Åh, jag har fått ett par riktigt underbara, hoppingivande kommentarer de senaste dagarna.
De kommer från signaturen Stephanie, och de får verkligen hoppet att återigen skutta in i mitt bröst och fylla mig av glädje! Det är så härligt att få lite respons på sin blogg, och se att det faktiskt finns underbara, tänkande människor där ute i världen.
I en av kommentarerna tog hon upp att hennes barndomsvän är nybliven vegan och att hennes bror valde bort fläsket från raggmunkarna, vilket var hans favoriträtt; allt detta tack vare att de sett en film om djurfabriker.
När jag läste detta så kom jag att tänka på att bloggen blivit alltför blaha det senaste, för mycket tjat om div. ovidkomligheter, och inte alls direkt om djurrätt och djurens situation, vilket var tanken från början.
Med detta i tanken så tänkte jag att jag återigen skulle skriva om den hemska, plågsamma och kränkande situation som miljontals grisar befinner sig i varje dag, året om, i Sverige:
I Sverige slaktades totalt 2 936 240 grisar, 2010*, och 99% av alla dessa grisar lever hela sitt liv inomhus, under trånga, sysslolösa, smutsiga förhållanden.
Några dagar efter födseln tas hangrisar från sin mor och kastreras, utan bedövning; omkring 4000 grisar kastreras varje dag(!) i vårt avlånga land.** Att kastreras utan bedövning kan vem som helst förstå är en otroligt smärtsam process. De största anledningarna till att hangrisar kastreras är dessa: köttet kan lukta illa, s.k galtlukt, och få äcklig bismak***, den andra anledningen är att när grisarna lever under så trånga förhållanden så kan de inte komma undan från varandra, vilket kan leda till aggressiva, sexuella beteenden, vilket man till stort undviker genom kastrering*1; ett annat sätt att undvika detta vore ju att inte hålla dem i trånga bås hela livet, utan låta dem leva i frihet, men det känns kanske som en idiotisk tanke?
Efter ungefär en månad vid sin moders sida skiljs mor och barn åt - mycket tidigare än i naturliga förhållanden, då detta sker omkring 17 veckors ålder**1 - och vid 3 månaders ålder går de in i det s.k "slaktsvinsstadiet", vilket innebär att de sätts i bås om 10 grisar i stora stallar***1.
Miljön är trång, stimulansfattig och smutsig, vilket för grisar är en högst onaturlig miljö. Istället för att gå omkring på hårda betonggolv med lite hö på föredrar grisen att gå ute i gräset, men jorden under sina fötter; i fritt tillstånd spenderar grisar stor del av dagen till att söka föda, även när de är fysilogiskt mätta så går de runt och bökar, undersöker och betar.
Vissa "bönder" påstår att grisarna inte lider, eftersom de är födda in i den kala betongmiljön så påstår de att "de inte vet annat", och därför inte kan lida p.g.a att deras naturliga behov inte blir tillgodosedda. Detta finns det starka röster som talar emot, t.ex. Per Jensen, professor i etologi, som uttrycker sig på följande vis: "Motivationssystemen är utvecklade för att fungera i den miljö arten är anpassad till." "En hona som ska grisa kan inte förstå att hon inte behöver bygga bo därför att bonden sätter upp värmelampor och hjälper till att ta hand om smågrisarna. Programmet i hjärnan kräver helt enkelt att hon utför bobyggnadsbeteendet".*2
Detta gäller även när det kommer till födosökbeteendet. Grisarna vet inte att de inte behöver leta efter mat, även om de blir matade på utsatta tider på dygnet, deras hjärna är helt enkelt gjord för att grisarna ska överleva på egen hand, utan "hjälp" från dessa "bönder". Och vem kan väl motsäga detta? Det är ju helt självklart och naturligt.
På grund av de stimulanslösa, trånga och stressiga förhållandena utvecklar många grisar stereotypt beteende, och andra beteendestörningar. Detta leder ofta till att de ger sig på varandra, och svansbitning hör absolut inte till ovanligheten**2
; varje år rapporteras omkring 50 000 fall av svansbitning i Sverige (men man får ha i åtanke att denna rapportering är frivillig, vilket leder till en stor gråzon, ett stort mörkertal).***2
På de hårda betonggolven grisarna tvingas att leva på så har en tredjedel av svenska suggor smärtsamma liggsår*3, sår som knappast blir bättre av den verkliga bakteriehärd grisarna tvingas leva i(!). Otroliga 12% av alla grisar som går till slakt har fullt utvecklade, smärtsamma magsår, och över 50% har någon form av problem med magen.**3
Efter att de nått 6 månaders ålder är det dags att transporteras till deras sista anhalt; slakteriet.
På vägen till slakteriet trycks de in i trånga lastbilar, med galler istället för fönster, och den som sett en sådan slaktbil vet att det inte är en rolig syn från utsidan, så jag vill verkligen inte tänka mig in i hur det måste vara att befinna sig på insidan av en sådan lastbil; på vinterhalvåret är det kallt, rått, stressfyllt och trångt; på sommaren är det varmt, stressfyllt och trångt (omkring 1400 grisar dör varje år av värmestress på väg till slakt***3
Väl på slakteriet tvingas grisarna in i hissliknande anordningar, vilka sänks ner i en kammare som är fylld av koldioxid. Koldioxiden - som orsakar grisarna kvävningskänslor och smärta - används som bedövningsmedel,*4 och ska göra grisarna medvetslösa innan de hängs upp i benen, halsen skärs av och de förblöder.
Välkommen till ett liv som gris!
Källor:
* Sveriges officiella statistik (2011) Animalieproduktion. Års- och månadsstatistik – 2011:09
** Scientific Panel for Animal Health and Welfare (2004) Welfare Aspects of the Castration of Piglets. The EFSA Journal 91: 1–18.
*** Jordbruksverket (2007) Redovisning av uppdrag om kastrering av smågrisar. Dnr 31-9289/07.
*1 Scientific Panel for Animal Health and Welfare (2004) Welfare Aspects of the Castration of Piglets. The EFSA Journal 91: 1–18.
**1 Jensen P. (1993) Djurens beteende och orsakerna till det. Stockholm: Natur och Kultur, LT:s förlag.
***1 Westin R. (2003) Svansbitning hos gris relaterat till individuell tillväxt och ras. Examensarbete 2000:46, SLU.
*2 Jensen P. (1993) Djurens beteende och orsakerna till det. Stockholm: Natur och Kultur, LT:s förlag.
**2 Hansson I. et al. (1999) En jämförelse av slaktresultat mellan KRAV-uppfödda och konventionellt uppfödda djur. Svensk Veterinärtidning 2:1999.
***2 Jordbruksverket. Personligt meddelande 2010-08-31.
*3 Svenska PIG (2009). Bogsår – förekomst och riskfaktorer. Nr 42, april 2009.
**3 Svenska Djurhälsovården (2008). Magsår hos svenska grisar – besättningsbundet. Djurhälsonytt, 2008-06-23.
***3 http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=481115
*4 Livsmedelsverket (2010) Djurskydd vid slakt - ett kontrollprojekt. Rapport 16-2010. och: Scientific Panel for Animal Health and Welfare (2004) Welfare Aspects of Animal Stunning and Killing methods. Report of the European Food Safety Authority.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar