Jag fick för några dagar sedan en kommentar på mitt inlägg om kalvkött där jag jämför inciminatörer med våldtäktsmän. Det var min broders fru som skrev kommentaren. Tydligen var hon bl.a arg för just den jämförelsen då hennes pappa har sysslat med just det och att hennes föräldrar livnärt sig på att förslava djur och profitera på deras mjölk. Jag står helt fast vid att inciminatörer som jobbar inom den djurutnyttjande industrin är våldtäktsmän. Enligt mig går det inte att se det på ett annat sätt och jag tycker att det är väldigt konstigt att gemene man anser fallet som annorlunda. Jag kommer inte sluta skriva om och kommer aldrig att sluta arbeta mot orättvisorna som sker mot djur varje dag, bara för att folk skriver arga kommentarer!
Hon skrev även och kallade mig för djurplågare. Denna anklagelsen grundas på den otroligt lösa uppfattningen hon fick när hon besökte mig för att gratulera mig till min son. Vid den tidpunkten hade jag 8 katter boende hemma i en lägenhet som var omkring 50kvm stor, och detta ansåg hon vara djurplågeri. Jag håller helt med om att det är en alldeles för liten yta att ha så många katter på. Men jag tror inte man kan anse det vara djurplågeri när man vet anledningen till att jag hade så många katter. Denna anledning var att jag och min dåvarande flickvän hade räddat 5 katter från att bli avlivade. De 5 katterna som vi räddat har vi sedan länge omplacerat. Vi har även omplacerat en av de tre katterna vi hade innan, så nu har jag bara två katter kvar.
Hon klagade även över att det saknas källhänvisningar till all information jag ger er, detta kommer inom en snar framtid. Det har hela tiden varit meningen att jag ska ha med källhänvisningar, men det har bara inte blivit av att jag skrivit med det. Men som sagt, det kommer inom en snar framtid. Troligtvis innan måndag.
Ett meddelande till kommentarsförfattaren: Mari, läs lite och titta lite djupare, istället för att bara se på ytan, nästa gång du bestämmer dig för att lämna en kommentar av det där slaget här, eller nästa gång du kallar mig för djurplågare. Och jag har för det första aldrig ens hört talas om berikad tofu, och det är absolut inget jag måste äta för att överleva. Man lever ett väldigt gott liv på enbart grönsaker, baljväxter, nötter, spannmålsprodukter och rotfrukter; ett mycket bättre och hälsosammare liv än om man envisar sig med att trycka i sig sina syskondjurs lik som täpper till blodkärlen, e-coli, salmonella och ger en tjocktarmscancer. För det andra så släpper tillverkningen ut mycket mindre växthusgaser än köttindustrin släpper ut. Köttindustrin släpper ut 40% mer växthusgaser än all världens transport släpper ut!
Som sagt, Mari, läs på lite innan du sätter dig ned och skriver sådana kommentarer.
Kärlek och respekt till alla!
lördag 23 juli 2011
tisdag 5 juli 2011
Insticks-inlägg om djurvänlig festival.
Hej alla!
Måste bara sticka in detta lilla inlägg innan jag skriver fortsättningen på kalvköttsinlägget och informera om att snart drar 2011 års Öland Roots igång!
En av anledningarna till att jag nämner detta är att man på festivalen uteslutande säljer vegetarisk och vegansk mat, vilket är otroligt bra och vackert gjort av dem. Man skriver på hemsidan att anledningen bakom beslutet att enbart sälja vegetariskt och veganskt är för att man vill göra ett mindre fotavtryck på miljön; men vilken anledningen än är så är det helt underbart!
Och inte nog med att de valt att vara en mer djurvänlig festival, det kommer ju vara otroligt bra och vacker musik också. Bland artisterna som spelar hittar man: Stures dansorkester, Labyrint, Queen omega, Mark Wonder, Glesbygd´n, Alvaret, Herb-a-lize it sound, Junior Kelly, Million Stylez, All about dubstep, Curfew steppas, Joey Fever, Slag från hjärtat, och många, många fler feta artister.
Är otroligt glad att Öland Roots (sedan ett eller några år tillbaka) uteslutit köttet från sin meny i matstånden på festivalområdet och kört helt på I-tal foods.
För er som gillar reggae och älskar gemenskap, veganmat, öl, havet, Öland, fred och kärlek, köp biljett till årets festival nu. Det finns fortfarande kvar, men antagligen inte länge till, då festivalen de senaste fyra åren varit helt slutsåld!
Ha det fint alla, och hoppas att man träffar någon av er på Öland om en dryg vecka!
Djuren och folket först, kostymer och slips sist!
Måste bara sticka in detta lilla inlägg innan jag skriver fortsättningen på kalvköttsinlägget och informera om att snart drar 2011 års Öland Roots igång!
En av anledningarna till att jag nämner detta är att man på festivalen uteslutande säljer vegetarisk och vegansk mat, vilket är otroligt bra och vackert gjort av dem. Man skriver på hemsidan att anledningen bakom beslutet att enbart sälja vegetariskt och veganskt är för att man vill göra ett mindre fotavtryck på miljön; men vilken anledningen än är så är det helt underbart!
Och inte nog med att de valt att vara en mer djurvänlig festival, det kommer ju vara otroligt bra och vacker musik också. Bland artisterna som spelar hittar man: Stures dansorkester, Labyrint, Queen omega, Mark Wonder, Glesbygd´n, Alvaret, Herb-a-lize it sound, Junior Kelly, Million Stylez, All about dubstep, Curfew steppas, Joey Fever, Slag från hjärtat, och många, många fler feta artister.
Är otroligt glad att Öland Roots (sedan ett eller några år tillbaka) uteslutit köttet från sin meny i matstånden på festivalområdet och kört helt på I-tal foods.
För er som gillar reggae och älskar gemenskap, veganmat, öl, havet, Öland, fred och kärlek, köp biljett till årets festival nu. Det finns fortfarande kvar, men antagligen inte länge till, då festivalen de senaste fyra åren varit helt slutsåld!
Ha det fint alla, och hoppas att man träffar någon av er på Öland om en dryg vecka!
Djuren och folket först, kostymer och slips sist!
fredag 1 juli 2011
Kalvkött - Det verkliga priset.
Kalvkött förknippas ofta med lite "finare" resturanger och butikskedjor, och den som vill köpa en bit mört, ljust kalvkött får vara redo att betala stora pengar för det. Men de som betalar det allra högsta priset är självklart kalvarna.
Kalvarna som blir till "delikat", mört och ljust kött på någon högbeställd persons tallrik kommer allt som oftast från mjölkkor, alltså kor inom mjölkindustrin. Kor inom mjölkindustrin, precis som alla andra djur, måste kalva för att producera mjölk, eftersom mjölken som kommer ju faktiskt inte är till för människor att dricka, utan för kalven. För att kor ständigt ska producera mjölk som "bonden" ska kunna tjäna pengar på måste kon tvångsbefruktas, antingen genom artificiell incimination, eller genom att en tjur tas in för att befrukta henne. De kvigkalvar som den våldtagna kon föder tas ganska snart från sin mamma för att födas upp i en annan anläggning, för att sedan få tillbringa sitt liv som mjölkko, och även hon bli tvångsbefruktad och mjölkad flera gånger om dagen, precis som sin mor (mer om mjölkkor kommer i ett annat inlägg). De tjurkalvar som föds går däremot ett annat öde till mötes (jag menar absolut inte att förringa den hemska situation som kvigkalvar tvingas in i); vissa av dem går direkt till utfodringsanläggningar där de matas med alldeles för mycket (och fel) mat, som kan innehålla både tillväxthormon och antibiotika, för att sedan, när de nåt önskad storlek och vikt, skickas till slakteriet; vissa andra kalvar däremot går ett öde av ribbgolv och ständig anemi till mötes; slaktkalvarnas öde.
De kalvar som inte åker vidare till utfodringsläggningar blir skickade till andra ställen, där de ska nå en så hög vikt så snabbt som möjligt, med minsta möjliga tillgång till motion och minsta möjliga järnintag.
Man ger kalven så lite järn som möjligt för att något snille har kommit underfund med att det är "fint" med kött som är ljust och kommer från kalvar som inte bildat så mycket muskler, så att köttet är så mört som bara möjligt.
Kalven som normalt sett hade fått i sig järn genom att äta gräs och annat foder som nötdjur vanligtvis äter tvingas till ett liv där kosten är mycket noga uträknad för att bara ge så lite järn som behövs för att kalven ska överleva tills den nått den önskade vikten (om ens det). Detta tar sig olika former av uttryck, både i att det finns ett specialdesignat kalvfoder för kalvar som ska gå till slakt innan vuxen ålder, men även i hur kalven lever.
Eftersom motion ofta är strängligen förbjudet för kalvarna så lever de i bås som bara är lite större än deras egen kropp. Men eftersom de inte ska kunna få i sig järn utöver det de får i sig från sin specialkost så är båsen gjorda av trä; det är rekommenderat att inget som kalven kan komma att slicka på får vara gjort av järn, då det kan få köttet att få mer röd färg än vad som anses önskvärt och blir därmed mindre dyrsålt. Det finns även en anledning till att båsen inte "bör" vara mycket större än kalven själv, eftersom att kalven kan, om den hade haft frihet till att göra så, slicka på de ribborna i båset som den urinerat på, för att få i sig järnet som går ut ur urinen. I anläggningar där kalven tillåts att kunna vända sig om så kan detta vara en direkt hälsorisk för kalven, då den i sina försök att slicka i sig det lilla järn som finns i urinen lätt kan få i sig sin egen avföring, vilket kan göra den väldigt sjuk. Kort sagt, allt järn kalven skulle kunna slicka i sig går bort.
Båsens golv är, likt golvet hos burhöns och illrar, är gjort så att djurets avföring och urin lätt ska kunna spolas bort. Men istället för att använda sig av nät, vilket är fallet för höns och illrar, använder man sig av ribbor liknande de som fungerar som båsets väggar. Detta är otroligt obekvämt för kalven att stå på, och det gör ont att både stå upp och ligga ned. Båsets lilla storlek gör det även omöjligt för kalven att ligga naturligt. Ribborna som utgör golvet gör att kalven kan få svåra problem med både klövar och knän, och liknar i mångt och mycket (förutom avståndet mellan ribborna) de ribbor man lägger ut när en väg går igenom en kohage.
Jag inser nu att detta inlägget kommer bli mycket långt, så jag gör en dags paus här och fortsätter i ett nytt inlägg imorgon, så man hinner läsa och smälta all text.
Kalvarna som blir till "delikat", mört och ljust kött på någon högbeställd persons tallrik kommer allt som oftast från mjölkkor, alltså kor inom mjölkindustrin. Kor inom mjölkindustrin, precis som alla andra djur, måste kalva för att producera mjölk, eftersom mjölken som kommer ju faktiskt inte är till för människor att dricka, utan för kalven. För att kor ständigt ska producera mjölk som "bonden" ska kunna tjäna pengar på måste kon tvångsbefruktas, antingen genom artificiell incimination, eller genom att en tjur tas in för att befrukta henne. De kvigkalvar som den våldtagna kon föder tas ganska snart från sin mamma för att födas upp i en annan anläggning, för att sedan få tillbringa sitt liv som mjölkko, och även hon bli tvångsbefruktad och mjölkad flera gånger om dagen, precis som sin mor (mer om mjölkkor kommer i ett annat inlägg). De tjurkalvar som föds går däremot ett annat öde till mötes (jag menar absolut inte att förringa den hemska situation som kvigkalvar tvingas in i); vissa av dem går direkt till utfodringsanläggningar där de matas med alldeles för mycket (och fel) mat, som kan innehålla både tillväxthormon och antibiotika, för att sedan, när de nåt önskad storlek och vikt, skickas till slakteriet; vissa andra kalvar däremot går ett öde av ribbgolv och ständig anemi till mötes; slaktkalvarnas öde.
De kalvar som inte åker vidare till utfodringsläggningar blir skickade till andra ställen, där de ska nå en så hög vikt så snabbt som möjligt, med minsta möjliga tillgång till motion och minsta möjliga järnintag.
Man ger kalven så lite järn som möjligt för att något snille har kommit underfund med att det är "fint" med kött som är ljust och kommer från kalvar som inte bildat så mycket muskler, så att köttet är så mört som bara möjligt.
Kalven som normalt sett hade fått i sig järn genom att äta gräs och annat foder som nötdjur vanligtvis äter tvingas till ett liv där kosten är mycket noga uträknad för att bara ge så lite järn som behövs för att kalven ska överleva tills den nått den önskade vikten (om ens det). Detta tar sig olika former av uttryck, både i att det finns ett specialdesignat kalvfoder för kalvar som ska gå till slakt innan vuxen ålder, men även i hur kalven lever.
Eftersom motion ofta är strängligen förbjudet för kalvarna så lever de i bås som bara är lite större än deras egen kropp. Men eftersom de inte ska kunna få i sig järn utöver det de får i sig från sin specialkost så är båsen gjorda av trä; det är rekommenderat att inget som kalven kan komma att slicka på får vara gjort av järn, då det kan få köttet att få mer röd färg än vad som anses önskvärt och blir därmed mindre dyrsålt. Det finns även en anledning till att båsen inte "bör" vara mycket större än kalven själv, eftersom att kalven kan, om den hade haft frihet till att göra så, slicka på de ribborna i båset som den urinerat på, för att få i sig järnet som går ut ur urinen. I anläggningar där kalven tillåts att kunna vända sig om så kan detta vara en direkt hälsorisk för kalven, då den i sina försök att slicka i sig det lilla järn som finns i urinen lätt kan få i sig sin egen avföring, vilket kan göra den väldigt sjuk. Kort sagt, allt järn kalven skulle kunna slicka i sig går bort.
Båsens golv är, likt golvet hos burhöns och illrar, är gjort så att djurets avföring och urin lätt ska kunna spolas bort. Men istället för att använda sig av nät, vilket är fallet för höns och illrar, använder man sig av ribbor liknande de som fungerar som båsets väggar. Detta är otroligt obekvämt för kalven att stå på, och det gör ont att både stå upp och ligga ned. Båsets lilla storlek gör det även omöjligt för kalven att ligga naturligt. Ribborna som utgör golvet gör att kalven kan få svåra problem med både klövar och knän, och liknar i mångt och mycket (förutom avståndet mellan ribborna) de ribbor man lägger ut när en väg går igenom en kohage.
Jag inser nu att detta inlägget kommer bli mycket långt, så jag gör en dags paus här och fortsätter i ett nytt inlägg imorgon, så man hinner läsa och smälta all text.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)