tar sikte på oss, och särskilt mig. Han kommer emot oss med en väldigt arg blick och bestämda steg, stannar ungefär två meter framför oss och tittar mig rakt in i ögonen en stund, sen tittar han ner i marken, spottar, tittar åter upp på mig och sedan vänder han på klacken och går. Mattias, en av de två jag var ute med, frågar honom något i stil med "Vad var det där om", och då tittar mannen på honom, tittar återigen ner i marken, spottar, säger att han "fick så mycket slem i halsen plötsligt" och går sedan därifrån.
Efter ett tag beger vi oss från den affären till nästa, en pälsaffär som heter Schlevin´s päls (om jag minns rätt). Där är det dock mer kämpigt och många som går förbi oss tackar bestämt nej till broschyrerna, eller ignorerar oss helt; en del går förbi och säger saker i stil med "Jag tycker päls är snyggt", osv, varpå vi replikerar med "På djuren, ja". Det kommer även fram en medelålders kvinna som säger vi inte ska hålla på som vi gör (vi gör inget annat än att stå med plakat och broschyrer utanför affären), för det är ju en stackars gammal gubbe som äger affären; dela ut broschyrer kan vi ju göra, men vi behöver inte stå där och se dumma ut, tyckte hon.
Jag frågar mig själv då följande (ursäkta franskan): Vad fan spelar det för roll om det är en gammal gubbe som äger affären? Blir det helt plötsligt rätt bara för att han är gammal? Om inte annat så borde det ju bli mindre rätt eftersom han, med hans höga ålder i åtanke, har haft bra många fler år att tänka över vad som är moraliskt rätt och fel än vad vi som stod där har haft.
En liten bild från mini-aktionen:
I skyltfönstret bakom oss ligger mössor med bollar av päls, och andra pälsdetaljer, på.
Det är ett underligt samhälle man lever i när man står och försöker sprida budskap om kärlek (och protesterar mot något som 70% av svenska befolkningen faktiskt är emot!) och ändå måste motstå påhopp och försök till förnedran.
Vi gjorde inte mycket idag, men vi gjorde åtminstone något, och förhoppningsvis sådde vi ett frö hos någon eller några. Men en sak vet jag iallafall, det kommer inte vara sista gången som jag/vi är ute på stan i vinter och försöker öppna ögonen på folk och visa på orättvisor.
Gå med kärlek, systrar och bröder!
Idag, Pälsfria fredagen!
Idag kommer demonstrationer och div. aktioner mot pälsindustrin utföras i hela landet; var med du också!
Här i Borås kommer jag och minst en till stå utanför en pälsaffär i centrum med plakat och dela ut information om pälshandeln idag, vi kommer även ha namnlistor med krav på en avskaffning av pälsindustrin, som folk kan skriva på.
Om någon Boråsare läser detta så är du/ni hjärtligt välkomna att hjälpa oss i kampen för ett samhälle fritt från industriellt mord och förtryck.
Jag är inte helt hundra på vilka tider vi kommer stå, men man kan nog räkna med från lunch fram till 14:30, då iallafall jag måste ge mig av på annat håll. Men som sagt, hjärtligt välkomna att hjälpa till!
Hoppas att alla får en mycket produktiv, inspirerad, kreativ och lyckad pälsfri fredag!
Kärlek och respekt till er alla, systrar och bröder!
Här i Borås kommer jag och minst en till stå utanför en pälsaffär i centrum med plakat och dela ut information om pälshandeln idag, vi kommer även ha namnlistor med krav på en avskaffning av pälsindustrin, som folk kan skriva på.
Om någon Boråsare läser detta så är du/ni hjärtligt välkomna att hjälpa oss i kampen för ett samhälle fritt från industriellt mord och förtryck.
Jag är inte helt hundra på vilka tider vi kommer stå, men man kan nog räkna med från lunch fram till 14:30, då iallafall jag måste ge mig av på annat håll. Men som sagt, hjärtligt välkomna att hjälpa till!
Hoppas att alla får en mycket produktiv, inspirerad, kreativ och lyckad pälsfri fredag!
Kärlek och respekt till er alla, systrar och bröder!
torsdag 24 november 2011
Det börjar lacka mot jul.
Ja, snart är julen här med all skit den innebär; köphets, stress, besvikelser, fylla och massmord.
Några av de mest självklara och allmänt vedertagna ting att ha på sitt julbord är ju julskinkan, prinskorven, köttbullarna och jansons frestelse. De allra flesta vet vart dessa produkter kommer ifrån, men ett fåtal begrundar, eller ifrågasätter dess ursprung.
Låt oss börja med ursprunget för julskinkan, prinskorven och, till viss del, köttbullarna:
Jag har sagt det förut, men det tåls att sägas igen: År 2009 mördades 2 969 690* grisar i Sverige, av vilka de flesta troligtvis aldrig fick känna värmen av solens strålar mot sin hud.
De få grisar som får känna den underbara känslan av solens strålar är för det mesta "KRAV-grisar" och de mäter knappt en procent på slaktgrisbarometern. Grisar som föds upp enligt KRAV´s regler får vara ute på sommarhalvåret och böka jord och beta gräs**, medans resten av grisarna i landet lever i en tillvaro fylld av ständig tristess, leda, rädsla och trängsel.
Att grisar som föds upp enligt KRAV´s regler får vara ute på sommarhalvåret kanske låter väldigt bra, men betänk att de allra flesta grisar i Sverige missunnas detta och därigenom fråntas rätten till sitt naturliga beteende.
Några av reglerna för hur grisar i Sverige ska hållas lyder som följer: "Du ska hålla dina grisar lösgående. Du ska utforma dina djurutrymmen så att dina grisar kan bete sig naturligt."***
I reglerna står det klart och tydligt att grisarnas utrymmen skall vara utformade på ett sådant sätt att de kan bete sig naturligt; grisar som lever fritt och naturligt ägnar upp till 50 procent av dagen till att beta och böka.
Jag tycker att det är lite underligt hur reglerna kan vara så enkla och tydliga, men ändå så fruktansvärt svåra att efterleva, jag har i tidigare inlägg visat filmer från bl.a. Blackstaby Gris AB (som ägs av fd. vd:n för Swedish Meats), filmade av Djurrättsalliansen, där man ser grisar som ligger skadade och döda i bås antingen helt utan eller med enbart en tillstymmelse av strö. Och detta ska vara att utforma djurutrymmet så att grisarna kan bete sig naturligt?
På många grisgårdar förbises även andra regler, såsom att grisarna ska ses till minst en gång per dygn.*1 Denna regel verkar vissa gris"farmare" ha svårt för att definiera, för att återigen ta Blackstaby Gris AB som exempel: På "gården" finns omkring 9000 grisar och företaget har 7 anställda**1. Jag kan inte begripa hur dessa 7 anställda ska kunna se till dessa 9000 grisar minst en gång per dygn..
Grisarna i Sverige lider för att sätta skinkor och korvar på svenne banan´s bord, men ingen gör något. Detta gör mig fruktansvärt förbannad och ledsen.
En vädjan från mig till dig som läsare: Gör något för grisarna i år; köp inte julskinka eller korv, skriv insändare i tidningar om hur grisarna har det, engagera er i er lokala djurrättsorganisation, eller som jag kommer göra när skinkorna når affärerna, ställ er framför skinkdisken med plakat med bilder och text som beskriver grisarnas verklighet; bara gör något.
Kärlek och respekt vare i era hjärtan, vart ni än må gå!
För kampen för en jul utan lidande,
//Patrik
Källhänvisningar:
* Jordbruksverkets statistikdatabas (2010) Animalieproduktion - slakt 2009.
** http://www.krav.se/Om-KRAV/Fordjupande-lasning-/Djur/Djuren-pa-den-ekologiska-garden/
*** http://www.sjv.se/amnesomraden/djur/grisar/skotsel.4.7a446fa211f3c824a0e80006.html
*1 http://www.sjv.se/amnesomraden/djur/grisar/skotsel.4.7a446fa211f3c824a0e80006.html
**1 http://aguiden.com/alingsasguiden/flen.pdf, http://www.121.nu/onetoone/foretag/blackstaby-gris-aktiebolag-83A5
Några av de mest självklara och allmänt vedertagna ting att ha på sitt julbord är ju julskinkan, prinskorven, köttbullarna och jansons frestelse. De allra flesta vet vart dessa produkter kommer ifrån, men ett fåtal begrundar, eller ifrågasätter dess ursprung.
Låt oss börja med ursprunget för julskinkan, prinskorven och, till viss del, köttbullarna:
Jag har sagt det förut, men det tåls att sägas igen: År 2009 mördades 2 969 690* grisar i Sverige, av vilka de flesta troligtvis aldrig fick känna värmen av solens strålar mot sin hud.
De få grisar som får känna den underbara känslan av solens strålar är för det mesta "KRAV-grisar" och de mäter knappt en procent på slaktgrisbarometern. Grisar som föds upp enligt KRAV´s regler får vara ute på sommarhalvåret och böka jord och beta gräs**, medans resten av grisarna i landet lever i en tillvaro fylld av ständig tristess, leda, rädsla och trängsel.
Att grisar som föds upp enligt KRAV´s regler får vara ute på sommarhalvåret kanske låter väldigt bra, men betänk att de allra flesta grisar i Sverige missunnas detta och därigenom fråntas rätten till sitt naturliga beteende.
Några av reglerna för hur grisar i Sverige ska hållas lyder som följer: "Du ska hålla dina grisar lösgående. Du ska utforma dina djurutrymmen så att dina grisar kan bete sig naturligt."***
I reglerna står det klart och tydligt att grisarnas utrymmen skall vara utformade på ett sådant sätt att de kan bete sig naturligt; grisar som lever fritt och naturligt ägnar upp till 50 procent av dagen till att beta och böka.
Jag tycker att det är lite underligt hur reglerna kan vara så enkla och tydliga, men ändå så fruktansvärt svåra att efterleva, jag har i tidigare inlägg visat filmer från bl.a. Blackstaby Gris AB (som ägs av fd. vd:n för Swedish Meats), filmade av Djurrättsalliansen, där man ser grisar som ligger skadade och döda i bås antingen helt utan eller med enbart en tillstymmelse av strö. Och detta ska vara att utforma djurutrymmet så att grisarna kan bete sig naturligt?
På många grisgårdar förbises även andra regler, såsom att grisarna ska ses till minst en gång per dygn.*1 Denna regel verkar vissa gris"farmare" ha svårt för att definiera, för att återigen ta Blackstaby Gris AB som exempel: På "gården" finns omkring 9000 grisar och företaget har 7 anställda**1. Jag kan inte begripa hur dessa 7 anställda ska kunna se till dessa 9000 grisar minst en gång per dygn..
Grisarna i Sverige lider för att sätta skinkor och korvar på svenne banan´s bord, men ingen gör något. Detta gör mig fruktansvärt förbannad och ledsen.
En vädjan från mig till dig som läsare: Gör något för grisarna i år; köp inte julskinka eller korv, skriv insändare i tidningar om hur grisarna har det, engagera er i er lokala djurrättsorganisation, eller som jag kommer göra när skinkorna når affärerna, ställ er framför skinkdisken med plakat med bilder och text som beskriver grisarnas verklighet; bara gör något.
Kärlek och respekt vare i era hjärtan, vart ni än må gå!
För kampen för en jul utan lidande,
//Patrik
Källhänvisningar:
* Jordbruksverkets statistikdatabas (2010) Animalieproduktion - slakt 2009.
** http://www.krav.se/Om-KRAV/Fordjupande-lasning-/Djur/Djuren-pa-den-ekologiska-garden/
*** http://www.sjv.se/amnesomraden/djur/grisar/skotsel.4.7a446fa211f3c824a0e80006.html
*1 http://www.sjv.se/amnesomraden/djur/grisar/skotsel.4.7a446fa211f3c824a0e80006.html
**1 http://aguiden.com/alingsasguiden/flen.pdf, http://www.121.nu/onetoone/foretag/blackstaby-gris-aktiebolag-83A5
söndag 13 november 2011
Grisar dör när människan leker gud.
Nu tänkte jag göra ett insticksinlägg innan jag går vidare med att skriva om hämmande substanser, för det är ord som är i mycket mer skriande behov av att bli skrivna.
Häromdagen gick jag ned på stan, som jag brukar göra lite då och då, och möttes av en syn som gjorde mig så förbannad att jag nästan började gråta. Jag står vid ett övergångsställe och väntar på att jag ska få gå över och framför mig ser jag en lastbil märk "djurtransport". Bak på lastbilen ser jag flak som närmast kan liknas vid de tågtransporter som judar transporterades i i nazi-tyskland; kala väggar med galler istället för fönster. Där står grisarna inträngda till bristningsgränsen, utan stimuli och utan värme. Jag ser deras små öron sticka upp bakom gallret, jag måste bita mig i läppen och hejda mig själv från att springa fram till lastbilen och slita ut chauffören och säga några sanningens ord.
Varje år mördas omkring 3000000 grisar i Sverige*, och så många som nära 160000** av dem självdör under de långa och skoningslösa transporterna.
Grisarnas liv präglas av leda, trängsel och slutligen död, endast för att kittla människans smaklökar, och jag frågar mig själv: Hur kan det komma sig att jag och mina systrar och bröder inom djurrättsrörelsen ser, och försöker agera på, denna orättvisa, medans den går helt obemärkt förbi de flesta?
Det gör mig otroligt ledsen och äcklad över att de flesta människor i världen skiter högaktligen i hur grisar och andra icke-mänskliga djur har det; de allra flesta reflekterar inte ens över tanken på att de äter döda djur, eller frågan om varför de anser sig stå över djuren och har rätt att döda och äta dem.
Jag har den senaste tiden börjat, när jag är på privatfester eller liknande, fråga folk, som jag vet äter kött, varför de anser sig stå över djuren, och vad det är som säger dem att de har rätt att bestämma över djuren; vad det är som ger dem rätten att leka gud.. De allra flesta har inget som helst svar på mina frågor, utan de flesta svaren brukar vara i stil med: "För att det är gott", "för att vi är människor", eller liknande (i min mening) idiotiska svar.
Enda sedan det kapitalisktiska systemet började ta stryptag på världen har folk blivit systematiskt hjärntvättade med både det ena och det andra. En av sakerna är just att vi äter kött för att vi måste göra det, annars blir man sjuk eller dör. Andra saker kan vara sånt som att kapitalismen är något vackert och är till gagn för hela världen. Men varje gång jag tänker på dessa saker kommer jag alltid fram till frågan: Hur kan det komma sig att jag och mina systrar och bröder inom djurrättsrörelsen ser, och försöker agera på, denna orättvisa, medans den går helt obemärkt förbi de flesta?
Jag kan verkligen inte få huvudet runt hur detta kommer sig, och det gör mig otroligt ledsen.
Människor har "snygga" djur som husdjur (katter, hundar, kaniner, marsvin), och säger i många fall att djuren är som familjemedlemmar, och folk tycker att det är vederstyggligt när de får höra om att man äter katter och hundar i exempelvis Asien. Vad är det som gör att folk gör skillnad på djur och djur?
Det är många som har kaniner som "husdjur" och gråter sina hjärtan ur sig ifall något skulle hända dem, eller om de skulle dö, men sedan skiter de blankt i ifall de råkar köra på en hare med sin bil.
Varför?
Jag sitter och läser på jordbruksverkets hemsida om slakt och slaktregler och där står följande: "Djuren får inte slås, sparkas på eller lyftas på ett sätt som orsakar smärta och lidande."*, lite längre ned på samma sida står det om hur de olika djuren som slaktas får "bedövas", och där står som följer: "Höns får bedövas med bultpistol, kulvapen, elektricitet och koldioxid samt i vissa fall slag i huvudet. Övriga fjäderfän och kaniner får bedövas med bultpistol, kulvapen, elektricitet samt i vissa fall slag i huvudet.".***
Jag undrar lite hur det är tänkt här, hur djur inte får behandlas på ett sätt "som orsaker smärta och lidande", men att fjäderfän och kaniner får "bedövas" genom slag i huvudet; hur kan de veta att den s.k. bedövningen tar varje gång de slår en hönas huvud mot golvet, eller hur de nu bär sig åt? Eller är det okej att göra lite som man vill med reglerna just när det är i "bedövningssyfte"?
Vidare står det även att man får fixera djuren bl.a genom "fasthållning av djurets huvud med en grimma eller liknande vid mekanisk bedövning", och "manuell fasthållning av mindre djur".
Jag förstår inte riktigt hur man ska applicera dessa reglerna i kombination med regeln "Djuren får inte slås, sparkas på eller lyftas på ett sätt som orsakar smärta och lidande."***
Hur hade de tänkt sig att manuellt hålla fast ett mindre djur utan att det åsamkar djuret smärta? Med allra största sannolikhet bör ju djuret sparka och slåss för att komma loss och fly och med det kommer ju även att personen i fråga som håller fast måste ta i mer och mer för att djuret inte ska slita sig och man kan ju räkna ut med lilltån att detta åsamkar djuret både fysisk och psykisk smärta och stress. Jag förstår inte.
(Jag ber om ursäkt för att jag använder ordet "djuret" mycket, men jag skriver med deras ord, då jag tyckte att det var passande för inlägget, fastän jag vet att det vanligtvis är ett mycket dåligt ordval).
Jag läser även om regler om under vilka förhållanden (i det här fallet) grisar ska hållas, och jag kan inte sluta undra över varför de hela tiden använder begreppet "dina grisar"; "Om någon av dina grisar blir sjuka", "Dina grisar ska hållas och skötas i en", osv.**** Vem är det som bestämt att de grisarna är någon annans och inte sina egna? Mycket märkligt, tycker jag. Undra om VD:ar får liknande regler att förhålla sig till där det står: "Om någon av dina människor blir sjuka", "Dina människor ska hållas och skötas i en"..
Om det är någon som har några bra svar till mig, så tveka inte att skriva.
Jag känner mig helt nedslagen och otroligt ledsen över att världen ser ut som den gör, och det går inte en dag utan att jag tänker på alla de människor och djur som lider p.g.a människans godtyckliga beteenden.
Till alla er som går i tankar om att göra något för att hjälpa djuren, men tänker att "jag gör det imorrn", vill jag kort och gott säga: Lev din revolution idag, morgondagen finns inte; starta en blogg, börja skänka pengar till någon djurrättsrörelse, befria hönor och minkar, oskadliggör slakteriutrustning, gör vad ni känner behövs göras för att nå det samhälle vi strävar efter, så länge det inte är någon kännande varelse till harm. Jag stödjer civil olydnad helt och fullt, men det får aldrig skada någon kännande varelse, varken de man fritar eller de som man fritar dem ifrån!
Lev väl och gå, vart ni än må gå, med kärlek!
Källhänvisning:
* Jordbruksverkets statistikdatabas (2010) Animalieproduktion - slakt 2009.
** Livsmedelsverket. Personligt meddelande 2010-12-01, Livsmedelsverket. Personligt meddelande 2011-02-09, Swedish Meats (2005, 2006) Miljö- och etikredovisning.
*** http://www.jordbruksverket.se/amnesomraden/djur/slaktochannanavlivning/slaktvidslakteri.4.37cbf7b711fa9dda7a18000200.html
**** http://www.jordbruksverket.se/amnesomraden/djur/grisar/skotsel.4.7a446fa211f3c824a0e80006.html
Häromdagen gick jag ned på stan, som jag brukar göra lite då och då, och möttes av en syn som gjorde mig så förbannad att jag nästan började gråta. Jag står vid ett övergångsställe och väntar på att jag ska få gå över och framför mig ser jag en lastbil märk "djurtransport". Bak på lastbilen ser jag flak som närmast kan liknas vid de tågtransporter som judar transporterades i i nazi-tyskland; kala väggar med galler istället för fönster. Där står grisarna inträngda till bristningsgränsen, utan stimuli och utan värme. Jag ser deras små öron sticka upp bakom gallret, jag måste bita mig i läppen och hejda mig själv från att springa fram till lastbilen och slita ut chauffören och säga några sanningens ord.
Varje år mördas omkring 3000000 grisar i Sverige*, och så många som nära 160000** av dem självdör under de långa och skoningslösa transporterna.
Grisarnas liv präglas av leda, trängsel och slutligen död, endast för att kittla människans smaklökar, och jag frågar mig själv: Hur kan det komma sig att jag och mina systrar och bröder inom djurrättsrörelsen ser, och försöker agera på, denna orättvisa, medans den går helt obemärkt förbi de flesta?
Det gör mig otroligt ledsen och äcklad över att de flesta människor i världen skiter högaktligen i hur grisar och andra icke-mänskliga djur har det; de allra flesta reflekterar inte ens över tanken på att de äter döda djur, eller frågan om varför de anser sig stå över djuren och har rätt att döda och äta dem.
Jag har den senaste tiden börjat, när jag är på privatfester eller liknande, fråga folk, som jag vet äter kött, varför de anser sig stå över djuren, och vad det är som säger dem att de har rätt att bestämma över djuren; vad det är som ger dem rätten att leka gud.. De allra flesta har inget som helst svar på mina frågor, utan de flesta svaren brukar vara i stil med: "För att det är gott", "för att vi är människor", eller liknande (i min mening) idiotiska svar.
Enda sedan det kapitalisktiska systemet började ta stryptag på världen har folk blivit systematiskt hjärntvättade med både det ena och det andra. En av sakerna är just att vi äter kött för att vi måste göra det, annars blir man sjuk eller dör. Andra saker kan vara sånt som att kapitalismen är något vackert och är till gagn för hela världen. Men varje gång jag tänker på dessa saker kommer jag alltid fram till frågan: Hur kan det komma sig att jag och mina systrar och bröder inom djurrättsrörelsen ser, och försöker agera på, denna orättvisa, medans den går helt obemärkt förbi de flesta?
Jag kan verkligen inte få huvudet runt hur detta kommer sig, och det gör mig otroligt ledsen.
Människor har "snygga" djur som husdjur (katter, hundar, kaniner, marsvin), och säger i många fall att djuren är som familjemedlemmar, och folk tycker att det är vederstyggligt när de får höra om att man äter katter och hundar i exempelvis Asien. Vad är det som gör att folk gör skillnad på djur och djur?
Det är många som har kaniner som "husdjur" och gråter sina hjärtan ur sig ifall något skulle hända dem, eller om de skulle dö, men sedan skiter de blankt i ifall de råkar köra på en hare med sin bil.
Varför?
Jag sitter och läser på jordbruksverkets hemsida om slakt och slaktregler och där står följande: "Djuren får inte slås, sparkas på eller lyftas på ett sätt som orsakar smärta och lidande."*, lite längre ned på samma sida står det om hur de olika djuren som slaktas får "bedövas", och där står som följer: "Höns får bedövas med bultpistol, kulvapen, elektricitet och koldioxid samt i vissa fall slag i huvudet. Övriga fjäderfän och kaniner får bedövas med bultpistol, kulvapen, elektricitet samt i vissa fall slag i huvudet.".***
Jag undrar lite hur det är tänkt här, hur djur inte får behandlas på ett sätt "som orsaker smärta och lidande", men att fjäderfän och kaniner får "bedövas" genom slag i huvudet; hur kan de veta att den s.k. bedövningen tar varje gång de slår en hönas huvud mot golvet, eller hur de nu bär sig åt? Eller är det okej att göra lite som man vill med reglerna just när det är i "bedövningssyfte"?
Vidare står det även att man får fixera djuren bl.a genom "fasthållning av djurets huvud med en grimma eller liknande vid mekanisk bedövning", och "manuell fasthållning av mindre djur".
Jag förstår inte riktigt hur man ska applicera dessa reglerna i kombination med regeln "Djuren får inte slås, sparkas på eller lyftas på ett sätt som orsakar smärta och lidande."***
Hur hade de tänkt sig att manuellt hålla fast ett mindre djur utan att det åsamkar djuret smärta? Med allra största sannolikhet bör ju djuret sparka och slåss för att komma loss och fly och med det kommer ju även att personen i fråga som håller fast måste ta i mer och mer för att djuret inte ska slita sig och man kan ju räkna ut med lilltån att detta åsamkar djuret både fysisk och psykisk smärta och stress. Jag förstår inte.
(Jag ber om ursäkt för att jag använder ordet "djuret" mycket, men jag skriver med deras ord, då jag tyckte att det var passande för inlägget, fastän jag vet att det vanligtvis är ett mycket dåligt ordval).
Jag läser även om regler om under vilka förhållanden (i det här fallet) grisar ska hållas, och jag kan inte sluta undra över varför de hela tiden använder begreppet "dina grisar"; "Om någon av dina grisar blir sjuka", "Dina grisar ska hållas och skötas i en", osv.**** Vem är det som bestämt att de grisarna är någon annans och inte sina egna? Mycket märkligt, tycker jag. Undra om VD:ar får liknande regler att förhålla sig till där det står: "Om någon av dina människor blir sjuka", "Dina människor ska hållas och skötas i en"..
Om det är någon som har några bra svar till mig, så tveka inte att skriva.
Jag känner mig helt nedslagen och otroligt ledsen över att världen ser ut som den gör, och det går inte en dag utan att jag tänker på alla de människor och djur som lider p.g.a människans godtyckliga beteenden.
Till alla er som går i tankar om att göra något för att hjälpa djuren, men tänker att "jag gör det imorrn", vill jag kort och gott säga: Lev din revolution idag, morgondagen finns inte; starta en blogg, börja skänka pengar till någon djurrättsrörelse, befria hönor och minkar, oskadliggör slakteriutrustning, gör vad ni känner behövs göras för att nå det samhälle vi strävar efter, så länge det inte är någon kännande varelse till harm. Jag stödjer civil olydnad helt och fullt, men det får aldrig skada någon kännande varelse, varken de man fritar eller de som man fritar dem ifrån!
Lev väl och gå, vart ni än må gå, med kärlek!
Källhänvisning:
* Jordbruksverkets statistikdatabas (2010) Animalieproduktion - slakt 2009.
** Livsmedelsverket. Personligt meddelande 2010-12-01, Livsmedelsverket. Personligt meddelande 2011-02-09, Swedish Meats (2005, 2006) Miljö- och etikredovisning.
*** http://www.jordbruksverket.se/amnesomraden/djur/slaktochannanavlivning/slaktvidslakteri.4.37cbf7b711fa9dda7a18000200.html
**** http://www.jordbruksverket.se/amnesomraden/djur/grisar/skotsel.4.7a446fa211f3c824a0e80006.html
fredag 28 oktober 2011
Hämmande substanser.
Nu tänkte jag skriva om ett ämne som är föga känt både för blandkostare, vegetarianer och veganer, och det ämnet är alltså hämmande substanser.
Med hämmande substanser menar jag substanser som förhindrar upptaget av ex. mineraler.
De två substanserna jag tänker gå in på är Fytinsyra och Oxalsyra, och jag börjar med den förra:
Fytinsyra är fosforhaltigt ämne som verkar hämmande på upptaget av bl.a. järn, zink och kalcium, genom att, under vissa förhållanden, tillsammans med mineralerna bilda svårlösliga salter, vilket gör försvårar upptaget av dessa. Fytinsyra finner man i spannmål, baljväxter, nötter och frön.
Fytinsyra kan brytas ned och/eller elimineras helt genom att ett enzym som heter fytas aktiveras.*
Fytas finns i de produkter man finner fytinsyra i och aktiveras genom:
Sammfattningsvis så kan man helt enkelt säga: Grodda dina frön och baljväxter, baka gärna med surdeg (eller ha långa jästider när du bakar bröd) och inkludera gärna vitamin C och/eller mjölksyrade grönsaker i måltiderna.
Hoppas jag har skänkt någon kunskap till någon och att ni känner er lite klokare än ni gjorde när ni vaknade imorse. Nästa inlägg kommer att handla om Oxalsyra.
Kärlek och respekt till mina systrar och bröder, kärlek och respekt för Gaia förblöder.
Källor:
* Boken Vegansk näringslära på vetenskaplig grund, Björn Petterson, 2005, sid. 47.
** Torelm, I & Bruce, Å. Fytinsyra i lvsmedel. Vår föda, 1982; 34:79-86.
Salovaara, H & Göransson, M. Nedbrytning av fytinsyra vid framställning av surt och osyrat bröd. Näringsforskning 1983; 27:97-101.
*** Brune, M., Rossander, L & Hallberg, L. Iron absorbtion: no intestinal adaption to a high phytate diet. Am J Clin Nutr 1989; 49:524-5.
Med hämmande substanser menar jag substanser som förhindrar upptaget av ex. mineraler.
De två substanserna jag tänker gå in på är Fytinsyra och Oxalsyra, och jag börjar med den förra:
Fytinsyra är fosforhaltigt ämne som verkar hämmande på upptaget av bl.a. järn, zink och kalcium, genom att, under vissa förhållanden, tillsammans med mineralerna bilda svårlösliga salter, vilket gör försvårar upptaget av dessa. Fytinsyra finner man i spannmål, baljväxter, nötter och frön.
Fytinsyra kan brytas ned och/eller elimineras helt genom att ett enzym som heter fytas aktiveras.*
Fytas finns i de produkter man finner fytinsyra i och aktiveras genom:
- Blötläggning i uppvärmt vatten (40-80C). Fytaset i spannmål tål upp till 80 grader, men i andra vegetabilier kan det förstöras vid så höga temperaturer; nedbrytningen av fytinsyra är effektivast runt 55 grader för alla vegetabilier.
- Groddning av baljväxter och frön, då fytinsyran förbrukas under groddningen.
- Låta bröd jäsa länge. Omkring 50% av fytinsyran bryts ned vid en vanlig jästid (30+30 minuter) om hälften av mjölet som används är rågmjöl, då råg har en hög fytas aktivitet.
- Baka med surdeg istället för vanlig jäst. Vid surdegsbakning bryts mellan 80 och 100% av fytinsyran ned.
- Inkludera vitamin C eller mjölksyrade grönsaker i måltiden, då detta gör att upptaget av järn ökar och man överkommer då ganska lätt fytinsyrans negativa inverkan på järnupptaget.**
Sammfattningsvis så kan man helt enkelt säga: Grodda dina frön och baljväxter, baka gärna med surdeg (eller ha långa jästider när du bakar bröd) och inkludera gärna vitamin C och/eller mjölksyrade grönsaker i måltiderna.
Hoppas jag har skänkt någon kunskap till någon och att ni känner er lite klokare än ni gjorde när ni vaknade imorse. Nästa inlägg kommer att handla om Oxalsyra.
Kärlek och respekt till mina systrar och bröder, kärlek och respekt för Gaia förblöder.
Källor:
* Boken Vegansk näringslära på vetenskaplig grund, Björn Petterson, 2005, sid. 47.
** Torelm, I & Bruce, Å. Fytinsyra i lvsmedel. Vår föda, 1982; 34:79-86.
Salovaara, H & Göransson, M. Nedbrytning av fytinsyra vid framställning av surt och osyrat bröd. Näringsforskning 1983; 27:97-101.
*** Brune, M., Rossander, L & Hallberg, L. Iron absorbtion: no intestinal adaption to a high phytate diet. Am J Clin Nutr 1989; 49:524-5.
måndag 17 oktober 2011
Hyaluronsyra - Tupparnas nya öde.
(Jag får be om ursäkt på förhand för att inlägget är lite rörigt, men jag får svårt att koncentrera mig när jag blir arg).
Nu i veckan avslöjade P1s Kaliber att det i dagens Sverige finns människor som föder upp tuppar enbart för deras röda kams skull; kammen blir sedan till antirynkkrämer och läppförstoringsmedel, resten av tuppen mals ned till antingen minkmat eller biogas. (Klicka här för att läsa artikeln)
Ja, hur sinnessjukt det än låter så är det helt sant, och tydligen har det blivit ganska populärt.
En av de nya användningsområdena för hyaluronsyran är att tillverka fillers av dem, som man fyller upp sina läppar med. Människans fåfänga och det blinda följandet av systemets order slutar aldrig att förvåna. När syran är i "fillerform" så kallas den för Dermavisc, som man sprutar in i ex. läpparna för att få dem att bli "putigare".
Tupparna som tvingas offra sina kammar och liv för denna fåfängliga styggelse lever sina liv instängda i burar. En repporter för P1s Kaliber fick komma till en farm där de föder upp tupparna enbart för deras kammar och här är ett utdrag av vad hon skriver i artikeln på Sveriges radios hemsida:
"Det är fem långa rader med burar staplade på varandra. Tre tuppar i varje bur där det enda jag kan se är deras huvuden som sticker ut genom buren när de ska äta ur rännan med foder.
Tupparna är vita och de har stora röda kammar. Kammar som är så stora att vissa hänger ner framför ögonen på tupparna. Tupparna är avlade just för att få en kam med så mycket och bra hyaluronsyra som möjligt. Hyaluronsyran som i form av fillers säljs för flera tusen kronor millilitern.
Eftersom tupparna föds upp enbart för sina kammar klassas de som försöksdjur i Sverige. Uppfödaren har gått med på att jag får komma hit, han har inget att dölja säger han, men han vill inte att hans namn eller vart farmen ligger kommer fram eftersom det finns en hotbild mot honom som djuruppfödare."
Ett av företagen som använder sig av hyaluronsyra för att tillverka t.ex. fillers är Bohus Biotec, och såhär säger företagets VD, Daniel Ogbonnaya, om företaget: ”Strömstad är tvåa i Sverige med att tillverka den här typen av produkt, men här används riktiga tuppkammar i stället för syntetisk hyaluronsyra.”
Han säger det precis som om det vore något att skryta om; att tillverka fåfänglighetsprodukter utav kännande, levande varelser som inte vill något hellre än att sprätta, reproducera sig, äta, flaxa med vingarna, sandbada och bara leva sitt liv. Istället tvingas de leva i trånga burar för att sedan avlivas, bli av med kammen och bli nedmalda till minkmat eller biobränsle.
Vart är vårat samhälle på väg?!
Nu tänker jag byta lite riktning på inlägget till en annan, absolut inte orelaterad, men som inte rör just djurrättsaspekten av inlägget:
Detta, att tillverka "skönhetsprodukter" utav djur är bara ännu ett steg och ännu ett bevis på människans förfall in i ett system som är dömt att falla, och det kommer falla snart.
Om vi ser till den stora bilden, så är inte just detta steg så svårt att förutse. Sedan långt, långt tillbaks har "skönhet" i form av fina frisyrer, kläder och smink varit för de välbeställda; fogdar och odalsherrar, kungar och drottningar, hertigar och hertiginnor. Och enda sedan kapitalismens verkliga intåg (i och med industriella revolutionen) så har människor strävat efter att bli "lyckade" - dvs rika och "lyckliga" - eftersom detta nu var något som var möjligt för lite fler människor att åstadkomma; man var inte längre riktigt lika beroende av vilket släktnamn man bar, och behövde inte i lika stor utsträckning gifta sig rik, nu kunde "vem som helst" bli rik och lyckad och se lika vacker ut som sina förebilder. Detta har fått fortgå och utvecklas till någon sorts mani där alla vill bli kända och rika, och se vackra (och därigenom rika) ut, och i och med Hollywoods, musikindustrins och modevärldens inflytande med "förebilder" som Marylin Monroe, Beyonce, Tyra Banks och genom mer eller mindre kluriga reklamer där de visar vackra, smala, rika kvinnor (och säger att "Nu kan du bli lika vacker, smal och rik som dem) så kuvas dagens kvinnor till att tro att de inte duger om de inte ser ut som modellerna de ser på film eller i reklamerna och därför gör de i princip allt för att se ut som "en kvinna ska se ut". Ex. på detta är att de blir anorektiska eller bullimiska, går i skor som är dåliga för deras fötter, ben och kroppen i sin helhet, tränar halvt ihjäl sig, äter bantningspiller och fyller sina läppar med produkter skapade av tuppars kammar samtidigt som de försöker "lyckas" i karriären, skaffa barn och vara en supermamma och självklart tillfredsställa sin man; om man inte lyckas med allt detta ses man som ett misslyckande, någon det är synd om. Och folk undrar varför konsumtionen av antidepressiva har ökat med raketartat det senaste decenniet. Och vem är det som ligger bakom allt detta? Som alltid (eller åtminstone i regel) är det just den feta vite mannen.
Ja, jag skulle kunna gnälla vidare om detta hur länge som helst, men jag väljer att inte göra det, då detta trots allt är en blogg om djurs rättigheter och inte en blogg inriktad på anti-kapitalism.
Nu fortsätter inlägget om tupparna:
Nu är det ju så att det faktiskt är olagligt att inom EU testa kosmetika på djur, men detta smiter ju dessa pengalystna as undan genom att rubricera tupparna som försöksdjur och att man faktiskt inte testar kosmetika på dem, utan bara gör det av deras kammar (på vilket sätt det skulle vara bättre än att testa kosmetika på dem är helt bortom mig). Detta är avskyvärt och får verkligen inte hända i dagens samhälle.
Men som "den fria marknaden" dikterar, så skall det också vara.
Men vi kan göra något för dessa tuppar, engagera er i eran lokala djurrättsorganisation, oavsett om det är Djurens rätt, Djurrättsalliansen, eller vad det än må vara, bara man gör någonting; starta en facebookgrupp mot denna sinnessjuka industri; gör som jag, starta en blogg och skriv om detta, så fler människor får upp ögonen för vad som verkligen händer i detta "upplysta" (men snarare bländade) samhälle; om du inte redan lever veganskt så börja med det, du kanske inte räddar just dessa tuppar från sitt öde, men du hjälper i alla fall andra djur från att gå liknande öden till mötes. Bara du gör någonting. Djuren får verkligen inte ha det så här! Det är inte acceptabelt! Ensam må vara svag, men tillsammans är vi starka!
För varje dag som går blir vi fler och fler vegetarianer och veganer i det här samhället och en vacker dag kommer vi vara tillräckligt många för att få ett totalt avskaffande av den djurutnyttjande industrin och det kapitalistiska samhället, men fram tills det, för att citera Sture Allén d.y:
"Annorlunda
Om vi fegar förblir vi förevigt bundna
Lösningen kan vänta bakom nästa krök
Första steget dit blir att göra ett försök
(Och handla) Annorlunda
För den som bygger något nytt måste grunda
Inget mer heligt än livet
Ifrågasätt och ta inget för givet"
Fan, det går verkligen inte gå till så här! Jag blir så jävla arg så jag inte vet vart jag ska ta vägen, ärligt talat. Vad fan håller folk på med!? Jag vet att det här inlägget blev en aning rörigt, men jag har svårt att koncentrera mig när jag blir förbannad. Jag ber om ursäkt om det är allt för förvirrande.
Även i så här bistra inlägg måste jag ändå säga att ni måste, måste komma ihåg, och försöka leva efter att: Endast med kärlek och respekt kan vi alla leva i frihet. Gå med kärleken och ni kommer att gå rätt, bröder och systrar. Och försök, försök att göra någonting för att dra ditt strå till stacken.
Kärlek och respekt!
Nu i veckan avslöjade P1s Kaliber att det i dagens Sverige finns människor som föder upp tuppar enbart för deras röda kams skull; kammen blir sedan till antirynkkrämer och läppförstoringsmedel, resten av tuppen mals ned till antingen minkmat eller biogas. (Klicka här för att läsa artikeln)
Ja, hur sinnessjukt det än låter så är det helt sant, och tydligen har det blivit ganska populärt.
En av de nya användningsområdena för hyaluronsyran är att tillverka fillers av dem, som man fyller upp sina läppar med. Människans fåfänga och det blinda följandet av systemets order slutar aldrig att förvåna. När syran är i "fillerform" så kallas den för Dermavisc, som man sprutar in i ex. läpparna för att få dem att bli "putigare".
Tupparna som tvingas offra sina kammar och liv för denna fåfängliga styggelse lever sina liv instängda i burar. En repporter för P1s Kaliber fick komma till en farm där de föder upp tupparna enbart för deras kammar och här är ett utdrag av vad hon skriver i artikeln på Sveriges radios hemsida:
"Det är fem långa rader med burar staplade på varandra. Tre tuppar i varje bur där det enda jag kan se är deras huvuden som sticker ut genom buren när de ska äta ur rännan med foder.
Tupparna är vita och de har stora röda kammar. Kammar som är så stora att vissa hänger ner framför ögonen på tupparna. Tupparna är avlade just för att få en kam med så mycket och bra hyaluronsyra som möjligt. Hyaluronsyran som i form av fillers säljs för flera tusen kronor millilitern.
Eftersom tupparna föds upp enbart för sina kammar klassas de som försöksdjur i Sverige. Uppfödaren har gått med på att jag får komma hit, han har inget att dölja säger han, men han vill inte att hans namn eller vart farmen ligger kommer fram eftersom det finns en hotbild mot honom som djuruppfödare."
Ett av företagen som använder sig av hyaluronsyra för att tillverka t.ex. fillers är Bohus Biotec, och såhär säger företagets VD, Daniel Ogbonnaya, om företaget: ”Strömstad är tvåa i Sverige med att tillverka den här typen av produkt, men här används riktiga tuppkammar i stället för syntetisk hyaluronsyra.”
Han säger det precis som om det vore något att skryta om; att tillverka fåfänglighetsprodukter utav kännande, levande varelser som inte vill något hellre än att sprätta, reproducera sig, äta, flaxa med vingarna, sandbada och bara leva sitt liv. Istället tvingas de leva i trånga burar för att sedan avlivas, bli av med kammen och bli nedmalda till minkmat eller biobränsle.
Vart är vårat samhälle på väg?!
Nu tänker jag byta lite riktning på inlägget till en annan, absolut inte orelaterad, men som inte rör just djurrättsaspekten av inlägget:
Detta, att tillverka "skönhetsprodukter" utav djur är bara ännu ett steg och ännu ett bevis på människans förfall in i ett system som är dömt att falla, och det kommer falla snart.
Om vi ser till den stora bilden, så är inte just detta steg så svårt att förutse. Sedan långt, långt tillbaks har "skönhet" i form av fina frisyrer, kläder och smink varit för de välbeställda; fogdar och odalsherrar, kungar och drottningar, hertigar och hertiginnor. Och enda sedan kapitalismens verkliga intåg (i och med industriella revolutionen) så har människor strävat efter att bli "lyckade" - dvs rika och "lyckliga" - eftersom detta nu var något som var möjligt för lite fler människor att åstadkomma; man var inte längre riktigt lika beroende av vilket släktnamn man bar, och behövde inte i lika stor utsträckning gifta sig rik, nu kunde "vem som helst" bli rik och lyckad och se lika vacker ut som sina förebilder. Detta har fått fortgå och utvecklas till någon sorts mani där alla vill bli kända och rika, och se vackra (och därigenom rika) ut, och i och med Hollywoods, musikindustrins och modevärldens inflytande med "förebilder" som Marylin Monroe, Beyonce, Tyra Banks och genom mer eller mindre kluriga reklamer där de visar vackra, smala, rika kvinnor (och säger att "Nu kan du bli lika vacker, smal och rik som dem) så kuvas dagens kvinnor till att tro att de inte duger om de inte ser ut som modellerna de ser på film eller i reklamerna och därför gör de i princip allt för att se ut som "en kvinna ska se ut". Ex. på detta är att de blir anorektiska eller bullimiska, går i skor som är dåliga för deras fötter, ben och kroppen i sin helhet, tränar halvt ihjäl sig, äter bantningspiller och fyller sina läppar med produkter skapade av tuppars kammar samtidigt som de försöker "lyckas" i karriären, skaffa barn och vara en supermamma och självklart tillfredsställa sin man; om man inte lyckas med allt detta ses man som ett misslyckande, någon det är synd om. Och folk undrar varför konsumtionen av antidepressiva har ökat med raketartat det senaste decenniet. Och vem är det som ligger bakom allt detta? Som alltid (eller åtminstone i regel) är det just den feta vite mannen.
Ja, jag skulle kunna gnälla vidare om detta hur länge som helst, men jag väljer att inte göra det, då detta trots allt är en blogg om djurs rättigheter och inte en blogg inriktad på anti-kapitalism.
Nu fortsätter inlägget om tupparna:
Nu är det ju så att det faktiskt är olagligt att inom EU testa kosmetika på djur, men detta smiter ju dessa pengalystna as undan genom att rubricera tupparna som försöksdjur och att man faktiskt inte testar kosmetika på dem, utan bara gör det av deras kammar (på vilket sätt det skulle vara bättre än att testa kosmetika på dem är helt bortom mig). Detta är avskyvärt och får verkligen inte hända i dagens samhälle.
Men som "den fria marknaden" dikterar, så skall det också vara.
Men vi kan göra något för dessa tuppar, engagera er i eran lokala djurrättsorganisation, oavsett om det är Djurens rätt, Djurrättsalliansen, eller vad det än må vara, bara man gör någonting; starta en facebookgrupp mot denna sinnessjuka industri; gör som jag, starta en blogg och skriv om detta, så fler människor får upp ögonen för vad som verkligen händer i detta "upplysta" (men snarare bländade) samhälle; om du inte redan lever veganskt så börja med det, du kanske inte räddar just dessa tuppar från sitt öde, men du hjälper i alla fall andra djur från att gå liknande öden till mötes. Bara du gör någonting. Djuren får verkligen inte ha det så här! Det är inte acceptabelt! Ensam må vara svag, men tillsammans är vi starka!
För varje dag som går blir vi fler och fler vegetarianer och veganer i det här samhället och en vacker dag kommer vi vara tillräckligt många för att få ett totalt avskaffande av den djurutnyttjande industrin och det kapitalistiska samhället, men fram tills det, för att citera Sture Allén d.y:
"Annorlunda
Om vi fegar förblir vi förevigt bundna
Lösningen kan vänta bakom nästa krök
Första steget dit blir att göra ett försök
(Och handla) Annorlunda
För den som bygger något nytt måste grunda
Inget mer heligt än livet
Ifrågasätt och ta inget för givet"
Fan, det går verkligen inte gå till så här! Jag blir så jävla arg så jag inte vet vart jag ska ta vägen, ärligt talat. Vad fan håller folk på med!? Jag vet att det här inlägget blev en aning rörigt, men jag har svårt att koncentrera mig när jag blir förbannad. Jag ber om ursäkt om det är allt för förvirrande.
Även i så här bistra inlägg måste jag ändå säga att ni måste, måste komma ihåg, och försöka leva efter att: Endast med kärlek och respekt kan vi alla leva i frihet. Gå med kärleken och ni kommer att gå rätt, bröder och systrar. Och försök, försök att göra någonting för att dra ditt strå till stacken.
Kärlek och respekt!
söndag 16 oktober 2011
Demonstrera på pälsfria fredagen!
Text direkt tagen från Djurrättsalliansens hemsida:
"Vi har alla sett bilderna från svenska minkfarmer. På djur som ligger döda, halvätna i burarna, på månadsgamla valpar som biter varandra så pälsen färgas röd av blod. I smutsiga skjul sitter just nu en miljon minkar inspärrade och stressen driver dem till vansinne. Minkar är i det vilda ensamlevande djur och de utvecklar kannibalism och självstympning av att trängas med tusentals andra. I vinter kommer de att gasas till döds för att bli pälskappor och detaljer på kläder och så fortsätter det, år efter år.
Den statliga pälsdjursutredningen konstaterade för över tjugo år sedan att pälsfarmerna inte levde upp till lagkravet att djuren ska kunna bete sig naturligt. Utredning efter utredning konstaterar samma sak, att minkfarmerna bryter mot lagen, men politikerna gör ingenting.
Den sista fredagen i november firas Pälsfria Fredagen med protester världen över. Vi väljer att ta protesterna ut till farmerna, där djuren sitter inspärrade just nu, medan du läser den här texten. Vi kommer samlas i Svedala och gå ut till Aggarp, där en av Skånes sista farmer finns. Djurrättsalliansen tillsammans med Svedala mot Päls arrangerar ett fackeltåg och bjuder in alla djurvänner för att kräva ett slut på djurplågeriet.
Farmarnas tid har runnit ut för längesen,
-Det är dags att stänga pälsfarmerna!
Samling 18.00 på Stortorget i Svedala
Gemensam bussresa arrangeras från Malmö och Lund. Resan kommer kosta 60 kronor tur och retur.
Anmäl dig via mail malmo@djurrattsalliansen.se eller ring/smsa: 0736-586593.
För mer information om våra utredningar se: www.sveketmotminkarna.se"
"Vi har alla sett bilderna från svenska minkfarmer. På djur som ligger döda, halvätna i burarna, på månadsgamla valpar som biter varandra så pälsen färgas röd av blod. I smutsiga skjul sitter just nu en miljon minkar inspärrade och stressen driver dem till vansinne. Minkar är i det vilda ensamlevande djur och de utvecklar kannibalism och självstympning av att trängas med tusentals andra. I vinter kommer de att gasas till döds för att bli pälskappor och detaljer på kläder och så fortsätter det, år efter år.
Den statliga pälsdjursutredningen konstaterade för över tjugo år sedan att pälsfarmerna inte levde upp till lagkravet att djuren ska kunna bete sig naturligt. Utredning efter utredning konstaterar samma sak, att minkfarmerna bryter mot lagen, men politikerna gör ingenting.
Den sista fredagen i november firas Pälsfria Fredagen med protester världen över. Vi väljer att ta protesterna ut till farmerna, där djuren sitter inspärrade just nu, medan du läser den här texten. Vi kommer samlas i Svedala och gå ut till Aggarp, där en av Skånes sista farmer finns. Djurrättsalliansen tillsammans med Svedala mot Päls arrangerar ett fackeltåg och bjuder in alla djurvänner för att kräva ett slut på djurplågeriet.
Farmarnas tid har runnit ut för längesen,
-Det är dags att stänga pälsfarmerna!
Samling 18.00 på Stortorget i Svedala
Gemensam bussresa arrangeras från Malmö och Lund. Resan kommer kosta 60 kronor tur och retur.
Anmäl dig via mail malmo@djurrattsalliansen.se eller ring/smsa: 0736-586593.
För mer information om våra utredningar se: www.sveketmotminkarna.se"
En dag ska alla djur leva i frihet.
Ja, då var det åter dags för en bokrecension och denna gången har jag läst en alldeles fantastisk bok om civil olydnad för djuren. Boken heter En dag ska alla djur leva i frihet Civil olydnad för djuren - Red. Johan Jaatinen.
Denna bok är varken skriven som ett skönlitterärt eller facklitterärt verk utan är helt enkelt en samling av dagböcker, tankar och slutpläderingar skrivna av folk som genomfört civil olydnads-aktioner för djuren och är dedikerad "till alla er som vi lämnade kvar i burarna".
Förordet är skrivet av Mian Lodalen (Smulklubbens skamlösa systrar, 2003) och det hon skriver i förordet är verkligen så man känner efter att ha läst boken: "Jag blir upprymd och glad när jag läser berättelserna i denna bok. Märkligt kan man tycka med tanke på hur många eländesbeskrivningar den rymmer: de miljoner burhönornas oacceptabla - och faktiskt olagliga - livsvillkor; kultingar som kastreras utan bedövning, minkarnas minimala utrymme i burar där de är inspärrade tills de är tillräckligt stora för att med gas avlivas - till absolut ingen nytta."
Bland de som nämns finner man inte någon mindre än Pelle Strindlund, medförfattare till Djurrätt och socialism (2001) och författare till Jordens herrar - Slaveri, förtryck och våldets försvarare (2011).
Man blir fantastiskt inspirerad av och glad över att det faktiskt finns människor som vågar riskera fängelsestraff, böter och villkorliga domar för att hjälpa djuren till ett bättre liv. Det är på tiden att i alla fall några av dessa personer får vara en liten stund i strålkastarljuset, för dessa människors mod och styrka är verkligen något beundransvärt.
I boken finner man även argumenteringar skrivna av bokens redaktör Johan Jaatinen i vilka han argumenterar både för och emot civil olydnad som medel på vår väg mot en bättre värld. Texterna är väl skrivna och han har bra belägg för det han skriver; det märks att han läst och tänkt en hel del.
För min egen del kan jag bara säga att jag verkligen beundrar alla de som vågar sig ut till hönserier, slakterier och andra ställen där djur lider och verkligen gör något; räddar höns, oskadliggör slakteriutrustning, osv. Dessa människor förtjänar att hyllas för deras mod och deras handlingskraft!
Jag ställer mig alltid bakom de som utför civil olydnads-aktioner för rättvisa när systemet falierar, så länge aktionerna inte skadar någon kännande varelse, är fredlig och har ett tydligt mål; från att sätta sig i vägen för dörren till en pälsaffär med en skylt där man skrivit vad man tycker om pälsindustrin, till att bryta sig in på slakterier och oskadliggöra slakteriutrustning.
Detta är absolut en läsvärd bok och absolut prisvärd bok. Läs denna bok och låt dig inspireras av dessa vackra människorna!
Jag tänkte avsluta med ett citat ur boken: "Världens djur finns till för sin egen skull. De skapades inte för människor mer än svarta människor skapades för vita eller kvinnor för män." - Alice Walker.
Och kom ihåg: Endast kärlek och respekt kan bygga vårt drömsamhälle; ett samhälle utan fördomar och förtryck.
Boken finns att köpa i Djurens rätts webshop. Där kan man även köpa "Djurrätt och socialism" och många, många andra bra böcker. Boken har ISBNnr: 91-974132-3-2.
Denna bok är varken skriven som ett skönlitterärt eller facklitterärt verk utan är helt enkelt en samling av dagböcker, tankar och slutpläderingar skrivna av folk som genomfört civil olydnads-aktioner för djuren och är dedikerad "till alla er som vi lämnade kvar i burarna".
Förordet är skrivet av Mian Lodalen (Smulklubbens skamlösa systrar, 2003) och det hon skriver i förordet är verkligen så man känner efter att ha läst boken: "Jag blir upprymd och glad när jag läser berättelserna i denna bok. Märkligt kan man tycka med tanke på hur många eländesbeskrivningar den rymmer: de miljoner burhönornas oacceptabla - och faktiskt olagliga - livsvillkor; kultingar som kastreras utan bedövning, minkarnas minimala utrymme i burar där de är inspärrade tills de är tillräckligt stora för att med gas avlivas - till absolut ingen nytta."
Bland de som nämns finner man inte någon mindre än Pelle Strindlund, medförfattare till Djurrätt och socialism (2001) och författare till Jordens herrar - Slaveri, förtryck och våldets försvarare (2011).
Man blir fantastiskt inspirerad av och glad över att det faktiskt finns människor som vågar riskera fängelsestraff, böter och villkorliga domar för att hjälpa djuren till ett bättre liv. Det är på tiden att i alla fall några av dessa personer får vara en liten stund i strålkastarljuset, för dessa människors mod och styrka är verkligen något beundransvärt.
I boken finner man även argumenteringar skrivna av bokens redaktör Johan Jaatinen i vilka han argumenterar både för och emot civil olydnad som medel på vår väg mot en bättre värld. Texterna är väl skrivna och han har bra belägg för det han skriver; det märks att han läst och tänkt en hel del.
För min egen del kan jag bara säga att jag verkligen beundrar alla de som vågar sig ut till hönserier, slakterier och andra ställen där djur lider och verkligen gör något; räddar höns, oskadliggör slakteriutrustning, osv. Dessa människor förtjänar att hyllas för deras mod och deras handlingskraft!
Jag ställer mig alltid bakom de som utför civil olydnads-aktioner för rättvisa när systemet falierar, så länge aktionerna inte skadar någon kännande varelse, är fredlig och har ett tydligt mål; från att sätta sig i vägen för dörren till en pälsaffär med en skylt där man skrivit vad man tycker om pälsindustrin, till att bryta sig in på slakterier och oskadliggöra slakteriutrustning.
Detta är absolut en läsvärd bok och absolut prisvärd bok. Läs denna bok och låt dig inspireras av dessa vackra människorna!
Jag tänkte avsluta med ett citat ur boken: "Världens djur finns till för sin egen skull. De skapades inte för människor mer än svarta människor skapades för vita eller kvinnor för män." - Alice Walker.
Och kom ihåg: Endast kärlek och respekt kan bygga vårt drömsamhälle; ett samhälle utan fördomar och förtryck.
Boken finns att köpa i Djurens rätts webshop. Där kan man även köpa "Djurrätt och socialism" och många, många andra bra böcker. Boken har ISBNnr: 91-974132-3-2.
fredag 7 oktober 2011
Snart vinter igen - åter dags att klä sig i döda djur.
Nu kommer snart vintern till Sverige igen och folk ser till att leta reda på sina pälsar för att kunna glänsa i designers dyrköpta kreationer. Det är dock inte lika roligt för minkarna.
Minkarnas liv på svenska minkfarmer:
I Sverige dödas varje år 1 200 000 minkar.* Minkarna lever sina liv i små, små burar under fruktansvärda förhållanden; döda minkar som ligger i burarna tillsammans med sina levande syskon; minkar som lever i sin egen avföring. "70-85% av de vuxna djuren på farmerna utför stereotypa beteenden".**
Minkarna lever på i burar som är 30*90*45cm, och i buren finns en liten "lya" där det finns lite halm åt dem.
Denna yta är långt ifrån tillräcklig för en mink, då en minks revir vanligtvis är en till sex kilometer långt och sträcker sig alltid utmed vatten; minkar lever stora delar av sitt liv i just vatten, att simma är ett naturligt beteende som de aldrig får utlopp för på farmerna.*** Den trånga boytan gör att de aldrig får utlopp för sina naturliga beteenden, vilket bl.a. leder till att de ger sig på varandra och slåss och bits; minkar med avbitna öron är inte helt ovanligt (och i och med den "sanitära olägenhet" som råder i burarna blir såren allt som oftast mycket infekterade, vilket åsamkar minkarna mycket smärta); även stereotypa beteenden är mycket vanligt (stereotypa beteenden är upprepade rörelser utan syfte som uppkommer av att djuren inte får utlopp för sitt naturliga beteenden, t.ex. vaggande med huvuden, bitande i buren, att vanka av och an på samma plats, osv).
Minkarna får mat två gånger om dagen genom att en gröt av spannmål och restprodukter från fisk- och köttindustrin läggs ovanpå taket, så att minkarna sedan får slicka i sig den. Minkarna föds oftast i maj och får stanna hos sin mamma tills de blivit 8 veckor gamla, sedan placeras de parvis, oftast hane och hona, nya burar.
I dessa burar får de leva sina liv fram till november-december, då det är dags att ta livet av dem. De placeras då i en låda som fylls med koldioxid.*1 Detta sätt att döda dem på är för att man inte vill skada deras päls.
Minkarnas liv i naturen:
I naturen lever minkarna ensamma och hävdar sina egna revir, som kan vara från en till sex kilometer långa och befinner sig helst i närheten av vattendrag och sjöar. Minkarnas föda är varierande, men består i huvudsak av större kräftdjur, grodor och mindre däggdjur, och simfåglar. Vintertid äter de mest fisk.
Minkarnas parningsperiod är omkring februari till april och minkarna föds efter 40-75 dagar. Minkarna öppnar sina ögon efter ungefär en månad och stannar hos modern i omkring 16 veckor. Minkarna blir könsmogna efter ett år och blir omkring 4 år gamla.**1
Två år i rad har Djurrättsalliansen släppt videor som de filmat på svenska minkfarmer (2010 och 2011). Dessa videor pekar klart och tydligt på svenska minkfarmers bristande hänsyn till djuren de tvingat in i de små burarna (och även bryter mot svensk djurskyddslag). Jag vill varna känsliga tittare för starka bilder!
Som jag alltid säger: Ett samhälle utan förtryck kan enbart byggas på kärlek och respekt!
Källor:
* European Fur Breeders’ Association. Annual Report 2009. Internet: http://www.efba-eu.com/download/annual_report/2009/index.html.
** Lindberg H (2004) Beteenderesponser hos farmuppfödda minkar (Mustela vison) hållna i stora och berikade burar. Studentarbete 28 Institutionen för husdjurens miljö och hälsa, SLU, Skara.
Axelsson H m fl (2009) Behaviour in female mink housed in enriched standard cages during winter. Applied Animal Behaviour Science 121, 222–229.
*** Djurens välfärd och pälsdjursnäringsutredningen, SOU 2003:86.
*1 Djurens välfärd och pälsdjursnäringsutredningen, SOU 2003:86.
**1 http://sv.wikipedia.org/wiki/Minkar
Minkarnas liv på svenska minkfarmer:
I Sverige dödas varje år 1 200 000 minkar.* Minkarna lever sina liv i små, små burar under fruktansvärda förhållanden; döda minkar som ligger i burarna tillsammans med sina levande syskon; minkar som lever i sin egen avföring. "70-85% av de vuxna djuren på farmerna utför stereotypa beteenden".**
Minkarna lever på i burar som är 30*90*45cm, och i buren finns en liten "lya" där det finns lite halm åt dem.
Denna yta är långt ifrån tillräcklig för en mink, då en minks revir vanligtvis är en till sex kilometer långt och sträcker sig alltid utmed vatten; minkar lever stora delar av sitt liv i just vatten, att simma är ett naturligt beteende som de aldrig får utlopp för på farmerna.*** Den trånga boytan gör att de aldrig får utlopp för sina naturliga beteenden, vilket bl.a. leder till att de ger sig på varandra och slåss och bits; minkar med avbitna öron är inte helt ovanligt (och i och med den "sanitära olägenhet" som råder i burarna blir såren allt som oftast mycket infekterade, vilket åsamkar minkarna mycket smärta); även stereotypa beteenden är mycket vanligt (stereotypa beteenden är upprepade rörelser utan syfte som uppkommer av att djuren inte får utlopp för sitt naturliga beteenden, t.ex. vaggande med huvuden, bitande i buren, att vanka av och an på samma plats, osv).
Minkarna får mat två gånger om dagen genom att en gröt av spannmål och restprodukter från fisk- och köttindustrin läggs ovanpå taket, så att minkarna sedan får slicka i sig den. Minkarna föds oftast i maj och får stanna hos sin mamma tills de blivit 8 veckor gamla, sedan placeras de parvis, oftast hane och hona, nya burar.
I dessa burar får de leva sina liv fram till november-december, då det är dags att ta livet av dem. De placeras då i en låda som fylls med koldioxid.*1 Detta sätt att döda dem på är för att man inte vill skada deras päls.
Minkarnas liv i naturen:
I naturen lever minkarna ensamma och hävdar sina egna revir, som kan vara från en till sex kilometer långa och befinner sig helst i närheten av vattendrag och sjöar. Minkarnas föda är varierande, men består i huvudsak av större kräftdjur, grodor och mindre däggdjur, och simfåglar. Vintertid äter de mest fisk.
Minkarnas parningsperiod är omkring februari till april och minkarna föds efter 40-75 dagar. Minkarna öppnar sina ögon efter ungefär en månad och stannar hos modern i omkring 16 veckor. Minkarna blir könsmogna efter ett år och blir omkring 4 år gamla.**1
Två år i rad har Djurrättsalliansen släppt videor som de filmat på svenska minkfarmer (2010 och 2011). Dessa videor pekar klart och tydligt på svenska minkfarmers bristande hänsyn till djuren de tvingat in i de små burarna (och även bryter mot svensk djurskyddslag). Jag vill varna känsliga tittare för starka bilder!
En månad efter den första videon (videon ovan) släppts hade många gårdar blivit inspekterade och Djurrättsalliansen var återigen där med sina kameror. Detta är vad de fann:
Jag vill återigen varna för starka bilder!
Minkarnas liv ska och får inte se ut såhär! Det är upp till oss, dig och mig, att göra skillnad för dessa vackra djur. Deras liv ligger i våra händer, inte minkfarmarnas; om vi inte försöker nå ett samhälle där minkar får leva i frihet har vi deras blod på våra händer. Gör det du kan för minkarna redan idag, oavsett om det är att samla in namn på protestlistor mot pälsfarmning, att sätta sig utanför en pälsaffär med en skylt som visar ens avsky för industrin, eller vad det än må vara. Bara vi gör någonting.
Källor:
* European Fur Breeders’ Association. Annual Report 2009. Internet: http://www.efba-eu.com/download/annual_report/2009/index.html.
** Lindberg H (2004) Beteenderesponser hos farmuppfödda minkar (Mustela vison) hållna i stora och berikade burar. Studentarbete 28 Institutionen för husdjurens miljö och hälsa, SLU, Skara.
Axelsson H m fl (2009) Behaviour in female mink housed in enriched standard cages during winter. Applied Animal Behaviour Science 121, 222–229.
*** Djurens välfärd och pälsdjursnäringsutredningen, SOU 2003:86.
*1 Djurens välfärd och pälsdjursnäringsutredningen, SOU 2003:86.
**1 http://sv.wikipedia.org/wiki/Minkar
torsdag 6 oktober 2011
Ett litet utdrag..
.. ur Naturskyddsföreningens faktaunderlag för Miljövänliga veckan, Mat för ett bättre klimat:
"KÖTTET OCH MILJÖN
Svenskt jordbruk har över de senaste hundra åren genomgått en stor omvandling. Inte minst
har det skett en ökad specialisering; fler företag har antingen bara växtodling eller i stort sett
bara djurhållning. Det är ekonomiskt rationellt, men innebär också att fördelningen av till
exempel djurgödsel är ojämn över landet och att foder transporteras långa sträckor från
växtodlingsföretag till djurtäta områden.
En av de negativa miljökonsekvenserna av köttproduktionen är övergödning. Enligt
genomförda livscykelanalyser sker en mycket stor del av utsläppen av övergödande ämnen
fram tills dess att produkten lämnar gårdsgrinden, i form av kväveläckage från åkermarken
och ammoniak från djurgödseln. Mest utsatt är därför de områden som har en hög
koncentration av djurproduktion, framför allt Skåne och Västkusten. Även jordtypen spelar
roll - sandjordar är mer läckagebenägna - liksom medeltemperaturen – läckagen blir mindre i
norr där det är kallare.
Vattenåtgången vid animalieproduktionen är en stor miljöfråga, inte minst i ett globalt
perspektiv då vatten är en bristvara i många länder. Djuruppfödning kräver mycket mer vatten
än växtodling. Till exempel behövs runt 1000 liter vatten för att odla ett kilo rotfrukter eller
baljväxter, medan det för framställningen av ett kilo nötkött kan krävas över 15 000 liter
vatten.11
Globalt sett har animalieproduktionen stor påverkan på miljön. Den tar stora arealer av
jordens landyta i anspråk, och nyanläggning av betesmarker och foderodling är en av de störst
bidragande orsakerna till att regnskog och savanner skövlas och plöjs upp. Av världens totala
landyta används ungefär en tredjedel till djurhållning. Stora delar av denna mark kan inte
användas för annat än bete. Den går inte att odla på. Tyvärr används inte bara sådan mark för
att föda djuren utan köttproduktionen tar också stora delar av den odlingsbara marken i
anspråk genom att foder odlas på åkern. Av den totala landytan på jorden utgörs 11 procent av
åkermark varav en tredjedel av åkermarken används för produktion av foder, till exempel i
form av spannmål, majs och soja. Av all spannmål som odlas i världen går cirka en tredjedel
till foder. I Sverige är motsvarande siffror än högre. Foder odlas på 70 procent av åkerarealen
och 50 procent av spannmålen går till foder...12"
11 Michael Löfroth (2007), Virtuellt vatten, Eko nr 2, s. 31 (WWF), och SIWI (2003), Let it Reign: The New Water Paradigm for Global Food Security, s. 3
12 Livsmedelsverket, På väg mot miljöanpassade kostråd
"KÖTTET OCH MILJÖN
Svenskt jordbruk har över de senaste hundra åren genomgått en stor omvandling. Inte minst
har det skett en ökad specialisering; fler företag har antingen bara växtodling eller i stort sett
bara djurhållning. Det är ekonomiskt rationellt, men innebär också att fördelningen av till
exempel djurgödsel är ojämn över landet och att foder transporteras långa sträckor från
växtodlingsföretag till djurtäta områden.
En av de negativa miljökonsekvenserna av köttproduktionen är övergödning. Enligt
genomförda livscykelanalyser sker en mycket stor del av utsläppen av övergödande ämnen
fram tills dess att produkten lämnar gårdsgrinden, i form av kväveläckage från åkermarken
och ammoniak från djurgödseln. Mest utsatt är därför de områden som har en hög
koncentration av djurproduktion, framför allt Skåne och Västkusten. Även jordtypen spelar
roll - sandjordar är mer läckagebenägna - liksom medeltemperaturen – läckagen blir mindre i
norr där det är kallare.
Vattenåtgången vid animalieproduktionen är en stor miljöfråga, inte minst i ett globalt
perspektiv då vatten är en bristvara i många länder. Djuruppfödning kräver mycket mer vatten
än växtodling. Till exempel behövs runt 1000 liter vatten för att odla ett kilo rotfrukter eller
baljväxter, medan det för framställningen av ett kilo nötkött kan krävas över 15 000 liter
vatten.11
Globalt sett har animalieproduktionen stor påverkan på miljön. Den tar stora arealer av
jordens landyta i anspråk, och nyanläggning av betesmarker och foderodling är en av de störst
bidragande orsakerna till att regnskog och savanner skövlas och plöjs upp. Av världens totala
landyta används ungefär en tredjedel till djurhållning. Stora delar av denna mark kan inte
användas för annat än bete. Den går inte att odla på. Tyvärr används inte bara sådan mark för
att föda djuren utan köttproduktionen tar också stora delar av den odlingsbara marken i
anspråk genom att foder odlas på åkern. Av den totala landytan på jorden utgörs 11 procent av
åkermark varav en tredjedel av åkermarken används för produktion av foder, till exempel i
form av spannmål, majs och soja. Av all spannmål som odlas i världen går cirka en tredjedel
till foder. I Sverige är motsvarande siffror än högre. Foder odlas på 70 procent av åkerarealen
och 50 procent av spannmålen går till foder...12"
11 Michael Löfroth (2007), Virtuellt vatten, Eko nr 2, s. 31 (WWF), och SIWI (2003), Let it Reign: The New Water Paradigm for Global Food Security, s. 3
12 Livsmedelsverket, På väg mot miljöanpassade kostråd
Järn-myten.
Många blandkostare tror att det är en omöjlighet för veganer att få i sig adekvata mängder järn, i och med att vi inte äter sådant som många av dem anser är de enda källorna till järn, dvs kött. Detta handlar inte om något annat än okunskap och lögner.
Järn är vad som behövs för att kroppen ska kunna skapa hemoglobin. Hemoglibon är de röda blodkropparna som transporterar syret från lungorna ut till kroppens celler (järn finns även i flera ställen av kroppen t.ex. i form av myoglobin, vilket är det som färgar våra muskler röda).
Det finns två olika sorters järn: Hemjärn och icke-hemjärn. Hemjärn finns enbart i animalier och järnet man kan få i sig från att äta djur är till ung. 40% hemjärn. Icke-hemjärn finns i vegetabilier och finns även i djurs "järndepåer".
I och med att hemjärn är det järn som förknippas med att äta djur så utgår många blandkostare från att det enbart finns en sorts järn och att man endast kan få i sig det genom att äta djur (eller så tror de att vegetabilier är så järnfattiga att man måste äta otroliga mängder för att få i sig adekvata mängder järn). Nu är det ju faktiskt så att uppskattningsvis 90% av det järn den genomsnittlige (dvs blandkostare) får i sig genom kosten faktiskt är icke-hemjärn. Så att påstå att det enda sättet att få i sig järn är genom att äta kött (med anledning av att det är enda källan till hemjärn) är alltså väldigt felaktig.
Icke-hemjärn är lite svårare för kroppen att ta upp, men det finns knep för att öka kroppens absorbtionsförmåga gällande järn: Det har t.ex. visat sig att vitamin C kan öka kroppens förmåga att absorbera järn och även dämpa de negativa effekterna t.ex. fytater har på järnupptaget (mer om fytater och andra hämmande substanser kommande inlägg). En forskare vid namn Leif Hallberg och hans kollegor har undersökt sambandet mellan intaget av vitamin C och järnupptag. De har visat att om innehållet i en traditionell västerländsk måltid fördubblas så ökar upptaget av järn med 0.1mg för personer utan järndepåer och 0.3mg hos de som har järndepåer.* Det finns även forskningsresultat som visat att intaget av vitamin C kan ha en än mer stimulerande effekt hos vegetarianer/veganer vars kost enbart består av den med svårupptagliga formen av järn (alltså icke-hemjärn).**
Leif Hallberg och en annan forskare vid namn Rossander gjorde 1984 en undersökning för att utröna hur man skulle kunna öka järnupptaget i en typisk latin-amerikansk måltid bestående av majs, ris och svarta bönor.
Man upptäckte att om man lade till 75g kött till måltiden ökade järnupptaget med 0.17-0.45mg. Men om man lade till blomkål innehållande 65mg vitamin C till måltiden ökade järnupptaget med 0.17-0.65mg, vilket betydde att järnupptaget var mer än tre gånger så stort som det varit om man ätit enbart majs, ris och svarta bönor.***
Vitamin C är alltså det bästa att inkludera i en vegansk måltid för att maximera sitt järnupptag (gäller även andra kostvanor, så som blandkost). Enligt Leif Hallberg bör en vegetarisk/vegansk kost innehålla minst 75mg vitamin C för att man ska maximera sitt järnupptag (75mg vitamin C motsvarar ung. ett glas med 2dl apelsinjuice). Genom att tillföra minst 75mg vitamin C till sin måltid så blir upptaget av järn tre till fyra gånger så stort jämfört med om man inte skulle inkludera någon vitamin C i sin måltid.*1
Vitamin C är även viktigt för vegetarianer/veganer (och blandkostare för den delen) som röker, då rökning ökar kroppens behov av just detta vitamin.
Här är en tabell tagen ur boken "Vegansk näringslära på vetenskaplig grund", som visar hur man kan på en normal dag utan problem kan få i sig en adekvat mängd järn genom vegansk kost:
"Produkt mg järn mg vitamin C
4 skivor fullkornsbröd/knäckebröd 2,4 0
250 g kokt pasta 1,25 0
40g fiberhavregryn 2,2 0
100 g kokta bönor/linser 2,3 0
50 g tofu 0,95 0
2 dl sojadryck 0,8 0
2 dl sesamdryck 3,2 0
20 g frön/nötter 1,3 0
1 apelsin 0,21 55,7
3 stycken torkade fikon 1,32 0
100 g bär 0,6 33
200 g spenat/kål/broccoli 1,6 66
100 g övriga grönsaker/rotfrukter 0,65 30
Totalt Totalt
18,8mg 185mg"**1
Jag vill återigen påminna om att tabeller som denna inte behövs följas slaviskt, utan det finns självklart andra sätt att få i sig mer än tillräckliga mängder järn; jag skriver med tabellen mer som ett bra rättesnöre för den som är osäker. Och återigen vill jag puscha lite på att folk borde gå till sitt bibliotek och låna boken Vegansk näringslära på vetenskaplig grund, Björn Pettersson, 2005 (vegetarianer och veganer som blandkostare), då den hjälpt iallafall mig och gett mig otroligt mycket bra och matnyttig kunskap om de viktigaste mineralerna och vilka hämmande substanser man skall undvika och hur man minskar/eliminerar dem.
Sammanfattningsvis:
Och som alltid, mina systrar och bröder: Ett samhälle fritt från förtryck kan enbart byggas på kärlek och respekt!
Ha det riktigt underbart nu, alla ni som läser min blogg, och jag hoppas att jag kunnat bistå med iallafall lite nyttig kunskap.
Källor:
* R.S. Gibson med flera. Dietary strategies to improve the iron and zinc nutriture of young women following a vegetarian diet. Plant Foods Human Nutrition 51:1-16, 1997.
** R.S. Gibson med flera. Dietary strategies to improve the iron and zinc nutriture of young women following a vegetarian diet. Plant Foods Human Nutrition 51:1-16, 1997.
*** Hallberg, L. & Rosasnder, L. Improvment of iron nutrition in developing countries: comparison of adding meat, soy protein, ascorbic acid, citric acid and ferrous sulphate on iron absorbtion from a simple Latin American-type of meal. Am J Clin Nutr 1984 Apr; 39 (4): 577-83.
*1 Tabellen taget direkt ur boken "Vegansk näringslära på vetenskaplig grund, Björn Pettersson, 2005 (HÄLSAböcker/Energica Förlag AB).
Järn är vad som behövs för att kroppen ska kunna skapa hemoglobin. Hemoglibon är de röda blodkropparna som transporterar syret från lungorna ut till kroppens celler (järn finns även i flera ställen av kroppen t.ex. i form av myoglobin, vilket är det som färgar våra muskler röda).
Det finns två olika sorters järn: Hemjärn och icke-hemjärn. Hemjärn finns enbart i animalier och järnet man kan få i sig från att äta djur är till ung. 40% hemjärn. Icke-hemjärn finns i vegetabilier och finns även i djurs "järndepåer".
I och med att hemjärn är det järn som förknippas med att äta djur så utgår många blandkostare från att det enbart finns en sorts järn och att man endast kan få i sig det genom att äta djur (eller så tror de att vegetabilier är så järnfattiga att man måste äta otroliga mängder för att få i sig adekvata mängder järn). Nu är det ju faktiskt så att uppskattningsvis 90% av det järn den genomsnittlige (dvs blandkostare) får i sig genom kosten faktiskt är icke-hemjärn. Så att påstå att det enda sättet att få i sig järn är genom att äta kött (med anledning av att det är enda källan till hemjärn) är alltså väldigt felaktig.
Icke-hemjärn är lite svårare för kroppen att ta upp, men det finns knep för att öka kroppens absorbtionsförmåga gällande järn: Det har t.ex. visat sig att vitamin C kan öka kroppens förmåga att absorbera järn och även dämpa de negativa effekterna t.ex. fytater har på järnupptaget (mer om fytater och andra hämmande substanser kommande inlägg). En forskare vid namn Leif Hallberg och hans kollegor har undersökt sambandet mellan intaget av vitamin C och järnupptag. De har visat att om innehållet i en traditionell västerländsk måltid fördubblas så ökar upptaget av järn med 0.1mg för personer utan järndepåer och 0.3mg hos de som har järndepåer.* Det finns även forskningsresultat som visat att intaget av vitamin C kan ha en än mer stimulerande effekt hos vegetarianer/veganer vars kost enbart består av den med svårupptagliga formen av järn (alltså icke-hemjärn).**
Leif Hallberg och en annan forskare vid namn Rossander gjorde 1984 en undersökning för att utröna hur man skulle kunna öka järnupptaget i en typisk latin-amerikansk måltid bestående av majs, ris och svarta bönor.
Man upptäckte att om man lade till 75g kött till måltiden ökade järnupptaget med 0.17-0.45mg. Men om man lade till blomkål innehållande 65mg vitamin C till måltiden ökade järnupptaget med 0.17-0.65mg, vilket betydde att järnupptaget var mer än tre gånger så stort som det varit om man ätit enbart majs, ris och svarta bönor.***
Vitamin C är alltså det bästa att inkludera i en vegansk måltid för att maximera sitt järnupptag (gäller även andra kostvanor, så som blandkost). Enligt Leif Hallberg bör en vegetarisk/vegansk kost innehålla minst 75mg vitamin C för att man ska maximera sitt järnupptag (75mg vitamin C motsvarar ung. ett glas med 2dl apelsinjuice). Genom att tillföra minst 75mg vitamin C till sin måltid så blir upptaget av järn tre till fyra gånger så stort jämfört med om man inte skulle inkludera någon vitamin C i sin måltid.*1
Vitamin C är även viktigt för vegetarianer/veganer (och blandkostare för den delen) som röker, då rökning ökar kroppens behov av just detta vitamin.
Här är en tabell tagen ur boken "Vegansk näringslära på vetenskaplig grund", som visar hur man kan på en normal dag utan problem kan få i sig en adekvat mängd järn genom vegansk kost:
"Produkt mg järn mg vitamin C
4 skivor fullkornsbröd/knäckebröd 2,4 0
250 g kokt pasta 1,25 0
40g fiberhavregryn 2,2 0
100 g kokta bönor/linser 2,3 0
50 g tofu 0,95 0
2 dl sojadryck 0,8 0
2 dl sesamdryck 3,2 0
20 g frön/nötter 1,3 0
1 apelsin 0,21 55,7
3 stycken torkade fikon 1,32 0
100 g bär 0,6 33
200 g spenat/kål/broccoli 1,6 66
100 g övriga grönsaker/rotfrukter 0,65 30
Totalt Totalt
18,8mg 185mg"**1
Jag vill återigen påminna om att tabeller som denna inte behövs följas slaviskt, utan det finns självklart andra sätt att få i sig mer än tillräckliga mängder järn; jag skriver med tabellen mer som ett bra rättesnöre för den som är osäker. Och återigen vill jag puscha lite på att folk borde gå till sitt bibliotek och låna boken Vegansk näringslära på vetenskaplig grund, Björn Pettersson, 2005 (vegetarianer och veganer som blandkostare), då den hjälpt iallafall mig och gett mig otroligt mycket bra och matnyttig kunskap om de viktigaste mineralerna och vilka hämmande substanser man skall undvika och hur man minskar/eliminerar dem.
Sammanfattningsvis:
- Den mesta delen av det järn man får i sig som blandkostare (ung. 90%) består av icke-hemjärn, vilket är det järn som vegetarianer/veganer får i sig genom vegetabilisk kost.
- Vegetarianer/veganer likväl som blandkostare vinner mycket på att tillföra en C-vitaminkälla till sina måltider (t.ex. apelsin, bär, blomkål, osv).
- Rökning ökar behovet av vitamin C, vilket det gör det extra viktigt för alla rökare, oavsett kosthållning, att tillföra vitamin C till sin kost.
- Att tro att det är någon sorts omöjlighet eller att det ens är svårt för vegetarianer och veganer att få i sig en adekvat mängd järn är att vara felinformerad och beror på bristande kunskap i grundläggande näringslära.
Och som alltid, mina systrar och bröder: Ett samhälle fritt från förtryck kan enbart byggas på kärlek och respekt!
Ha det riktigt underbart nu, alla ni som läser min blogg, och jag hoppas att jag kunnat bistå med iallafall lite nyttig kunskap.
Källor:
* R.S. Gibson med flera. Dietary strategies to improve the iron and zinc nutriture of young women following a vegetarian diet. Plant Foods Human Nutrition 51:1-16, 1997.
** R.S. Gibson med flera. Dietary strategies to improve the iron and zinc nutriture of young women following a vegetarian diet. Plant Foods Human Nutrition 51:1-16, 1997.
*** Hallberg, L. & Rosasnder, L. Improvment of iron nutrition in developing countries: comparison of adding meat, soy protein, ascorbic acid, citric acid and ferrous sulphate on iron absorbtion from a simple Latin American-type of meal. Am J Clin Nutr 1984 Apr; 39 (4): 577-83.
*1 Tabellen taget direkt ur boken "Vegansk näringslära på vetenskaplig grund, Björn Pettersson, 2005 (HÄLSAböcker/Energica Förlag AB).
tisdag 4 oktober 2011
Ett liv som gris, filmat av Djurrättsalliansen.
Här är en video som Djurrättsalliansen under två år filmat på ett flertal svenska grisfarmer.
Jag får be om ursäkt för språket, men världens bästa djursskyddslagar? My ass!
Detta är en video som jag tycker att hela sveriges befolkning borde se, så att folk inser vad som faktiskt ligger bakom julskinkan på bordet eller fläskbitarna och baconet de trycker i sig.
Jag vill varna känsliga tittare för väldigt starka bilder!
I Sverige mördas varje år 3000000 grisar*, och få vet beklagligt nog beklagligt nog inte vad som försiggår bakom dörrarna till de industriella uppfödningsanläggningarna. I den här videon visas verkligheten och den är långt ifrån vacker; grisar som ligger döda i sina stallar; griskultingar som slåss och skadar varandra; grisar som pga de sjuka förhållandena under vilka de tvingas leva, äter på sina döda familjemedlemmar.
Grisar är väldigt renliga djur, men tvingades på många av farmerna att leva i, och vara täckta av, sin egen avföring. Grisar behöver även material för att bygga ett tryggt bo för sig själv och sina barn, men på många av farmerna fanns inte ens hö att tillgå.
Djurrättsalliansen polisanmälde 92 grisfarmer, och en av dem var grisfarmen Blackstaby Gris AB, som anmäldes för brott mot djurskyddslagen på 12 punkter (farmen ägs av fd. ordföranden för Swedish Meats. Självklart lades förundersökningen ned, trots över 4 timmar filmat material och flera hundra bilder. Istället blev de två som vittnat om missförhållandena anmälda för olaga intrång, samtidigt som fd. ordföranden för Swedish Meats stämde Djurrättsalliansen på närmare en miljon(!) kronor.
Såhär får det verkligen inte gå till! När modiga, vackra människor vittnar om orätter och missförhållanden blir de åtalade, istället för att den som verkligen har felat får stå till svars för vad han gjort.
Du kan stödja vittnena och Djurrättsalliansen genom att klicka här.
Här är ännu en film som visar enbart grisfarmen Blackstaby Gris AB:
Jag vill återigen varna för starka bilder!
Jag får be om ursäkt för språket, men världens bästa djursskyddslagar? My ass!
Detta är en video som jag tycker att hela sveriges befolkning borde se, så att folk inser vad som faktiskt ligger bakom julskinkan på bordet eller fläskbitarna och baconet de trycker i sig.
Jag vill varna känsliga tittare för väldigt starka bilder!
I Sverige mördas varje år 3000000 grisar*, och få vet beklagligt nog beklagligt nog inte vad som försiggår bakom dörrarna till de industriella uppfödningsanläggningarna. I den här videon visas verkligheten och den är långt ifrån vacker; grisar som ligger döda i sina stallar; griskultingar som slåss och skadar varandra; grisar som pga de sjuka förhållandena under vilka de tvingas leva, äter på sina döda familjemedlemmar.
Grisar är väldigt renliga djur, men tvingades på många av farmerna att leva i, och vara täckta av, sin egen avföring. Grisar behöver även material för att bygga ett tryggt bo för sig själv och sina barn, men på många av farmerna fanns inte ens hö att tillgå.
Djurrättsalliansen polisanmälde 92 grisfarmer, och en av dem var grisfarmen Blackstaby Gris AB, som anmäldes för brott mot djurskyddslagen på 12 punkter (farmen ägs av fd. ordföranden för Swedish Meats. Självklart lades förundersökningen ned, trots över 4 timmar filmat material och flera hundra bilder. Istället blev de två som vittnat om missförhållandena anmälda för olaga intrång, samtidigt som fd. ordföranden för Swedish Meats stämde Djurrättsalliansen på närmare en miljon(!) kronor.
Såhär får det verkligen inte gå till! När modiga, vackra människor vittnar om orätter och missförhållanden blir de åtalade, istället för att den som verkligen har felat får stå till svars för vad han gjort.
Du kan stödja vittnena och Djurrättsalliansen genom att klicka här.
Här är ännu en film som visar enbart grisfarmen Blackstaby Gris AB:
Jag vill återigen varna för starka bilder!
måndag 3 oktober 2011
Kalcium-myten.
Man blir hela sin barndom matad med tanken på att det inte går att få i sig fullgott med kalcium om man inte dricker komjölk, och i skolmatsalar står det inte allt för sällan "Mjölk ger starka ben" på mjölkautomaterna.
Men nu är det ju faktiskt så att det nästan enbart är européer (vita människor) som dricker mjölk in i vuxen ålder; i många asiatiska länder är laktosintoleransen bland vuxna nära 100%. *
Många anser att dricka komjölk är något helt naturligt och ser inget fel i det alls. Att säga att det är naturligt är absolut inget argument som står särskilt motkraftigt ens mot den mildaste moralisk granskning, då människan är det enda djuret som indirekt diar en annan art. Och att dia en annan art är då inget jag kan se som särskilt naturligt, speciellt inte när de individer som berövas på sin mjölk stängs in och tvingas att kalva, separeras från sin avkomma och sedan bli mjölkad av maskiner som sliter hårt på både juver och spenar.
Många väljer att skilja på mjölkindustrin och köttindustrin, men det är faktiskt så att 65% av nötköttet kommer från djur inom mjölkindustrin.** Och omkring 55% av djuren inom mjölkindustrin står bundna inomhus större delen av året.***
Men, för att återgå till det ursprungliga ämnet för detta inlägg: Kalcium-myten:
Något som väldigt få människor vet att uttrycket "Mjölk ger starka ben" kan vara väldigt bedrägligt; ett högt intag av protein, särskilt animaliskt, kan göra att att kalcium löses ut ur benstommen och utsöndras i urinen.
Att detta sker beror på att animaliskt protein är väldigt koncentrerat och innehåller höga halter av svavelhaltiga aminosyror, som agerar syrabildande i kroppen. Dessa syror måste kroppen neutralisera genom att blanda det med baser, och ett ämne som väldigt effektivt gör syror med basiska är just kalcium; även en produktion av ammoniak som sker i njurarna funkar väldigt bra för att neutralisera syror, men det finns en begränsad mängd av ammoniak, och gränsen för hur mycket ammoniak kroppen kan använda överskrids lätt om man lever på en kost rik på animaliskt protein. Därför löser kroppen ut kalcium där det finns en "buffert" av kalcium, nämligen ben och tänder. Kalciumet som använts för att neutralisera syrorna försvinner sedan ut i urinen. Detta fenomen kallas i medicinska termer för Protein induced hypercalciuria. Det är förvisso främst intag av kött; fisk, fågel, nöt, fläsk och ägg som har denna kalciumutsöndrande effekt, men de flesta som dricker mjölk äter ju även kött och ägg.*1
Men det bör dock påpekas att spannmålsprodukter, fröer och nötter innehåller höga halter svavelhaltiga aminosyror.
I en undersökning som gjordes visade det sig att försökspersoner som åt 95g animaliskt protein om dagen behövde ett intag av 800mg kalcium för att hålla en positiv kalciumbalans (intaget är större än förlusten), och när proteinintaget höjdes till 142g per dag visades negativ kalciumbalans (förlusten är större än intaget) även vid så höga intag som 1400mg kalcium per dag.**1
Det har även gjorts en annan undersökning där personerna (unga vuxna) där sojaprodukter (tofu och sojamjölk) var den huvudsakliga proteinkällan och då behöll personerna i studien positiv kalciumbalans vid så lågt kalciumintag som 457mg per dag, även då proteinintaget var så högt som 90g per dag.
Undersökningens slutsats var således att: "Detta beror antagligen både på att tofu och sojamjölk innehåller lägre halter av svavelhaltiga aminosyror och på det höga fosforinnehållet i sojaproteinet".***1
År 1996 fann man i en studie "ett starkt samband mellan intaget av animaliskt protein och armfrakturer, medan inget samband mellan vegetabiliskt protein och frakturer kunde påvisas". Man kunde påvisa att kvinnor som åt kött 5 gånger i veckan eller mer hade löpte större risk att drabbas av frakturer i armarna än de som åt kött en gång i veckan eller mindre.*2
I Sverige äter den genomsnittlige personen 90g protein per dag, och ca 2/3 av proteinet i svenskarna kost är animaliskt, vilket kan ha stark negativ inverkan på proteinupptaget. Veganers intag av protein är däremot lägre och kommer uteslutande från vegetabilier. Men veganer använder sig ofta av sojaprodukter, vilket har en positiv verkan på kalciumupptaget, och dessa produkter ger även ett fullvärdigt protein, samt innehåller "en hel del kalcium samt östrogenliknande ämnen som visat sig kunna motverka uppkomsten av benskörhet".**2
"Studier visar att vegetarianer tar upp och behåller mer kalcium än icke-vegetarianer".***2
Här är en liten tabell som enkelt visar hur man kan tillgodose sitt kalciumbehov genom enbart vegansk kost: (Tabellen är tagen från boken "Vegansk näringslära på vetenskaplig grund, av Björn Petterson)
"Produkt mg kalcium
4 skivor fullkornsbröd 72
250 g kokt pasta 25
1 dl fiberhavregryn 23
100 g kikärtor/vita bönor 49-50
50 g tofu 64
2 dl sojadryck 38 (240 om
(alt berikad*) kalciumberikad)
2 dl sesamdryck 222
20 g nötter/frön 34
1 apelsin 48
3 torkade fikon 86
1 dl frysta hallon 19
200 g kål/broccoli/kronärtskocka 95
100 g grönsaker/rotfrukter 25
Totalt ca 800mg kalcium
*1000 om kalciumberikad"
Nu är det ju inte så att man slaviskt ska följa denna tabell, den är bara ett exempel. Sedan kan man ju göra ofantligt många variationer på mer eller mindre kalciumrika vegetabilier.
Jag äter absolut inte såhär duktigt, men det har mest att göra med att jag är en smula lat, och jag lider absolut ingen kalciumbrist.
Sammanfattning:
Ha det underbart alla där ute!
Och kom ihåg: Kärlek och respekt, för en bättre värld för både mänskliga och icke-mänskliga djur!
Källor:
*http://sv.wikipedia.org/wiki/Laktosintolerans
** Svensk Köttinformation (2011). Uppfödning av svensk nötboskap. Sidan besökt 2011-01-10.
Men nu är det ju faktiskt så att det nästan enbart är européer (vita människor) som dricker mjölk in i vuxen ålder; i många asiatiska länder är laktosintoleransen bland vuxna nära 100%. *
Många anser att dricka komjölk är något helt naturligt och ser inget fel i det alls. Att säga att det är naturligt är absolut inget argument som står särskilt motkraftigt ens mot den mildaste moralisk granskning, då människan är det enda djuret som indirekt diar en annan art. Och att dia en annan art är då inget jag kan se som särskilt naturligt, speciellt inte när de individer som berövas på sin mjölk stängs in och tvingas att kalva, separeras från sin avkomma och sedan bli mjölkad av maskiner som sliter hårt på både juver och spenar.
Många väljer att skilja på mjölkindustrin och köttindustrin, men det är faktiskt så att 65% av nötköttet kommer från djur inom mjölkindustrin.** Och omkring 55% av djuren inom mjölkindustrin står bundna inomhus större delen av året.***
Men, för att återgå till det ursprungliga ämnet för detta inlägg: Kalcium-myten:
Något som väldigt få människor vet att uttrycket "Mjölk ger starka ben" kan vara väldigt bedrägligt; ett högt intag av protein, särskilt animaliskt, kan göra att att kalcium löses ut ur benstommen och utsöndras i urinen.
Att detta sker beror på att animaliskt protein är väldigt koncentrerat och innehåller höga halter av svavelhaltiga aminosyror, som agerar syrabildande i kroppen. Dessa syror måste kroppen neutralisera genom att blanda det med baser, och ett ämne som väldigt effektivt gör syror med basiska är just kalcium; även en produktion av ammoniak som sker i njurarna funkar väldigt bra för att neutralisera syror, men det finns en begränsad mängd av ammoniak, och gränsen för hur mycket ammoniak kroppen kan använda överskrids lätt om man lever på en kost rik på animaliskt protein. Därför löser kroppen ut kalcium där det finns en "buffert" av kalcium, nämligen ben och tänder. Kalciumet som använts för att neutralisera syrorna försvinner sedan ut i urinen. Detta fenomen kallas i medicinska termer för Protein induced hypercalciuria. Det är förvisso främst intag av kött; fisk, fågel, nöt, fläsk och ägg som har denna kalciumutsöndrande effekt, men de flesta som dricker mjölk äter ju även kött och ägg.*1
Men det bör dock påpekas att spannmålsprodukter, fröer och nötter innehåller höga halter svavelhaltiga aminosyror.
I en undersökning som gjordes visade det sig att försökspersoner som åt 95g animaliskt protein om dagen behövde ett intag av 800mg kalcium för att hålla en positiv kalciumbalans (intaget är större än förlusten), och när proteinintaget höjdes till 142g per dag visades negativ kalciumbalans (förlusten är större än intaget) även vid så höga intag som 1400mg kalcium per dag.**1
Det har även gjorts en annan undersökning där personerna (unga vuxna) där sojaprodukter (tofu och sojamjölk) var den huvudsakliga proteinkällan och då behöll personerna i studien positiv kalciumbalans vid så lågt kalciumintag som 457mg per dag, även då proteinintaget var så högt som 90g per dag.
Undersökningens slutsats var således att: "Detta beror antagligen både på att tofu och sojamjölk innehåller lägre halter av svavelhaltiga aminosyror och på det höga fosforinnehållet i sojaproteinet".***1
År 1996 fann man i en studie "ett starkt samband mellan intaget av animaliskt protein och armfrakturer, medan inget samband mellan vegetabiliskt protein och frakturer kunde påvisas". Man kunde påvisa att kvinnor som åt kött 5 gånger i veckan eller mer hade löpte större risk att drabbas av frakturer i armarna än de som åt kött en gång i veckan eller mindre.*2
I Sverige äter den genomsnittlige personen 90g protein per dag, och ca 2/3 av proteinet i svenskarna kost är animaliskt, vilket kan ha stark negativ inverkan på proteinupptaget. Veganers intag av protein är däremot lägre och kommer uteslutande från vegetabilier. Men veganer använder sig ofta av sojaprodukter, vilket har en positiv verkan på kalciumupptaget, och dessa produkter ger även ett fullvärdigt protein, samt innehåller "en hel del kalcium samt östrogenliknande ämnen som visat sig kunna motverka uppkomsten av benskörhet".**2
"Studier visar att vegetarianer tar upp och behåller mer kalcium än icke-vegetarianer".***2
Här är en liten tabell som enkelt visar hur man kan tillgodose sitt kalciumbehov genom enbart vegansk kost: (Tabellen är tagen från boken "Vegansk näringslära på vetenskaplig grund, av Björn Petterson)
"Produkt mg kalcium
4 skivor fullkornsbröd 72
250 g kokt pasta 25
1 dl fiberhavregryn 23
100 g kikärtor/vita bönor 49-50
50 g tofu 64
2 dl sojadryck 38 (240 om
(alt berikad*) kalciumberikad)
2 dl sesamdryck 222
20 g nötter/frön 34
1 apelsin 48
3 torkade fikon 86
1 dl frysta hallon 19
200 g kål/broccoli/kronärtskocka 95
100 g grönsaker/rotfrukter 25
Totalt ca 800mg kalcium
*1000 om kalciumberikad"
Nu är det ju inte så att man slaviskt ska följa denna tabell, den är bara ett exempel. Sedan kan man ju göra ofantligt många variationer på mer eller mindre kalciumrika vegetabilier.
Jag äter absolut inte såhär duktigt, men det har mest att göra med att jag är en smula lat, och jag lider absolut ingen kalciumbrist.
Sammanfattning:
- Högt intag av protein, främst animaliskt protein, gör att kroppen löser ut kalcium ur benen som sedan utsöndras i urinen.
- Har man ett högt intag av animaliskt protein löper man större risk att få kalciumbrist och benskörhet än om ens protein enbart kommer från vegetabilier.
- Att använda sig av berikade drycker, såsom havredryck, sojadryck eller oberikad sesamdryck gör att man kan tillgodose sitt kalciumintag utan några större ansträngningar.
- Att man behöver dricka komjölk för att få i sig en adekvat mängd kalcium är inget annat än lögn och myt.
Ha det underbart alla där ute!
Och kom ihåg: Kärlek och respekt, för en bättre värld för både mänskliga och icke-mänskliga djur!
Källor:
*http://sv.wikipedia.org/wiki/Laktosintolerans
** Svensk Köttinformation (2011). Uppfödning av svensk nötboskap. Sidan besökt 2011-01-10.
fredag 2 september 2011
Veganism/vegetarianism.
Ett "argument" som folk ofta har när de motsätter sig en vegansk kost-/livshållning är att man som vegan inte får i sig alla de näringsämnen man behöver, andra argument är att djurens ändå kommer dö, oavsett om den enskilda individen avstår från att konsumera produkter som kommer från djur; argumenten är många, men oftast inte särskilt genomtänkta. Jag tänkte att jag skulle, med en liten inläggsserie, sticka hål på dessa argument, eller myter.
Jag tänkte börja med argumentet: "Djuren kommer dö, oavsett om den enskilde individen byter till en vegansk/vegetarisk kost-/livshållning!"
Till att börja med så bör det sägas att man genom att välja en vegansk livshållning indirekt räddar flera hundra djur under sin tid här på jorden. Enligt en beräkning av Djurens Rätt är det så att:
"En allätare bidrar i genomsnitt till att 14 fåglar och däggdjur dödas årligen.(1-8) Till det kommer uppskattningsvis 2000 fiskar per person.(9) Att det är så många beror på att antalet fiskar inte bara utgörs av dem som äts direkt av människor. Siffran inkluderar också de fiskar som använts som djurfoder, och alltså har ätits av de grisar, höns, kycklingar och odlade fiskar som varje allätare äter kött eller ägg ifrån."
Anledningen till att siffran gällande fiskar endast är uppskattat är för att det är väldigt svårt att beräkna ett mer exakt antal fiskar, då det inte finns någon utförlig statistik för hur många fiskar som fångas, "odlas", importeras, respektive exporteras. Och jag håller verkligen med Djurens Rätt i att det är
"ett tydligt tecken på vilken låg status fiskar har i vårt samhälle idag."
Räkor, musslor, kräftor, humrar, krabbor och andra havslevande djur och moluskdjur finns det ingen statistik gällande, eller ens uppskattningar om, antalet liv som årligen skördas.
Och i och med det att, oavsett om det gäller djur (mänskliga som icke-mänskliga), tyger, grönsaker, eller vad handelsvaran (för det är ju det som djuren ses som i vårt skruvade samhälle) må vara, styrs marknaden av efterfrågan och tillgång. Så om en enskild individ väljer att bojkotta (för veganism/vegetarianism är ju i grund och botten en bojkott) alla "produkter" som kommer från de djurutnyttjande industrierna så sänks alltså efterfrågan med en enhet. Får individen i fråga under sin livstid en eller två till individer att inse att det faktiskt är ett stort fel i att utnyttja djur och får de individerna att också bojkotta den djurutnyttjande industrins "produkter" så sänks ju efterfrågan med ytterligare en respektive två enheter.
Om hjulet rullar vidare så så sänks efterfrågan med allt fler och fler enheter, vilket leder att man till slut måste sänka utbudet av produkter skapade av djur för att inte gå med förlust pga produkter som måste slängas i och med den sänkta efterfrågan, vilket i slutändan leder till att djur faktiskt räddas av att man som enskild individ väljer en vegansk/vegetarisk kost-/livshållning. Det är ju så marknadens logik går. Självklart hade det varit önskvärt om det inte fanns en sådan marknad som vi för tillfället har, utan helst hade man ju sett att samhället var uppbyggt på en grund av socialism, solidaritet, kärlek och respekt, utan den s.k "fria marknaden", men nu ser samhället ut som det gör och det mest effektiva man själv kan göra är en total bojkott av den djurutnyttjande industrins "produkter"; för i slutändan leder det ju trots allt till att färre djur måste lida under människans tyranniska hand.
Kom ihåg bröder och systrar: Kärlek och respekt över alla världens gränser! Vi ska ej längre stå stilla och stampa, vi måste reagera, agera och gå framåt, framåt, framåt!
Källor:
1. Jordbruksverket (2007) Animalieproduktion. Års- och månadsstatistik - 2007:11.
2. Jordbruksverket. Värphönsregistret. Personligt meddelande 2007-02-12.
3. Sametinget (2007) Statistik över renslakt för slaktåret 2006/2007 (1/7 2006 – 30/6 2007). Dnr 2007-1800.
4. Jordbruksverket. Personligt meddelande 2006-11-07.
5. Jordbruksverket (2007) Års- och månadsstatistik – 2007:9.
6. Djurens Rätt (2005) Ur den jagades synvinkel – En rapport om djur som utsätts för lidande och död.
7. Svenska Jägareförbundets viltövervakning. Avskjutningsstatistik för svenska viltarter. Hemsida: http://www.jagareforbundet.se/Viltet/Viltovervakningen. Sidan besökt 2010-11-09.
8. LRF (2007) Kött 2006. LRFs Sammanställning av Svensk och Utländsk Marknadsstatistik för Kött. Hemsida: http://www.swedishmeats.com/web/1.0.1.0/109/K%C3%B6tt.pdf. Sidan besökt 2010-11-09.
Jag tänkte börja med argumentet: "Djuren kommer dö, oavsett om den enskilde individen byter till en vegansk/vegetarisk kost-/livshållning!"
Till att börja med så bör det sägas att man genom att välja en vegansk livshållning indirekt räddar flera hundra djur under sin tid här på jorden. Enligt en beräkning av Djurens Rätt är det så att:
"En allätare bidrar i genomsnitt till att 14 fåglar och däggdjur dödas årligen.(1-8) Till det kommer uppskattningsvis 2000 fiskar per person.(9) Att det är så många beror på att antalet fiskar inte bara utgörs av dem som äts direkt av människor. Siffran inkluderar också de fiskar som använts som djurfoder, och alltså har ätits av de grisar, höns, kycklingar och odlade fiskar som varje allätare äter kött eller ägg ifrån."
Anledningen till att siffran gällande fiskar endast är uppskattat är för att det är väldigt svårt att beräkna ett mer exakt antal fiskar, då det inte finns någon utförlig statistik för hur många fiskar som fångas, "odlas", importeras, respektive exporteras. Och jag håller verkligen med Djurens Rätt i att det är
"ett tydligt tecken på vilken låg status fiskar har i vårt samhälle idag."
Räkor, musslor, kräftor, humrar, krabbor och andra havslevande djur och moluskdjur finns det ingen statistik gällande, eller ens uppskattningar om, antalet liv som årligen skördas.
Och i och med det att, oavsett om det gäller djur (mänskliga som icke-mänskliga), tyger, grönsaker, eller vad handelsvaran (för det är ju det som djuren ses som i vårt skruvade samhälle) må vara, styrs marknaden av efterfrågan och tillgång. Så om en enskild individ väljer att bojkotta (för veganism/vegetarianism är ju i grund och botten en bojkott) alla "produkter" som kommer från de djurutnyttjande industrierna så sänks alltså efterfrågan med en enhet. Får individen i fråga under sin livstid en eller två till individer att inse att det faktiskt är ett stort fel i att utnyttja djur och får de individerna att också bojkotta den djurutnyttjande industrins "produkter" så sänks ju efterfrågan med ytterligare en respektive två enheter.
Om hjulet rullar vidare så så sänks efterfrågan med allt fler och fler enheter, vilket leder att man till slut måste sänka utbudet av produkter skapade av djur för att inte gå med förlust pga produkter som måste slängas i och med den sänkta efterfrågan, vilket i slutändan leder till att djur faktiskt räddas av att man som enskild individ väljer en vegansk/vegetarisk kost-/livshållning. Det är ju så marknadens logik går. Självklart hade det varit önskvärt om det inte fanns en sådan marknad som vi för tillfället har, utan helst hade man ju sett att samhället var uppbyggt på en grund av socialism, solidaritet, kärlek och respekt, utan den s.k "fria marknaden", men nu ser samhället ut som det gör och det mest effektiva man själv kan göra är en total bojkott av den djurutnyttjande industrins "produkter"; för i slutändan leder det ju trots allt till att färre djur måste lida under människans tyranniska hand.
Kom ihåg bröder och systrar: Kärlek och respekt över alla världens gränser! Vi ska ej längre stå stilla och stampa, vi måste reagera, agera och gå framåt, framåt, framåt!
Källor:
1. Jordbruksverket (2007) Animalieproduktion. Års- och månadsstatistik - 2007:11.
2. Jordbruksverket. Värphönsregistret. Personligt meddelande 2007-02-12.
3. Sametinget (2007) Statistik över renslakt för slaktåret 2006/2007 (1/7 2006 – 30/6 2007). Dnr 2007-1800.
4. Jordbruksverket. Personligt meddelande 2006-11-07.
5. Jordbruksverket (2007) Års- och månadsstatistik – 2007:9.
6. Djurens Rätt (2005) Ur den jagades synvinkel – En rapport om djur som utsätts för lidande och död.
7. Svenska Jägareförbundets viltövervakning. Avskjutningsstatistik för svenska viltarter. Hemsida: http://www.jagareforbundet.se/Viltet/Viltovervakningen. Sidan besökt 2010-11-09.
8. LRF (2007) Kött 2006. LRFs Sammanställning av Svensk och Utländsk Marknadsstatistik för Kött. Hemsida: http://www.swedishmeats.com/web/1.0.1.0/109/K%C3%B6tt.pdf. Sidan besökt 2010-11-09.
tisdag 16 augusti 2011
Om vi glömmer oss själv.
Om vi glömmer oss själva, vilka är vi då?
Om vi glömmer djuren, glömmer vi också oss själva då?
Ja, jag får nog lov att säga att vi gör det. I och med att vi själva är djur och inget annat så glömmer vi oss själva och vår egen historia om vi glömmer de icke-mänskliga djuren. Vi själva levde för inte så länge sedan kring Riftdalen i Afrika och gick på alla fyra. Vad gör oss då olika de djur som går på alla fyra nu? Vad ger oss rätten att döda och äta dessa djurs kroppar, eller bära dessa djurs hudar?
Något som slår mig varenda dag är den sjukliga apati det är som visar sig på olika sätt runt om på vår planet. Apati för fattiga, apati för sjuka, apati för vilseledda, apati för de icke-mänskliga djuren.
Vid mångt mer än ett tillfälle har jag sett min lillebror äta enbart köttfärsen när det äts tacos i mina föräldrars hem; det skulle aldrig falla honom in att faktiskt ta grönsaker tillsammans med färsen, och absolut inte ta grönsaker istället för färsen. Varje gång jag bevittnar detta, eller liknande fall, sitter jag och funderar för mig själv på om han verkligen skulle insistera på att slippa äta grönsakerna och enbart få äta köttfärsen när det bjuds på tacos om han verkligen visste vad historia som låg bakom färsen i hans tortillabröd. Och om jag skulle försöka visa honom eller mina föräldrar, eller nästan vem som helst för den delen, hur det ser ut på ett slakteri, eller under vilka förfärliga förhållanden djuren lever innan de sänds till sitt livs sista anhalt skulle de med all säkerhet bara vända bort huvudet och säga: "Usch, jag vill inte se. Det är så hemskt". Men sen skulle de utan betänkligheter fortsätta äta djurens lik.
Och jag tycker att det är denna "se ingen ondska-apatin" som färgar vårat samhälle i de allra flesta fall. Och om man tvingas se det onda och hemska så säger man bara "usch så hemskt. Så där ska det ju inte få gå till", men bryr sig faktiskt innerst inte. Det är en apati som får mig fysiskt illamående och gör ont ända in i själen.
Om vi glömmer folket i Syrien, Egypten och Turkiet (bara för att nämna några) som kämpar och dör för sina rättigheter; om vi glömmer djuren som dör i sin egen avföring varje dag, världen över; om vi glömmer katterna som blir gasade till döds i Göteborg bara för att de inte har en "ägare"; om vi glömmer de fattiga och utslagna som tigger sig till sitt dagliga bröd; om vi glömmer trebarnsmamman som varje dag sliter för att hålla ihop sin familj, sin ekonomi, sitt döda äktenskap och gömmer sin ångest i flaskan; om vi glömmer oss själva, vilka är vi då?
Min tro på att kärleken är den enda allsmäktiga kraften i vår värld blir stundvis rubbad och jag börjar tvivla. När jag ser och tänker på vad som händer ute i vår värld börjar jag tvivla; kommer kärleken verkligen att stå segrande ur denna kamp som utspelar sig framför oss? Ja, jag tror faktiskt att den kommer det. Även onda handlingar är handlingar av kärlek. Missriktad, förvriden och förvirrad kärlek; kärleken till pengar, kärleken till Gud, kärleken till sitt land, kärleken till sin nästa; all denna kärlek kan riktas fel och i ett fingerknäpp bli till hat och ondska. Vi måste lära oss att rikta vår kärlek till det som är gott och sant. Rikta den till att hjälpa och älska andra, hjälpa och älska oss själva, hjälpa och älska djuren.
Kom ihåg, hat och ondska är missriktad kärlek. Kom ihåg hur du riktar din kärlek.
Om vi glömmer djuren, glömmer vi också oss själva då?
Ja, jag får nog lov att säga att vi gör det. I och med att vi själva är djur och inget annat så glömmer vi oss själva och vår egen historia om vi glömmer de icke-mänskliga djuren. Vi själva levde för inte så länge sedan kring Riftdalen i Afrika och gick på alla fyra. Vad gör oss då olika de djur som går på alla fyra nu? Vad ger oss rätten att döda och äta dessa djurs kroppar, eller bära dessa djurs hudar?
Något som slår mig varenda dag är den sjukliga apati det är som visar sig på olika sätt runt om på vår planet. Apati för fattiga, apati för sjuka, apati för vilseledda, apati för de icke-mänskliga djuren.
Vid mångt mer än ett tillfälle har jag sett min lillebror äta enbart köttfärsen när det äts tacos i mina föräldrars hem; det skulle aldrig falla honom in att faktiskt ta grönsaker tillsammans med färsen, och absolut inte ta grönsaker istället för färsen. Varje gång jag bevittnar detta, eller liknande fall, sitter jag och funderar för mig själv på om han verkligen skulle insistera på att slippa äta grönsakerna och enbart få äta köttfärsen när det bjuds på tacos om han verkligen visste vad historia som låg bakom färsen i hans tortillabröd. Och om jag skulle försöka visa honom eller mina föräldrar, eller nästan vem som helst för den delen, hur det ser ut på ett slakteri, eller under vilka förfärliga förhållanden djuren lever innan de sänds till sitt livs sista anhalt skulle de med all säkerhet bara vända bort huvudet och säga: "Usch, jag vill inte se. Det är så hemskt". Men sen skulle de utan betänkligheter fortsätta äta djurens lik.
Och jag tycker att det är denna "se ingen ondska-apatin" som färgar vårat samhälle i de allra flesta fall. Och om man tvingas se det onda och hemska så säger man bara "usch så hemskt. Så där ska det ju inte få gå till", men bryr sig faktiskt innerst inte. Det är en apati som får mig fysiskt illamående och gör ont ända in i själen.
Om vi glömmer folket i Syrien, Egypten och Turkiet (bara för att nämna några) som kämpar och dör för sina rättigheter; om vi glömmer djuren som dör i sin egen avföring varje dag, världen över; om vi glömmer katterna som blir gasade till döds i Göteborg bara för att de inte har en "ägare"; om vi glömmer de fattiga och utslagna som tigger sig till sitt dagliga bröd; om vi glömmer trebarnsmamman som varje dag sliter för att hålla ihop sin familj, sin ekonomi, sitt döda äktenskap och gömmer sin ångest i flaskan; om vi glömmer oss själva, vilka är vi då?
Min tro på att kärleken är den enda allsmäktiga kraften i vår värld blir stundvis rubbad och jag börjar tvivla. När jag ser och tänker på vad som händer ute i vår värld börjar jag tvivla; kommer kärleken verkligen att stå segrande ur denna kamp som utspelar sig framför oss? Ja, jag tror faktiskt att den kommer det. Även onda handlingar är handlingar av kärlek. Missriktad, förvriden och förvirrad kärlek; kärleken till pengar, kärleken till Gud, kärleken till sitt land, kärleken till sin nästa; all denna kärlek kan riktas fel och i ett fingerknäpp bli till hat och ondska. Vi måste lära oss att rikta vår kärlek till det som är gott och sant. Rikta den till att hjälpa och älska andra, hjälpa och älska oss själva, hjälpa och älska djuren.
Kom ihåg, hat och ondska är missriktad kärlek. Kom ihåg hur du riktar din kärlek.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)