söndag 13 november 2011

Grisar dör när människan leker gud.

Nu tänkte jag göra ett insticksinlägg innan jag går vidare med att skriva om hämmande substanser, för det är ord som är i mycket mer skriande behov av att bli skrivna.
Häromdagen gick jag ned på stan, som jag brukar göra lite då och då, och möttes av en syn som gjorde mig så förbannad att jag nästan började gråta. Jag står vid ett övergångsställe och väntar på att jag ska få gå över och framför mig ser jag en lastbil märk "djurtransport". Bak på lastbilen ser jag flak som närmast kan liknas vid de tågtransporter som judar transporterades i i nazi-tyskland; kala väggar med galler istället för fönster. Där står grisarna inträngda till bristningsgränsen, utan stimuli och utan värme. Jag ser deras små öron sticka upp bakom gallret, jag måste bita mig i läppen och hejda mig själv från att springa fram till lastbilen och slita ut chauffören och säga några sanningens ord.
Varje år mördas omkring 3000000 grisar i Sverige*, och så många som nära 160000** av dem självdör under de långa och skoningslösa transporterna. 
Grisarnas liv präglas av leda, trängsel och slutligen död, endast för att kittla människans smaklökar, och jag frågar mig själv: Hur kan det komma sig att jag och mina systrar och bröder inom djurrättsrörelsen ser, och försöker agera på, denna orättvisa, medans den går helt obemärkt förbi de flesta?
Det gör mig otroligt ledsen och äcklad över att de flesta människor i världen skiter högaktligen i hur grisar och andra icke-mänskliga djur har det; de allra flesta reflekterar inte ens över tanken på att de äter döda djur, eller frågan om varför de anser sig stå över djuren och har rätt att döda och äta dem.

Jag har den senaste tiden börjat, när jag är på privatfester eller liknande, fråga folk, som jag vet äter kött, varför de anser sig stå över djuren, och vad det är som säger dem att de har rätt att bestämma över djuren; vad det är som ger dem rätten att leka gud.. De allra flesta har inget som helst svar på mina frågor, utan de flesta svaren brukar vara i stil med: "För att det är gott", "för att vi är människor", eller liknande (i min mening) idiotiska svar.
Enda sedan det kapitalisktiska systemet började ta stryptag på världen har folk blivit systematiskt hjärntvättade med både det ena och det andra. En av sakerna är just att vi äter kött för att vi måste göra det, annars blir man sjuk eller dör. Andra saker kan vara sånt som att kapitalismen är något vackert och är till gagn för hela världen. Men varje gång jag tänker på dessa saker kommer jag alltid fram till frågan: Hur kan det komma sig att jag och mina systrar och bröder inom djurrättsrörelsen ser, och försöker agera på, denna orättvisa, medans den går helt obemärkt förbi de flesta?
Jag kan verkligen inte få huvudet runt hur detta kommer sig, och det gör mig otroligt ledsen.
Människor har "snygga" djur som husdjur (katter, hundar, kaniner, marsvin), och säger i många fall att djuren är som familjemedlemmar, och folk tycker att det är vederstyggligt när de får höra om att man äter katter och hundar i exempelvis Asien. Vad är det som gör att folk gör skillnad på djur och djur?
Det är många som har kaniner som "husdjur" och gråter sina hjärtan ur sig ifall något skulle hända dem, eller om de skulle dö, men sedan skiter de blankt i ifall de råkar köra på en hare med sin bil.
Varför?

Jag sitter och läser på jordbruksverkets hemsida om slakt och slaktregler och där står följande: "Djuren får inte slås, sparkas på eller lyftas på ett sätt som orsakar smärta och lidande."*, lite längre ned på samma sida står det om hur de olika djuren som slaktas får "bedövas", och där står som följer: "Höns får bedövas med bultpistol, kulvapen, elektricitet och koldioxid samt i vissa fall slag i huvudet. Övriga fjäderfän och kaniner får bedövas med bultpistol, kulvapen, elektricitet samt i vissa fall slag i huvudet.".***
Jag undrar lite hur det är tänkt här, hur djur inte får behandlas på ett sätt "som orsaker smärta och lidande", men att fjäderfän och kaniner får "bedövas" genom slag i huvudet; hur kan de veta att den s.k. bedövningen tar varje gång de slår en hönas huvud mot golvet, eller hur de nu bär sig åt? Eller är det okej att göra lite som man vill med reglerna just när det är i "bedövningssyfte"?
Vidare står det även att man får fixera djuren bl.a genom "fasthållning av djurets huvud med en grimma eller liknande vid mekanisk bedövning", och "manuell fasthållning av mindre djur".
Jag förstår inte riktigt hur man ska applicera dessa reglerna i kombination med regeln "Djuren får inte slås, sparkas på eller lyftas på ett sätt som orsakar smärta och lidande."***
Hur hade de tänkt sig att manuellt hålla fast ett mindre djur utan att det åsamkar djuret smärta? Med allra största sannolikhet bör ju djuret sparka och slåss för att komma loss och fly och med det kommer ju även att personen i fråga som håller fast måste ta i mer och mer för att djuret inte ska slita sig och man kan ju räkna ut med lilltån att detta åsamkar djuret både fysisk och psykisk smärta och stress. Jag förstår inte.
(Jag ber om ursäkt för att jag använder ordet "djuret" mycket, men jag skriver med deras ord, då jag tyckte att det var passande för inlägget, fastän jag vet att det vanligtvis är ett mycket dåligt ordval). 

Jag läser även om regler om under vilka förhållanden (i det här fallet) grisar ska hållas, och jag kan inte sluta undra över varför de hela tiden använder begreppet "dina grisar"; "
Om någon av dina grisar blir sjuka", "Dina grisar ska hållas och skötas i en", osv.**** Vem är det som bestämt att de grisarna är någon annans och inte sina egna? Mycket märkligt, tycker jag. Undra om VD:ar får liknande regler att förhålla sig till där det står: "Om någon av dina människor blir sjuka", "Dina människor ska hållas och skötas i en"..


Om det är någon som har några bra svar till mig, så tveka inte att skriva.
Jag känner mig helt nedslagen och otroligt ledsen över att världen ser ut som den gör, och det går inte en dag utan att jag tänker på alla de människor och djur som lider p.g.a människans godtyckliga beteenden.

Till alla er som går i tankar om att göra något för att hjälpa djuren, men tänker att "jag gör det imorrn", vill jag kort och gott säga: Lev din revolution idag, morgondagen finns inte; starta en blogg, börja skänka pengar till någon djurrättsrörelse, befria hönor och minkar, oskadliggör slakteriutrustning, gör vad ni känner behövs göras för att nå det samhälle vi strävar efter, så länge det inte är någon kännande varelse till harm. Jag stödjer civil olydnad helt och fullt, men det får aldrig skada någon kännande varelse, varken de man fritar eller de som man fritar dem ifrån!

Lev väl och gå, vart ni än må gå, med kärlek!



Källhänvisning:
 *   Jordbruksverkets statistikdatabas (2010) Animalieproduktion - slakt 2009. 
**   Livsmedelsverket. Personligt meddelande 2010-12-01, Livsmedelsverket. Personligt meddelande 2011-02-09, Swedish Meats (2005, 2006) Miljö- och etikredovisning.
*** http://www.jordbruksverket.se/amnesomraden/djur/slaktochannanavlivning/slaktvidslakteri.4.37cbf7b711fa9dda7a18000200.html
****  http://www.jordbruksverket.se/amnesomraden/djur/grisar/skotsel.4.7a446fa211f3c824a0e80006.html

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar