Jag får börja med att be om ursäkt för att det tagit sådan tid för mig att fortsätta inlägget om kalvkött, men det har hela tiden kommit saker i vägen (plus att jag är väldigt, väldigt glömsk). Jag kortar medvetet ned inlägget ganska grovt, just för att jag känner att det finns många fler ämnen och områden jag vill vidröra.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Förutom påtvingad kronisk anemi görs kalvarna medvetet väldigt svaga genom att man inte tillåter dem att motionera, eller överhuvudtaget röra på sig som kalvar normalt gör under sin uppväxt, just för att de ska bilda så lite muskler som möjligt eftersom ju mindre muskler en kalv har i kroppen desto mörare blir köttet.
Detta är alltså köttkalvarnas öde i korthet: Slits från sin moder i alldeles för tidig ålder, utan att ens få dricka den välbehövda modersmjölken; utsätts för påtvingad kronisk anemi; vägras rörelsefrihet; förvägras motion; och sedan dödas vid omkring 18 månaders ålder.
Allt detta bara för att välbeställda (ofta) vita herrar och damer ska få avnjuta den delikatess som vitt, mört kalvkött sjukt nog utgör. Jag undrar om de skulle kunna tänka sig att äta mänskliga spädbarn på samma sätt..
Vi måste få ett stopp för detta makabra "hanterande" av kalvar, precis som vi måste få ett stopp för hur djur behandlas inom alla grenar på det sjuka och vridna djurutnyttjande trädet.
Stå på torg och hustak med megafon och skrik ut för rättvisan! Rädda höns, släpp minkarna fria och (särskilt riktat till Djurrättsalliansen) fortsätt dokumentera hur de icke-mänskliga djuren faktiskt har det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar