Varje år i Sverige dödas ca 1 200 000 minkar och ca 1000 chinchillor för deras päls, antingen för att bli hela kappor eller för att bli detaljer på jackor, handskar, osv.
Eftersom det är minkfarmningen som är mest omfattande i Sverige tänkte jag skriva lite om den istället för att skriva om både den och chinchillafarmningen (jag menar inte att på något förringa chinchillornas liv, minkfarmningen kommer jag ta upp i ett annat inlägg).
"Djur ska hållas och skötas i en god djurmiljö och på ett sådant sätt att det främjar deras hälsa och ger dem möjlighet att bete sig naturligt.." - Djurskyddslagen (1988:538) § 4
Minkar har hållits i fångenskap i Sverige sedan början av 1900-talet för att sveriges societet skulle kunna klä sig i det senaste modet (och för att kunna exportera det senaste modet till andra länders societet).
Under den korta tid de får tillbringa i detta jordeliv lever de i total misär (minkar på svenska farmer föds i maj och dödas i november-december; fria minkar lever i ca 11 år).
Minkarna lever i stålnätsburar om 30*90*45cm (bredd, djup, höjd). De får mat en till två gånger om dagen, och maten består mestadels av gröt gjord på spannmål och biprodukter från kött- och fiskeindustrin. Maten får minkarna genom att den läggs på taket av deras bur, så dom får stå och slicka i sig maten.
Skötseln av minkarna på de svenska farmerna är allt annat än bra, som Sverige (dvs de som valde att titta, istället för att hålla för ögonen och öronen) fick se när Djurrättsalliansen förra året släppte en video där de filmat hur Sverige, som ju faktiskt har "världens bästa djurskyddslag", behandlar sina minkar. I burarna kunde döda och skadade minkar filmas. Minkar skadas genom att de, likt höns, attackerar varandra pga stressen det innebär att dygnet runt vara instängd och leva i den misär de faktiskt lever i.
Minkvalparna föds, som sagt, i maj och dödas i november-december. Innan en avelsmink ska få valpar hålls minken ensam i en bur, året om; förutom på vintern då hon ska befruktas. När valparna sedan föds på våren hålls de i en bur tillsammans med mamman tills de blivit åtta veckor gamla. Pga den stressiga miljön och att minkarna inte får något utlopp för sina naturliga beteenden är det inte ovanligt att valparna attackerar varandra, bitar av varandra öronen eller t.o.m dödar varandra (även fall av kannibalism kan observeras!). Efter att de slitits från sin mamma vid åtta veckors ålder placeras de i burar två och två, oftast en hane och en hona.
Bristen på att få utlopp för sina naturliga beteenden gör även att de flesta (ca 85%, enligt en undersökning gjord av SLU) ett stereotypt beteende. Ett stereotypt beteende är en upprepad rörelse utan egentligt syfte.
Hos minkarna kan det visa sig genom att dom springer fram och tillbaka i buren, vaggar med huvudet, gnager på buren, cirkulerar med huvudet, osv. Ett stereotypt beteende uppkommer när ett djur som är starkt motiverat att utföra sitt naturliga beteende, men nekas detta.
Många av de minkar som inte utvecklar detta beteende blir istället helt apatiska och bara sitter stilla i sin bur. Denna apati kan vara ärftlig och kommer ifrån att minkarna har blivit totalt psykiskt nedbrutna av den miljö de tvingas att vistas i.
Likt burhöns hålls minkarna i nätburar av stål, även golvet är gjort av nät. Att även golvet är gjort av detta nät är för att avföringen från minkarna ska ramla ner på marken, istället för i buren, för att på så sätt slippa dyra kostnader för tömning av burarna och undvika rymningsförsök vid rengöringen. Men i många burar ramlar inte all avföring ner på marken, utan samlas istället i buren, vilket leder till att deras redan lilla boendeyta reduceras ännu mer, då minkarna ogärna går i sin egen avföring. Vissa burar är så fyllda med avföring att minkarna ändå tvingas gå i den (t.ex. för att gå och dricka vatten), vilket kan leda till svåra frätskador på tassarna. Och inte helt olikt burhöns kan denna vistelse i, eller väldigt nära, mycket avföring leda till skador på lungor, ögon och hals (pga att de ständigt andas in de gaser som bildas när från avföringen, såväl direkt som när den börjar brytas ned).
Efter att de levt sina tillgivna sex månader i sina ståltrådsburar slängs de i en låda där de blir ihjälgasade med hjälp av koldioxid. Att bli avlivad med koldioxid är smärtsamt, skapar stark ångest och kvävningskänslor.
Innan dödar kommer i form av en roterande trumma som fylls med koldioxid dör ca 20% av minkarna till följd av svält, skador eller kraftig nedkylning.
Minkfarmning klassas som miljöfarlig verksamhet, och tillstånd krävs enligt miljöbalken för att få driva en minkfarm. Miljöpåverkan från en enda minkfarm med 4000 avelshonor motsvarar påverkan som görs av ett normalstort pappersbruk eller en färgfabrik!
Minkar som dör i burarna ska direkt avlägsnas från de andra minkarna för att minska smittspridning och för att förhindra att attrahera vilda djur, men trots detta fann Djurrättsalliansen döda minkar som lagts nedanför, eller ovanpå, burarna; minkar som slängts i skogen, i träd; minkar som slängts vartsomhelst, runtomkring och på området.
När jag kollar på Djurrättsalliansen´s film och ser alla dessa "skugghus", som de kallas, kan jag inte tänka på annat än bilder jag sett av Treblinka, Buchenwald, Auschwitz-Birkenau eller Dachau.
Minkfarmningen måste stoppas nu. Vi kan verkligen inte vänta. Minkarna kan inte vänta. Just nu när du läser dessa rader lever hundratusentals minkar i total misär. De har precis slitits från sin mamma och lever två och två på en yta som inte motsvarar mer än ett uppslagen morgontidning, medans deras mödrar sitter ensamna i burar som är ännu mindre. Se till att Du är med i kampen mot att minkfarmerna stängs.
Gå in på hemsidan Sveket mot minkarna och se filmen, skänk en slant till Djurrättsalliansen, skicka ett förskrivet e-mail till sveriges rikstadspartier, eller läs mer om vad just Du kan göra för att hjälpa minkarna.
Du kan även gå in på Djurens rätt´s hemsida och läsa mer om minkarnas vidriga levnadssituation och läsa mer om vad Du kan göra för dessa stackars djur.
Kom ihåg: Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Var med och se till att burarna töms.
Minkarnas liv är ingen detalj!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar