söndag 29 april 2012

Stor demonstration mot SMI, Stockholm!

 



Skriver bara lite kort nu; mer kommer när jag har tid att sätta mig ner och författa något bra.
I kortfattning: Jag och fyra till medlemmar från DRA Borås åkte upp till Stockholm för att delta på den stora årliga demonstrationen mot SMI (nuvarande Astrid Fagraeus Laboratorium), vilket vi gjorde och jag anser faktiskt att det var en otroligt lyckad demonstration!

Nu har jag äntligen tid och ro till att sätta mig ner och skriva.
Demonstrationen i Stockholm var enligt mig och många andra väldigt lyckad med många och engagerade deltagare. Blev särskilt imponerad av vår egen Lisa Berlin som tveklöst greppade megafonen och skrek ut sin frustration och fick folkmassan med sig. Stoort Big Up till Lisa!

När tåget kommit fram till SMI hölls tal av bland annat Daniel, från Sthlms-gruppen och veterinären och djurrättsaktivisten Andre Menache - som även höll ett väldigt intressant och inspirerande seminarium om hur man på bästa sätt pratar om djurförsök i djurrättsliga sammanhang.

Här följer några av mina egna, ganska dåliga, bilder från demonstrationen.
Vill du se fler, bättre bilder, kolla in dem på: http://www.facebook.com/Djurrattsalliansen.
Det finns även en video från demonstrationen som du kan kolla på genom att klicka här. 







Ha det underbart ute i vårvädret!
Och kom ihåg: kärlek och respekt bygger ett vackrare samhälle, och glöm inte att ett leende smittar av sig!

Kärleken övervinner allt!

tisdag 17 april 2012

DRA-demo i Borås!

Nu var det på tok för länge sedan jag skrev i den här bloggen; jag drar mig själv i örat och skriker vänligt men bestämt kom igen!

Nu skriver jag iallafall, och detta gör jag med anledning av Djurrättsalliansen Borås´ andra demonstration, som jag måste säga var riktigt(!) lyckad!
Vi stod utanför Schedvins Pälsvaruaffär, mitt i centrala Borås. Vi genomförde demonstrationen i samverkan med fyra personer från Göteborgs lokalavdelning - det var även de som tog initiativet till demonstrationen.

Vi samlades på Stora torget strax efter 15:00 igår, där vi gick igenom hur det hela skulle gå till, vem som skulle göra vad; vem som skulle dela ut flyers, hålla plakat, eventuellt prata med tidningen, osv.
De från Göteborg hade innan demonstrationen kontaktat BT, Borås Tidning, och meddelat om att vart vi kommer stå och vilken tid, men de hade inte fått något svar från dem och det var rätt så osäkert om de skulle komma eller ej. Men nog kom de alltid! Efter att vi stått utanför affären i ungefär en halvtimme kom både polis och tidning ganska vältimat. Fotografen knäppte av en massa kort och journalisten gick först in och pratade med Jan von Schedvin, butikens ägare, och när han var klar där inne kom han ut och pratade med den som vi sedan innan bestämt skulle prata med tidningen, om den dök upp, nämligen våran egen Lisa Berlin; Richard Klinsmeister, från Göteborgs-avdelningen stod vid hennes sida som moraliskt stöd.

Polisernas närvaro gick dock icke obemärkt förbi. De kom bland annat fram till oss och fråga vad vi gjorde där, om vi hade tillstånd, hur länge vi tänkt stå där och om de kunde prata med någon av oss om detta. Vi visade då på personen vi innan kommit överens om skulle prata med polisen, de gick fram och pratade med honom och efter lite missförstånd så slutade det hela bra. De gick även runt och tog kort (med sin telefonkamera, vilket kändes lite skumt, och inte alls särskilt seriöst), och de i Göteborgs-avdelningen som har lite mer vett och vana av sådana här demonstrationer var kloka nog att hålla upp plakaten över ansiktena, för att slippa finnas på bild i polisens register. Vi andra tittade bara bort lite försiktigt. När Lisa sedan frågade vad de skulle ha bilderna till, och varför de tog bilder över huvud taget, gick polisen direkt in i attackposition och uppträdde väldigt hotfullt, var otrevlig och aggressiv, så även när en annan av oss frågade detsamma.

Men om man bortser från polisernas kassa attityd, så var det en väldigt, väldigt lyckad demonstration, och vi kände oss alla nöjda med vår insats! De allra flesta som gick förbi oss verkade reagera positivt på att vi stod där, och vi fick även en hel del tummar upp och en del "ni gör helt rätt"-rop, vilket kändes fantastiskt; det var även många som inte ville ha någon flyer, då de redan är emot pälsindustrin! Fantastiskt!
Idag stötte jag på en bekant nere på stan, när han helt oförhappandes säger att han såg mig i tidningen; något om en demonstration. Jag tar tag i första exet av BT jag kan hitta, och finner detta:





På det hela taget så var det en jättelyckad demonstration, och nu har vi även visat att vi finns i stan, och känt att vi fått lite stöd från boråsarna, åtminstone när det gäller pälsfrågan.
Stort tack till alla som hjälpte till!

Ha det riktigt underbart, alla där ute! Kärlek och respekt bygger ett vackrare samhälle! 

tisdag 3 april 2012

Vikten av vårdat språk.

Ja, nu talar jag inte om svordomar, som man vanligtvis gör när man talar om vårdat språk; jag använder mig ofta och gärna av svordomar, då jag anser det vara ett alldeles förträffligt sätt att understryka starka känslor, och jag delar rakt inte åsikten många har om att svordomar skulle visa på bristande ordförråd, eller intellekt. Nej, nu talar jag om vårdat djurrättsspråk.

Exempel: Bete sig svinigt, slå två flugor i en smäll, ditt nöt, fixa biffen, envis som en åsna, ditt hem ser ut som en svinstia, hönshjärna, fårskalle, osv, osv.


Varför är det då viktigt att tänka på att vårda sitt språk vid tillfällen då man vanligtvis skulle använda sig av något av exemplen - eller något av de otaliga andra uttrycken som har en nedsättande ton mot djur?
Jo, vi kan inte förvänta oss att ett samhälle ska bli kvitt ett förtryck om vi fortsätter att envisa oss med att använda ord som rättfärdigar och ger bränsle åt förtrycket. För det är just det dessa uttryck gör.
Vi kan t.ex. inte få folk att förstå att grisar inte är smutsiga djur, utan väldigt renliga av sig, om vi fortsätter att använda oss av svinstia i ett sammanhang där vi anser att något ser ostädat och smutsigt ut; vi kan inte få folk att inse att kor inte alls är dumma djur, om vi fortsätter att använda ordet nöt om folk vi anser dumma.

Självfallet ligger det verkliga arbetet såklart i att informera människor om djurens situation, och försöka förbättra den, men en liten, liten förändring vi kan göra, som inte tar särskilt mycket energi i anspråk, men i förlängningen ändå kan göra stor skillnad, är just att vårda vårt språk, och anpassa det till det fördoms- och förtryckslösa samhället vi strävar mot.

Jag vet att det här inlägget kanske inte hjälper någon särskilt mycket för stunden, men det är något som få reflekterar över, men som de allra flesta kan förändra utan att det kräver mer av individen än just lite eftertanke.

Fundera lite över det, iallafall.

Kärlek och respekt till alla systrar och bröder ute i kampen för ett samhälle fritt från fördomar och förtryck!